Om språkpoliser och etnisk rensning

I Estland har det upprättats en myndighet vars uppgift är att kontrollera huruvida lärare och andra offentliganställda talar god estländska. Om så inte är fallet rekommenderas de att ta språklektioner.

För den som inte vet tillhör estniska, finska och ungerska den finsk-ugriska språkstammen och inte den dominerande indoeuropeiska. Och det är inte helt lätt för t.ex en ryss, tysk eller spanjor att lära sig dessa språk.

Tidigare när Estland ingick i Sovjetunionen var språket satt på undantag, då var det ryska som gällde. Hundratusentals ester flydde,  deporterades eller skickades till fångläger. Medan mängder av ryssar flyttade in landet.

Idag är ca 30% av landets 1,3 miljoner invånare rysktalande. Därför är det inte en slump att esterna är rädda om sitt språk och sin särart. De går till och med så långt att de inrättar något som påminner om en språkpolis.

De flesta länder är resultat av olika typer av etnisk rensning. Under de bägge världskrigen förändrades i stort sett hela Europa. Österrike-Ungern och Ottomanska riket gick under, och nya nationer bildades ur spillrorna. Armenier och Greker rensades ut från Turkiet, och turkar deporterades från Grekland. 6 miljoner judar mördades och hundratusentals tvingades att fly från Europa. Hela Polen flyttades, Ostpreussen raderades bort från kartan. Enorma folkomflyttningar och folkmord utfördes i Sovjet under Stalin.

Även utanför Europa har liknade etniska folkmord och utrensningar genomförts, ursprungsbefolkningarna i Nord-, Sydamerika och Australien är kraftigt decimerade och ofta satta på undantag. Och från Afrika forslades slavar i hundratusental, vilka idag befolkar andra länder framförallt i Amerika. Etnisk rensning pågår än idag i Afrika, t.ex konflikten i Rwanda där ca 800 000 mördades brutalt under ca en månad.

I Sverige har vi länge försökt att marginalisera den samiska befolkningen, vilka trängts allt längre norrut av inflyttade etniska svenskar. Det samiska religionen var länge bannlyst, språket förbjöds i skolorna. Idag är samerna i Sverige blott en folkspillra på ca 17 000 personer.

Under den senaste veckan har vi blivit påminda om den etniska konflikten mellan israeler och palestinier, judar och araber. Och många debattörer och bloggare riktar mycket hårda ord mot Israel. Och ibland med rätta, som den enda demokratin i området kräver vi att israelerna har det moraliska övertaget, att de handlar rättrådigt trots att vissa grannländer vill förinta dem.

Somliga ifrågasätter t o m Israels existens att det skulle vara en misslyckad illegitim stat baserad på förtryck och etnisk rensning. Men när vi jämför med andra länder och regioner framstår Israel i bättre dager. Tyvärr är de riktigt goda exemplen få.

Judarna fördrevs från Europa under 30- och 40-talet, inga länder erbjöd dem skydd, inte ens Sverige. Det dåvarande brittiska mandatet Palestina blev för många den enda räddningen undan död och slavarbete. Många köpte sin mark legitimt. Och de har anknytning till platsen, det har bott judar i området i tusentals år. 1948 bildades staten Israel under FN:s insyn.

Samma år anfölls det nya landet av i princip alla grannländer, israelerna lyckades med nöd och näppe skaffa fram vapen och besegra araberna. Flertalet ockuperade områden är tagna i krig där Israel själva blivit anfallna. Man har dessutom lämnat tillbaka stora arealer, t.ex Sinaihalvön som ockuperades när arabländerna ånyo anföll 1967.

Israel är en erkänd stat, och en demokrati, även om de måhända har en impopulär regering. Israel är dessutom en mångkulturell nation där människor med judisk bakgrund från hela världen samlats, samt araber, druser och även kristna grupper.

Israel är inget unikum, och utgör definitivt inte världspolitikens navel, även om många debattörer och politiker gärna utnyttjar den laddade mellanösternkonflikten för egen vinning.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Intressant? Dela artikeln!

Gillar du Avancemang så kanske du gillar den här boken?

För dig som uppskattar science fiction, rymdopera och en och annan filosofisk fundering.

79 kr för e-boken. Mer info, eller köp, klicka här.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Jag skulle vilja problematisera kring den här meningen: ”Medan mängder av ryssar flyttade in landet.”

    Under sovjettiden var det väldigt ovanligt att människor flyttade någonstans. I alla fall i större antal. De blev flyttade av staten som inte frågade först särskilt ofta.

    En troligtvis korrektare mening skulle vara:
    ”Medan mängder av ryssar flyttades in landet.”
    Jag har inte kunskap nog för att veta om människorna som flyttades in i dåvarande sovjetrepubliken Estland blev deporterade dit, eller om man fick erbjudande att välja mellan Estland, Kirgizistan, eller annan republik som behövde russifieras. Men att det inte var en helt frivillig flytt måste betonas.

    Så mycket har jag fått höra av ”ryssar” som bor i Estland idag, att få, om ens några, flyttade till Estland på egen hand. De var antagligen lika mycket deportationsoffer som många andra människor i dåvarande Sovjet.

    Med detta vill jag bara belysa att situationen i Estland med avseende på den rysktalande minoriteten (som inte är det minsta homogen, utan en väldigt heterogen grupp som har vitt skilda bakgrunder och etniciteter) är komplicerad. Och det finns bara en stor mängd förlorare som resultat av Sovjetstatens lek med människoliv.

    /Mårten