“Lucifer-effekten” och politiken

 

Lucifer-effekten kallas fenomenet som uppstår när människor delar in sig i grupper (“vi och dem”) och därefter utnyttjar den fiktiva uppdelningen för att dominera, mobba, utöva våld och ibland t o m med tortera och mörda. Socialpsykologen Phillip Zimbardo gjorde ett experiment där ett tjugotal vanliga studenter låstes in i ett hus, de delades in i två olika grupper: fångar och fångvaktare. Studenterna gick in i sina roller alltför väl, mobbing och våldsamheter uppstod, experimentet fick avbrytas i förtid. Andra liknande experiment har gett samma utfall, människan har en inneboende ondska som förmodligen är genetiskt betingad. Vi känner igen beteendet från dokusåpor, skolgården, fotbollsläktaren eller kanske t o m arbetsplatsen. Mobbing och motsättningar mellan olika grupper har alltid funnits, och kan uppstå ur de mest triviala ting. Vanliga människor kan genom grupptryck och gruppmentalitet förvandlas till sadister.

Evolutionen har uppenbarligen gynnat individer som håller samman inom den egna gruppen, men är agressiva utåt mot andra grupper. Fenomenet finns även hos chimpanser, där en stam kan splittras upp två delar, motsättningar uppstår därefter mellan apor som tidigare putsade varandras pälsar, och den ena gruppen utrotar systematiskt den andra.

Finns Lucifer-effekten inom de politiska ideologierna? Svaret är ja, vissa ideologier är t o m är uppbygda kring “vi och dem”-fenomenet.

Konservatismen värnar det egna folket, nationen och religionen i motsats till andra folk, nationer och religioner. Denna föreställningsvärld florerade under det nationalistiska 1800-talet och nådde förmodligen sin höjdpunkt i samband med det första världskriget. Än i dag delas världen upp av nykonservativa politiker i USA och nykonservativa religiösa ledare i de muslimska länderna – “vi och dem”, kristna och muslimer, terrorister och rättvisans kämpar.

Nationalsocialismen värnade den germanska rasens överlägsenhet, och manade till raskrig, resultatet av “vi och dem”-uppdelningan blev förödande. Slaktandet tog sig industriella proportioner i de s k koncentrationslägren, där 6 miljoner judar miste livet. I Sverige fanns det pseudovetenskapliga Statens institut för rasbiologi, som närde nazismens idéer kring olika “rasers” värde.

Det värsta exemplet är förmodligen Lenin, Stalin och Maos tolkningar av kommunismens klasskamp. Proletärer, kapitalister och småborgare hetsades mot varandra, tillslut räckte t o m felaktiga åsikter för att bödelns bila skulle falla. Över 100 miljoner människor mördades i de gamla socialistländerna. Kommunismen fick dessvärre ett uppsving i västvärlden under 60-och 70-talen, många intellektuella delade kommunismens idéer om klasskampen, revolutionen och proletariatets diktatur. Dessa intellektuella insåg inte att deras föreställningsvärld på sätt och vis delades av chimpanser och andra primater.

Även socialdemokratin anammar klasskampstänkandet, om än i mildare version. De revolutionära planerna har lagts i malpåse; man försöker uppnå socialism genom demokratiska processer. I Sverige, där socialdemokrater haft makten i 60-70 år, har vi fått ett samhälle där förmögna människor beskattas mycket hårt medan fattiga människor helt eller delvis försöjs av staten. Även om vänsterpolitiker inte öppet hetsar fattiga och rika mot varandra, så kan förmögna människor uppfatta många politiska tal som förnedrande. “Direktörer” beskrivs som utsugare eller parasiter, trots att de betalar enormt mycket mer i skatt än en vanlig löntagare, och trots att deras företag och idéer berikar landet. Det politiska klimatet bidrar till att många rika flyttar sina besparingar till utländska banker, det är också vanligt att företag och människor lämnar Sverige. Flytten av människor, kapital och företag bidrar givetvis till ännu högre arbetslöshet, vilket kräver ännu högre skatter för att försörja de arbetslösa.

För att skapa civiliserade samhällen krävs det att människan tonar ner sina primitiva instinkter. Att hetsa folk, nationer, raser, sociala grupper, religioner mot varandra kommer alltid att resultera i ond bråd död.

Nästa gång du hör någon vråla: “döda borgarna” eller “ut med svartskallarna” så vet du att chimpanser vrålar precis likadant.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Liknande artiklar

  • Facebookmord och videovåldFacebookmord och videovåld Det här är en stor nyhet; två brittiska killar börjar bråka på Facebook, de träffas för att göra upp, varvid den ene blir mördad. Facebookmordet kallas fallet i media. Var det Facebooks fel att killen blev mördad? Folk har väl bråkat […]
  • Kompensation för brist på affärsidéKompensation för brist på affärsidé Efter en dom i en skiljenämnd beslutas det om extra avgifter på digital lagringsmedia, t ex externa hårddiskar, USB-minnen etc. Detta görs för att kompensera artister för eventuellt inkomstbortfall vid privatkopiering. Åtgärden är […]
  • Global uppvärmning miljörörelsens fel!Global uppvärmning miljörörelsens fel! Huruvida den gobala uppvärmningen är orsakad av människan eller ej tvistar de lärde om. Om vi nu antar att utsläppen av sk växthusgaser faktiskt bidrar till att värma upp jorden så har miljörörelsen en stor skuld i detta. Många länder, t […]
  1. Bra och insiktsfull post. Jag har också kommit fram till att dessa ideologiers lockelse på människor består i att de bejakar sådan primitiva drifter hos människan (primitiva i betydelsen “funkar inte idag”).

  2. Bra postning Robert, ganska väl underbyggt resonemang och med spetsen riktad mot ett “de”, även i dina ögon. Kanske har även liberaler en gnutta evolutionär bakgrund? Liberaler (ja, jag generaliserar lite) har ju också en tendens att rikta all världens ondska mot socialister och kommunister, och här i vårt land yttrar sig den udden ofta och gärna mot just socialdemokratin, detta med argumentet om släktskapet med dräparideologierna.

    I din text yttrar det sig genom den försiktiga syftningen om “revolution i malpåse” som är en, eventuellt medveten, missuppfattning om socialdemokratin som ideologi. Revolution har aldrig varit en socialdemokratisk beståndsdel, aldrig vid något tillfälle. Oavbrutet har socialdemokratin uteslutit revolutionära tendenser och vid historiska tillfällen aktivt varit med och förhindrat revolutionära yttringar, inte minst i Sverige (ja, tillsammans med liberalerna).

    Även inom socialdemokratin finns det förstås en åsiktsspännvidd, alltifrån samhällets totala socialisering (men alltid genom demokratiska reformer) via en ren blandekonomi med en ungefärlig andel av 50-50 (gemensamt finansierad välfärdsstat/marknadsekonomi) till en liten, balanserad, blandekonomisk välfärdsstat med tydlig marknadsliberal ekonomi på den avgörande delen av samhällsekonomin. Men revolution finns inte överhuvudtaget på kartan och har aldrig funnits i den ideologiska basen.

    Anledningen att du formulerar dig luddigt kan bero på att du, trots din klarsyn, endast sitter i den andra flocken och pekar ut missförhållanden hos en politisk åsiktsmotståndare, titta bakom dig får du se om det sitter en flock där. 😉
    Vänligen Erik Laakso

  3. Erik Laakso,
    Jag pratar om socialdemokratin i ett historiskt perspektiv. Och jag vet att socialdemokrater inte vill förknippas med kommunister, men det är ert arv. Arbetarrörelsen delades upp in en socialdemokratisk och en kommunistisk gren först efter första världskrigets utbrott. Socialdemokraterna har lånat mycket av sin retorik från kommunismen, och har dessutom styrt landet tillsammans med ett parti där många medlemmar fortfarande kallar sig kommunister.

    Förövrigt slår detta inlägg både mot höger och vänster.

    Liberalismen är förmodligen en av de få ideologier som inte delar upp folk i olika grupper och hetsar dem mot varandra. Liberaler har alltid haft svårt att organisera sig, det finns t ex inget riktigt etablerat liberalt parti i Sverige. Få politiker förespråkar både marknadsliberalism och livsstilsliberalism. Splittringen beror förmodligen på att liberalismen inte vädjar till våra gener.

    Det är få liberaler som delar mina åsikter till fullo, jag känner ingen “gruppgemenskap” i liberalismen. Visst finns det avarter även inom denna ideologi, mikroskopiska i formatet om man jämför med de politiska ideologier jag räknar upp i mitt inlägg.

  4. Erik,

    Hela posten (som var mycket bra) handlar ju om kollektivets potentiella tillkortakommanden. Det finns ju naturligtvis förtjänster med kollektivt agerande, som styrka och genomslag av majoritetsuppfattning. Men ofta ÄR det verkligen tal om en ondska i förklädnad av solidaritet med den egna gruppen. Vilket får ödesdigra konsekvenser.

    Icke-kollektivister är förvisso en grupp som inte är fri från skam, man kategoriserar ibland motståndare som “plundrare” och “bevakare” etc. Men, och detta är viktigt, själva det liv som de som röstar vänster lever, ses allt som oftast på med respekt. Yrkeskunnande som uppvisas i alla former uppskattas; från sjuksköterska till ingenjör. Problemet är just politiken som många röstar för då den proklamerar att vissa yrken är mindre goda än andra, de som “vi” har.

  5. Du bör kolla upp Nikolai Kondratieff:
    Sovjetisk ekonom och centralplanerare som var mycket respekterad av andra sovjetiska byråkrater för sina resultat. Han blev dock avrättad, eftersom han vågade sig på en ekonomisk konjunkturanalys av kapitalismen som påvisade att det marknadsekonomin och dess mekanismer själva inte hade några större brister eller “orsak” till konjunktursvängningar..