Oborgerlig borgerlighet

Jag håller i stort med Henrik Alexanderssons analys av vad borgarna ska vara och vad de inte ska vara. Nu när Reinfeldt är borta är det dags att börja på ny kula och skaffa sig en riktig borgerlig politik. Men jag tror vi måste se på politiken i ett lite större sammanhang.

Åren efter 9/11 har nykonservatismen gjort stora framsteg i västvärlden, oavsett vad makthavarna haft för färg har vi gått mot ökad övervakning, kontroll, morallagstiftning och utvidgad statsmakt. Och det är klart att Sverige färgas av detta också, därav den svenska FRA-lagen, datalagringsdirektivet etc.

Borgerlig politik är en blandning av konservatism och liberalism, där de sistnämnda oftast får sista ordet. Men så är det inte längre. Liberala krafter som tidigare varit för öppenhet, insyn, yttrandefrihet blir plötsligt tillknäppta, tysta och förlamade. Det är som att politikens lagar försatts ur spel, och vi driver omkring på öppet hav utan någon egentlig riktning eller mål.

I detta klimat är det lättare för diktaturer att legitimera sig och sina handlingar. Om amerikanerna avvecklar det öppna samhället så kan väl även länder som Ryssland, Kina, Iran göra det samma – vad är skillnaden?

Borgerligheten består av två riktningar, den liberala riktningen och den konservativa riktningen. Egentligen är det här två olika politiska läger, men de enades i kampen mot socialismen och kommunismen i början av 1900-talet. Det är alltför uppenbart att den konservativa falangen vunnit över den liberala under senare år.

Konservativa politiker har inget emot en stor och stark statsapparat, ökad kontroll och ingrepp i ekonomi och privatliv. De sätter landet, nationen, folket och kyrkan före den enskilda individen. Vi är blott en liten del av helheten, de flesta av oss är utbytbara. Respekten för individen är inte särskilt stor. Samhällets minsta beståndsdel anses ofta vara familjen, därför är homosexualitet, aborter, alkohol etc av ondo. Vi finns till för att reproducera oss, och reproducera folket, vilka utgör nationen.

Det här är en tråkig världsbild som vi gjort upp med flera gånger tidigare. Men den kommer tillbaka i nya förpackningar, men nytt glansigt papper, men det är alltid samma trista innehåll.

För att konservatismen ska fungera ordentligt behövs det alltid en yttre fiende. Folket måste tvingas till uppoffringar av alla möjliga slag för att vi ska kunna komma till bukt med fienden. Det var ingen tillfällighet att USA Patriot Act röstades igenom efter attentatet mot tvillingtornen. Den amerikanska nationen var i djup schock, och man ville satsa allt för att slå tillbaka mot fienden. Resultatet blev undantagslagar, övervakning, kontroll, Guantanamo, krig i Afghanistan och Irak etc.

Notan för allt detta blev astronomisk, och det är ingen slump att USA befinner sig i djup ekonomisk kris. Konservativa, i likhet med socialister brukar inte respektera skattebetalarnas pengar.

Vi ser en delning av politiken i USA där libertarianer går sin egen väg, bort från de konservativa idealen. Detta sker just nu i det republikanska partiet, där t.ex Rand Paul är en ledande kraft.

För att den svenska borgerligheten ska hamna på rätt köl så krävs det att något händer i USA. Sverige gör sällan något eget, omvärlden utövar alltid starkt inflytande på små länder och dess politiker. Därför är det kanske önsketänkande att Alliansen ska vända de politiska vindarna på egen hand.