Emmanuel Macron vann presidentvalet i Frankrike. Alla drar en lättnaden suck. Han beskrivs som en mittenpolitiker och folkets röst. Macron dök upp från skuggorna, och utan ett ordentligt parti tog han täten i presidentvalet och vann över de etablerade partierna.
Ungefär som om Anders Borg skulle starta ett nytt parti och plötsligt sopa socialdemokraterna, moderaterna och SD under mattan. Men Macron är i allra högsta grad en del av etablissemanget, har gått i rätt skolor och rört sig i rätt kretsar, och älskas av journalister och media. Folkligheten och uppstickarrollen är hastigt påklistrad.
Och vad gäller tankegodset så befinner han sig inte i mitten av den politiska kartan. Macron har uttryckt idéer om att förstärka EU och skapa en inre cirkel av euro-länderna med egen regering och parlament. Detta skulle lämna länder som Sverige, Danmark, Ungern, Tjeckien och Polen utanför, på avbytarbänken.
I tider av EU-skepticism och misstro mot politikernas förmåga – så är dylika åsikter inte bara udda, utan tämligen extrema.
