Om att dö i ensamhet


Barbro Westerholm (fp) skriver en debattartikel i DN idag, rubriken lyder: ”Äldre par måste garanteras den sista tiden tillsammans”. Och det låter ju som en fullkomlig självklarhet.

Kanske bör vi fråga oss vad det är för slags samhälle vi lever i idag, där äldre par ibland inte tillåts vara tillsammans på ålderns höst? Kanske betraktas äldreboendena som en slags fabrik, där människor rullas in i ena änden och ut i kistor och urnor i andra änden. Snabbt och effektivt ska det vara, inget krångel.

Även om den ena parten är friskare än den andre, så ska denne självklart kunna sova över och tillbringa sin tid hos den sjuke. Egentligen borde det inte behövas lagstiftning och garantier, saken borde regleras av sunt förnuft och medkänsla.

Vad gäller merkostnader så anser jag att den kommunala budgeten bör anpassas efter dylika situationer. Och om världens näst högsta skatter inte räcker för att ta hand om våra pensionärer borde i så fall andra möjligheter erbjudas, givetvis i kombination med sänkt skatt.

Det är bara att välja – antingen har vi ett höga skatter där samhället erbjuder exemplarisk vård, utbildning etc – eller så tar vi hand om allt själva. Men då ska skatten sänkas drastiskt, så vi får råd att betala omsorg o.dyl via försäkringar. I nuläget håller det på att utvecklas ett ideologiskt bastardsystem, där det krävs BÅDE höga skatter OCH tilläggsförsäkringar för att garantera god vård och omsorg.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, folkpartiet, äldrevård, vård, hälsa, äldreboende, pensionärer


Subscribe
Notify of
guest

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments