Om att avfärda Ayn Rand

Sprid!

Johan Wennström skriver idag kritiskt om Ayn Rand på SvD:s ledarsida. Vi får egentligen inte reda på särskilt mycket, förutom att Rand var elitist, hon jämförs dessutom med författaren Dan Brown. Här undrar man om det har skett något intellektuellt journalistiskt arbete över huvud taget, eller blott en miss i rubriksättningen? Egentligen borde jag inte kommentera en artikel som är så fullkomligt ute i det blå, men jag kan helt enkelt inte låta bli.

Rand anklagas ofta (av framförallt folk som inte läst henne) för att vara elitist, att hon bara gillar de ”starka”, och skiter i de svaga. Det sägs också att hennes romanhjältar är lite väl ”blonda”. Små söta paralleller med fascism och nazism. Och ett enkelt sätt att förkasta någon man inte förstår sig på. Men Rand var något helt annat. Hon trodde på människans urkraft, att alla och envar faktiskt hade den där stålmannen i sig, men att vi p g a diverse omständigheter ofta hellre väljer att se oss själva som offer, och ibland t o m agerar som parasiter. Hon tog den lilla människans parti mot den stora starka staten, och andra depraverade institutioner. Och detta kämpade hon med på ett synnerligen principfast sätt.

Rand har under senare år blivit populär i efterdyningarna av finanskrisen, då mångt och mycket av det som hänt synnerligen påminner om en Rand-roman. Framförallt är det den statliga inblandningen i bankväsendet (Community Reinvestment Act) man tänker på. Politikerna ville så väl, men lyckas sabba hela västvärldens ekonomi. I korthet handlar det om att tvinga bankerna att låna ut pengar till folk som inte är kreditvärdiga. Och när sedan räntorna går upp, och folk lämnar tillbaka fastigheterna till banken – vilkas värde samtidigt sjunker som en sten – då hamnar inte bara bankerna i problem, utan hela finansmarknaden. Kanske vore det bättre att låta bankerna sköta riskbedömningen själva i fortsättningen?

Eller låt oss nöja oss med de enkla svaren, att Rand var fascist och att krisen orsakades av ”bonusar”? Kanske borde vi borra huvudet i sanden för att tillmötesgå den färdigserverade politiska opinionen? Om det nu inte vore så att marken är så förbannat kall här i Norden.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, ayn rand, ideologi