”Lucifer-effekten” och politiken


 

Lucifer-effekten kallas fenomenet som uppstår när människor delar in sig i grupper (”vi och dem”) och därefter utnyttjar den fiktiva uppdelningen för att dominera, mobba, utöva våld och ibland t o m med tortera och mörda. Socialpsykologen Phillip Zimbardo gjorde ett experiment där ett tjugotal vanliga studenter låstes in i ett hus, de delades in i två olika grupper: fångar och fångvaktare. Studenterna gick in i sina roller alltför väl, mobbing och våldsamheter uppstod, experimentet fick avbrytas i förtid. Andra liknande experiment har gett samma utfall, människan har en inneboende ondska som förmodligen är genetiskt betingad. Vi känner igen beteendet från dokusåpor, skolgården, fotbollsläktaren eller kanske t o m arbetsplatsen. Mobbing och motsättningar mellan olika grupper har alltid funnits, och kan uppstå ur de mest triviala ting. Vanliga människor kan genom grupptryck och gruppmentalitet förvandlas till sadister.

Evolutionen har uppenbarligen gynnat individer som håller samman inom den egna gruppen, men är agressiva utåt mot andra grupper. Fenomenet finns även hos chimpanser, där en stam kan splittras upp två delar, motsättningar uppstår därefter mellan apor som tidigare putsade varandras pälsar, och den ena gruppen utrotar systematiskt den andra.

Finns Lucifer-effekten inom de politiska ideologierna? Svaret är ja, vissa ideologier är t o m är uppbygda kring ”vi och dem”-fenomenet.

Konservatismen värnar det egna folket, nationen och religionen i motsats till andra folk, nationer och religioner. Denna föreställningsvärld florerade under det nationalistiska 1800-talet och nådde förmodligen sin höjdpunkt i samband med det första världskriget. Än i dag delas världen upp av nykonservativa politiker i USA och nykonservativa religiösa ledare i de muslimska länderna – ”vi och dem”, kristna och muslimer, terrorister och rättvisans kämpar.

Nationalsocialismen värnade den germanska rasens överlägsenhet, och manade till raskrig, resultatet av ”vi och dem”-uppdelningan blev förödande. Slaktandet tog sig industriella proportioner i de s k koncentrationslägren, där 6 miljoner judar miste livet. I Sverige fanns det pseudovetenskapliga Statens institut för rasbiologi, som närde nazismens idéer kring olika ”rasers” värde.

Det värsta exemplet är förmodligen Lenin, Stalin och Maos tolkningar av kommunismens klasskamp. Proletärer, kapitalister och småborgare hetsades mot varandra, tillslut räckte t o m felaktiga åsikter för att bödelns bila skulle falla. Över 100 miljoner människor mördades i de gamla socialistländerna. Kommunismen fick dessvärre ett uppsving i västvärlden under 60-och 70-talen, många intellektuella delade kommunismens idéer om klasskampen, revolutionen och proletariatets diktatur. Dessa intellektuella insåg inte att deras föreställningsvärld på sätt och vis delades av chimpanser och andra primater.

Även socialdemokratin anammar klasskampstänkandet, om än i mildare version. De revolutionära planerna har lagts i malpåse; man försöker uppnå socialism genom demokratiska processer. I Sverige, där socialdemokrater haft makten i 60-70 år, har vi fått ett samhälle där förmögna människor beskattas mycket hårt medan fattiga människor helt eller delvis försöjs av staten. Även om vänsterpolitiker inte öppet hetsar fattiga och rika mot varandra, så kan förmögna människor uppfatta många politiska tal som förnedrande. ”Direktörer” beskrivs som utsugare eller parasiter, trots att de betalar enormt mycket mer i skatt än en vanlig löntagare, och trots att deras företag och idéer berikar landet. Det politiska klimatet bidrar till att många rika flyttar sina besparingar till utländska banker, det är också vanligt att företag och människor lämnar Sverige. Flytten av människor, kapital och företag bidrar givetvis till ännu högre arbetslöshet, vilket kräver ännu högre skatter för att försörja de arbetslösa.

För att skapa civiliserade samhällen krävs det att människan tonar ner sina primitiva instinkter. Att hetsa folk, nationer, raser, sociala grupper, religioner mot varandra kommer alltid att resultera i ond bråd död.

Nästa gång du hör någon vråla: ”döda borgarna” eller ”ut med svartskallarna” så vet du att chimpanser vrålar precis likadant.

Intressant? Andra bloggar om: samhälle, politik, konservatism, socialism, kommunism, mobbing, lucifer-effekten, satir, humor


Följ oss
Och få ett meddelande varje gång vi publicerar ett nytt blogginlägg.