Om att bilda regering

I ett genomsnittligt västerländskt land så har parlamentet den lagstiftande makten medan regeringen har den verkställande makten. Det är regeringen som lägger upp det dagliga arbetet, det är regeringen som ska ta tunga beslut om landet hamnar i någon form av kris. Och det är regeringen som håller i statens finanser, dina och mina pengar, som samlats ihop av skatteverket.

Därför är det viktigt att bilda en stabil regering som kan agera om något oförutsett händer. Det är av yttersta vikt de ledande partierna skaffar sig allierade så att man kan genomföra sin politik.

I sällsynta fall när politiker förlorat sina allierade och sitt stöd, och inte längre kan styra landet – då får de avgå, så att någon annan bättre lämpad kan bilda regering.

Det här händer i Sverige just nu.

Om Löfven inte räddas av ett mirakel under eftermiddagen så faller hans budget, och han själv får gå tillsammans med alla de fina ministrarna som tillsattes för bara några månader sedan.

Vad var det då som gick snett?

För det första skulle Löfven inte ha bildat någon regering. När talmannen frågade honom om att leda landet (eftrsom han representerade det största partiet) skulle han redan innan ha hört sig för om allianser hos andra partier.

Om läget var svårt, om ingen annan ville stödja den socialdemokratiska politiken – ja, då borde han ha tackat nej till att bilda regering. Och lämnat över stafettpinnen till någon annan. Risken att denne någon annan skulle göra bort sig var dessutom överhängande då näst största partiet står utan ledare.

Statsministerposten skulle kunna ha blivit Löfvens efter en regeringskris, då han träder in som en räddare. Men Löfven & Co hade bråttom och blev förblindade av makten. Nu finns risken att Alliansen blir denne räddande kraft istället.

Att bilda regering är inte någon slags kul grej, det är mycket som står på spel. Bara en sådan liten petitess som ett eventuellt nyval kostar många miljoner av skattebetalarnas pengar.

I det här läget är förmodligen den stabilaste konstellationen en alliansregering som stödjer sig på socialdemokraterna. Alliansen är regeringsvana och har utarbetat en hållbar budget, som sossarna säkert kan godkänna med några modifikationer.

Om det blir så mycket annat gjort under mandatperioden är en annan femma. Men vi medborgare lider inte av politisk passivitet. Det är snarare så att när politikerna piskar igenom lagar och förordningar i parti och minut som vi blir drabbade, och överkörda.

Fortsätter det så här kan det bli fyra strålande år.