Marx största miss

Karl Marx verk är fullt av felaktigheter och märkliga profetior, men den största logiska vurpan är nästan för uppenbar för att man ens ska notera den.

Han läser lusen av 1800-talets fabrikörer och effekterna av den industriella revolutionen. Fattigdom, miserabla arbetarbostäder – i kontrast mot höga hattar och punch-bjudningar. Han kallar det kapitalism, och det är dåligt.

Vad han missar är att detta tillstånd var ett resultat av det feodala samhällssystemet som präglade många delar av Europa ända in på slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Marx föddes i Tyskland, och glöm inte att Centraleuropa industrialiserades ganska sent, och Östeuropa ännu senare. Ryssland gick direkt från feodalism och livegenskap till revolution och kommunism så sent som 1917.

I Västeuropa flyttade fattiga bönder till städerna i hopp om ett bättre liv. På landsbygden rådde självförsörjning, men smågårdar gav sällan någon avkastning, man tjänade inga pengar i egentlig mening.

Däremot fick drängar och pigor en stadig lön i fabrikerna, och sakta men säkert fick de ett drägligare liv. Redan runt sekelskiftet hade den revolutionära flamman släckts i förmån för högre standard, framgångsrika fackföreningar och snabbt växande meningsfull fritid. Utvecklingen accelererade och tog enorm fart efter 2:a världskriget då dagens enorma medelklass vällde fram (medan Marx trodde att medelklassen skulle dö ut).

EFFEKTEN av feodalismen var ett stagnerat klassamhälle, med liten social rörlighet, sporadisk möjlighet till högre utbildning, samt en närmast självklar fruktan för kyrkan och överheten.

EFFEKTEN av liberalismen och industrialismen blev raka motsatsen, att rikedomar spreds till allt större och bredare sociala grupper, som bara för några årtionden sedan var outbildade fattiglappar, medan kyrkan och överklassen monterades ner.

Man kan väl säga att Marx upplevde paradigmskiftet, men såg inte helheten. Och vad gäller spänningen mellan arbete och kapital så hade han förmodligen inte räknat med att arbetarna skulle bli så framgångsrika i sina förhandlingar, och inte heller att fabrikörerna skulle vara så medgörliga.

Marx beskriver egentligen varken feodalismen eller den mogna industrialismen utan ett övergångsläge som vi snart lämnade bakom oss. Och det är märkligt att detta övergångsläge har bildat norm och har format så många politiska åsikter och ideologier.

Den kommunistiske filosofen dog redan 1883 blott 64 år gammal. Hade han levt några decennier till så hade han möjligen förstått vart utvecklingen pekade. Han skrev sina mest betydande verk redan på 1840-60-talen, vilket innebär att han egentligen missade den s.k andra industriella revolutionen, som präglades av nya metoder och idéer, masstillverkning, löpande bandet, bessemermetoden, växelström etc etc. Kort och gott, industrialism så som vi upplever den idag.

När man betraktar Marx från vår horisont så framstår han mest som en förindustriell romantiker, med djupa rötter till den esoteriske Hegel, och en närmast sjuklig oförmåga att förstå självklara ekonomiska samband, mänsklig kreativitet och drivkraft.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.