Håller BP:s oljeläcka på att utveckla sig till ett fullbordat skräckscenario? Nu börjar det pratas om att läckan inte kan tätas. Det enorma trycket av gas och olja på 1500 m djup kan innebära att borrledningen undermineras och ännu fler läckor uppstår, vilket skulle resultera i att flera miljarder fat olja strömmar ut i mexikanska golfen. Vi pratar om en av de värsta naturkatastroferna i modern tid. Läs mer hos Inslag och The Oil Drum.
De lätta oljefyndigheterna är på upphällningen, det är därför vi borrar på flera tusen meters djup, destillerar kanadensisk oljesand o.dyl. Kanske börjar vi närma oss det mytomspunna peak oil, som det talats om i många år, när utvinningskurvan når toppen och den långa dalande fasen börjar.
Det behövs måhända ingen koldioxidhysteri för att inse oljeberoendets baksida. Vår kärlek till oljan har alltid varit tudelad, sedan länge har vi vetat att utsläppen är giftiga, vilket har vägts mot den frihet bilismen skänker oss, billig uppvärmning, air condition, kraft till jordbruk och byggnationer och myriader av praktiska plastprodukter.
Vi har länge varit bortskämda av det till synes outsinliga svarta guldet, och kanske har vi därför inte lagt ner tillräckligt med forskning på andra energikällor. Bättre och bränslesnålare bilar med katalysatorer har bidragit till att bensin och olja alltmer accepteras som en långsiktig nödlösning. Men när en naturkatastrof av Mexikanska golfens dignitet briserar finns det få ursäkter att ta till.
Ibland når vi vägskäl i historien, det kan handla om krig, 30-åriga kriget, första och andra världskriget. Eller personer som Alexander den store, Napoleon, George Washington. Och ibland händelser som Pompejis utbrott, digerdöden eller jordbävningen i Lissabon 1755.
Låt oss hoppas att oljeläckan i Mexikanska golfen inte tillhör dem.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, oljeläckan, BP, mexikanska golfen, olja, miljö
