När Eurovision blir till politik

Det osade en del bitterhet i sluttampen av melodifestivalen när det svenska bidraget efter en segdragen kamp kämpade sig upp till toppen, och därefter raskt blev överkört av det holländska. En debattör från statstelevisionen uttryckte sig så här:

Det hade varit roligt [om Sverige vunnit]. Inte bara för Sveriges schlagerego utan för alla som vill se någonting annat än vita tonåringar i skinnjacka skörda framgång i musiktävlingar.

Handlar det om ras numera?

Svenskarna valde som bekant att skicka en färgad trupp som spelade någon slags mys-soul. En genre som ibland figurerar som bakgrundsmusik i bostadsrätterna på Södermalm, men som kanske inte är lika populär i resten av landet, eller i Europa.

I övrigt är musikbranschen förmodligen den bransch som varit minst fördomsfull mot färgade personer. Vi har många extremt talangfulla svarta artister från framförallt USA, inom jazz, blues, soul, rock, raggae, disco, hip-hop etc etc. Svarta musiker har ledsagat och influerat populärmusiken i decennier, och de är älskade och respekterade över hela världen, listan kan göras väldigt lång.

Att därutöver hoppas att vissa raser ska vinna eller förlora, det vittnar om en bisarr nedvärdering av musiken och de enskilda artisterna.

I övrigt passerade tävlingen i sedvanlig stil, många smäktande s.k euroballader, med några få överraskningar; och värdlandet Israel bjöd på en spektakulär och proffsig tillställning. Kanske lite utdraget på slutet vid omröstningen, men det brukar det ju vara varje gång, även om man ständigt förvånas. Och förvånas gör man även när HBTQ personer bland deltagarna protesterar mot Israel – och stödjer Palestina – som är en region där HBTQ-personer mördas just på grund av sin läggning. Och den uppburna gästartisten som alla väntade på, Madonna. Hon sjöng falskt. Och det brukar hon göra, även när hon var yngre. Något folk verkar ha glömt.

Det är uppenbart att vissa länder tar Eurovision med en klackspark, och skickar unga glada amatörer, medan andra tar tävlingen på blodigt allvar, och ägnar söndagen åt att slicka sina sår.

Gillar du det du läser, stöd gärna bloggen. Klicka här.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.