10,000 turkiska soldater korsade idag gränsen till norra Irak i sin jakt på kurdiska separatister. Läget är onekligen turbulent. Om USA väljer att snabbt dra sig ur kriget riskerar området att förvandlas till ett slagfält där turkar, kurder, iranier samt irakiska falanger möts i blodiga uppgörelser.
Samtidigt är USA förr eller senare tvungna att ge sig av, inte minst av kostnadsskäl. Ett snabbt återkallande av trupperna kommer att kräva enorma diplomatiska ansträngningar inte minst från amerikanskt håll, och djupgående samtal med Iran och andra islamska stater, ett närmande som den sittande presidenten inte kan tillåta sig utan att tappa ansiktet. Endast genom diplomati och avtal kan säkerheten i området garanteras.
Samtidigt får jag av en exiliranier höra att det småkokar i grannlandet Iran. Folk är tydligen väldigt trötta på presidenten Ahmadinejad; han anses vara en obildad tölp som gjort bort Iran inför världens ögon, speciellt hans framträdande i USA kritiseras. Iranierna är trötta på mullorna och ofriheten, folk vill ha förändringar, men få vågar ta steget från tanke till handling.
Folk i gemen är tydligen ganska välvilligt inställda till USA, många har släktingar som bor där, och man gillar amerikansk populärkultur etc. Medelklassen känner sig snärjd, man vill ha kulturutbyten, öppenhet – bli vanliga medborgare i ett vanligt land.
Hela området är i gungning, och USA-valet är av stor betydelse för utvecklingen. Barack Obama har lovat att ta hem trupperna, vilket skulle kunna utgöra startskottet för en mer diplomatisk lösning. Han kan framstå som en ny kraft, utan skuld till irakkriget, en roll den republikanska kandidaten McCain svårligen kan spela.
Möjligen är nykonservatismens tid snart förbi; valen i USA och Ryssland är avgörande. Politiker som Bush, Putin och Ahmadinejad har en viktig sak gemensamt, de värnar hellre den starka staten än personlig frihet och integritet. Och jag tror att folk har börjat tröttna på detta gamla hopkok av religiös nymoralism, hotbilder, militärism och nationalism. Jag vet inte hur det ser ut hemma hos er, men på min väggalmanacka står det 2008 – och inte 1908 eller 1808…
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, Irak, Iran, mellanöstern, USA, konservatism, nykonservatism
