Vi som har varit med ett tag minns när det bara fanns två TV-kanaler, när privata TV- och radiokanaler var förbjudna. Man trodde trodde att reklam i etern var skadligt. Att annonser hjälper företagen att sälja sina produkter – så att de kan växa, expandera, nyanställa till gagn för samhället – det var det ingen som funderade på. Det fanns inte heller några friskolor eller privata förskolor. Utbildning, liksom allting annat, ansågs framförallt vara statliga angelägenheter.
Livet var enkelt, det fanns inga valmöjligheter. Konsum-restaurangen bjöd på en köttbit med mjuka vågiga pommes frites och brun sås på en bricka. Och en stor stark Pripps kostade nästan lika mycket som idag. Grannpojkens mamma lagade Flygande Jakob, det mest exotiska man då kunde föreställa sig. Smarrigt.
Att stå i post- eller systembolagskön var inget konstigt – det var liksom så det skulle vara. Folk drack brännvin. Vin och öl hade inte slagit igenom på allvar än. Fester och allehanda tillställningar var rejält blöta; svensken var ett fyllesvin, men ett skötsamt sådant. Klockan 6:30 gick han upp och gick till bruket, ordning och reda pengar på fredag.
Volvobilarna såg fortfarande ut som en plåtlådor, fuktionella plåtlådor, men likväl lådor. Det ansågs suspekt att vara småföretagare, då var man förmodligen fifflare och skojare. Nej, man skulle ha en stor arbetsgivare, och gärna inom den exporterande tillverkningsindustrin.
Rikspolitiken gjordes upp mellan sossarna, facket och storföretagen. Olof Palme tyckte att USA och Sovjetunionen var lika dåliga kålsupare. Om landets ekonomi gick dåligt devalverade man kronan. Inga problem. Sverige var märkligt nog både bäst, rikast och tristast i hela världen. Att landet inte var sönderbombat och hade en intakt industri efter andra världskriget gav oss enorma fördelar, men tyvärr tog framgångssagan slut redan på 70-talet, då andra länder kom i kapp. Sverige skvalpade i vågorna, vad skulle man göra nu?
Sedan hände något i början av 90-talet, under Carl Bildts mandatperiod slog Sverige an på en ny kurs. Borta var de gamla socialistiska sanningarna, Sovjetunionen föll, och Östblocket inklusive Sverige stod inför stora förändringar. Vänsterpolitikernas studieresor till DDR och Kuba var slut. Totalitarism och klasskamp var inte längre på modet.
Att apoteksmonopolet bryts är ännu ett litet steg i denna långsamma förändring. Jag blir lite varm om hjärtat när jag ser den statliga apoteksskylten åker ner, och byts ut mot Kronans droghandel 1907. En fri marknad är tillika en personlig frihet, en självklar rättighet för alla de som driver företag, för deras anställda och deras kunder.
Från att ha varit ett socialistiskt experimentland börjar Sverige sakta återknyta till sin historia. Och vi börjar inse att framtiden framförallt handlar om vad som händer ute på arbetsplatserna, skolorna, universiteten, i hemmen, hos familjerna – och i allt mindre utsträckning vad som sker i Riksdagen och Rosenbad. Det finns mycket kvar att göra, men jag måste tillstå att vi är på rätt väg. Det var knappast bättre förr.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, apoteket, apotek, avregleringar, kommunism, socialism, liberalism
