Litar du på dina vänners vänner?


Debatten om FRA:s så kallade signalspaning i kabel går vidare. Det pratas mycket om personlig integritet och om att brevhemligheten skändas. Vi medborgare kontrolleras ännu mer av politiker och myndigheter. Och kanske är avlyssningen det rättmätiga straffet, för ett folk som oftast är måttligt intresserat av politik, och hellre väljer melodifestivalen eller fotbolls-em än riksdagsdebatter.

Jag tänker på italienska och grekiska ceféer där varenda gubbe är djupt invecklad i politiska diskussioner, där debatten är livlig och het. För några år sedan skulle myndigheterna införa parkeringsavgifter i Athen, nyinköpta blänkande automater installerades i varenda gathörn. Nu skulle athenarna pynta, och det skulle bli ordning och reda. Det otänkbara hände, INGEN betalade avgiften. Efter något år monterades automaterna ner, det funkade inte, den civila olydnaden firade triumfseger.

Vi i Sverige litar på staten, vi tror gott om myndigheterna, vi spelar på samma planhalva är den gängse åsikten. Men det finns också en stark frihetlig tradition, där vi sköter oss själva, bränner vårt brännvin och kryddar med johannesört. Där grannar gör upp om tjänster och gentjänster, utan att ens fundera över att staten kallar dylikt för svartjobb. Där myndigheter bemöts med misstro, där vi klarar oss själva med vänners och släktingars hjälp, och där vi väljer bort statlig inblandning.

Denna ådra är måhända starkare på landsbygden, det är en frihetlig kraft, som alltmer trycks undan och motarbetas. Genom att involvera allt och alla i bidragsträsket står medborgaren i skuld till överheten, trots att det egentligen är överheten som står i skuld till oss. Ett närmare 50-procentigt skattetryck i kombination med allomfattande personnummer, samt avlyssning och datalagring förvandlar oss till lyckliga trälar i paradiset.

Det handlar inte bara om VAD du säger i telefonen, utan även VEM du talar med. Kanske har din polare eller hans polare känningar utomlands, bland grupper som anses suspekta? Då blir även du inringad i nätverket, du är någon som finns i kretsens utkant.

Även banktransaktioner går i kabel, vanliga kortbetalningar och uttag kan därmed spåras och registeras. Hur var det nu, den där mäklaren i Spanien, som du köpte sommarstugan av – sålde inte han hus till några irakier också? Vänners, vänner, och deras vänner och bekanta – ett spindelnät av kontakter och grenkontakter, kategoriserat och dechiffrerat på en karta hos FRA.

Det gäller att välja sina vänner och affärskontakter, du kan inte lita på någon. Du kan inte ens lita på din bror. Han anlitade ju de där svartjobbarna förra sommaren, kom inte de från Albanien? Kartlagt och registrerat, ganska ofarligt än så länge, men antecknat med kommentarer i kanten IFALL något skulle hända i framtiden.

Men, men, vi kanske ska sluta oroa oss. Reinfeldt menar ju att det BARA är utländsk kommunikation som ska avlyssnas, resten ska kasseras, passera igenom trålen. Som om utlänningar inte vore måna om sin integritet? FRA består av snälla killar som sköter sig. Vi har MISSUPPFATTAT debatten. Vi begriper ingenting, gapiga bloggare ska inte lägga sig i, trots att många av oss har specialkunskaper inom data och it som vida överstiger politikernas. Oroa er inte, det ordnar sig, är budskapet.

Jag tror att fler och fler börjar fatta vad det handlar om, gräsrötter på bägge sidor av det politiska skranket vaknar upp. Det börjar med en parkeringsautomat – och slutar med en mikrofon i arslet. Medan Svensson kollar på Bingolotto.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, FRA, signalspaning, avlyssning, integritet


Subscribe
Notify of
guest

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments