Överallt, det ständigt närvarande klimathotet

Överallt, det ständigt närvarande klimathotet 1Man kan inte längre öppna en dagstidning utan att bli påmind om att nu är det bråttom att göra någonting. Snart är det försent, snart smälter isarna och snart stiger haven, jorden blir obeboelig, öde och karg.

Däremot är det svårt att hitta vetenskapliga bevis på att det verkligen är så allvarligt. De temperaturskillnader och havsstigningar som hittills uppmätts är rätt blygsamma. Somliga kritiker skulle till med med påstå att de kan vara naturliga.

Kopplingen mellan global uppvärmning och växthusgaser är inte särskilt stark. Vad jag förstår har det aldrig bevisats i ett kontrollerat vetenskapligt experiment, utan det är ett antagande, en hypotes.

Men det är bråttom nu. Politikerna måste göra något …

Göra vad, undrar man? Höja skatten på bilar, bensin och vägtullar? Blir det bättre då? Svenskarna släpper ju ut väldigt lite koldioxid, vi tillhör ett av de renaste länderna i världen, med över 90% sopåtervinning och till stora delar koldioxidfri energiproduktion. Ändå ska vi spara på elen, bli veganer, sluta att flyga etc etc.

Skattehöjningarna drabbar som vanligt den lille mannen på gatan, han som inte har råd att bo i innerstaden, och är beroende av bilen för att ta sig till jobbet. Den röda adeln i stadskärnan drabbas inte, och deras förakt för den lille mannen är inte obetydlig.

Vart tog utvecklingsoptimismen vägen? Var är framåtandan? Enda sättet vi kan lösa eventuella problem är med bättre och mer utvecklad teknik.

Att rata resor, nöjen och ny teknik bidrar dessutom till ett tråkigt och dystert liv. Och vi lever bara en gång. Varför ta ansvar för hela jordens eventuella synder? Klimatrörelsen börjar alltmer likna en asketisk, puritansk protestantisk sekt.

Man undrar vad det är för egentliga – verkliga – rädslor som driver denna globala kampanj? Är det blott masshysteri, eller finns det bakomliggande orsaker?

Det är inte svårt att ta reda på fakta, och inse att klimatförändringarna är blygsamma, och att tidigare klimatalarmister som Al Gore haft väldigt fel. Varför bli lurad ännu en gång?

Den sansade analysen borde vara att inte ägna sig åt alarmism. Utan sitta lugnt i båten och istället plantera ett träd eller två, donera pengar till verkningsfulla projekt där man städar världshaven, samlar ihop skräp, eller bygger ny intressant teknik.

Men nej, politikerna måste göra något.

Kanske vore det bättre om den hysteriska och medvetna klassen besökte sina psykologer istället, och tog itu med sina egentliga demoner. Kanske finns där andra och mer viktiga underliggande problem som skapar all denna stress och rädsla?

Skribenten bakom Avancemang lanserar sin första bok.

För dig som gillar science fiction, rymdopera och en och annan filosofisk fundering.

79 kr för e-boken. Mer info, eller köp, klicka här.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Hej.

    Jag brukar testa klimattroende med förbudslistan. De är ju så i sin lära att högre skatter (finns det något högre skatter inte botar?), ständigt fler och högre avgifter (med skatt på avgiften) samt tvingande förbud i Sverige påverkar hur många stenkolskraftverk Kina bygger, typ. Eftersom skalan och omfattningen helt enkelt övergår deras processorkapacitet.

    Förbjud direktreklam – helt onödigt i nutid.
    Förbjud annonstavlor och liknande.
    Förbjud sanitetsartiklar av engångsnatur utom inom vården; t ex bindor eller blöjor kan ersättas av menskopp/tyg.
    Förbjud/reglera mängden elektronik per hushåll – ingen behöver mer än en dator och en telefon per hushåll t ex.
    Förbjud/reglera ägande av fordon. Du får inte köpa en ny cykel förrän du betalar klimatpremien å den du vill ersätta och lämnar in den till kommunen.
    Förbjud/reglera konsumtionen av icke direkt nödvändiga livsmedel. Vem behöver nachos, egentligen?

    Och så vidare.

    Nånstans under denna uppläsning, som sker med självgod grötmyndig stämma i bästa Greider/Guillou-imiterande stil, börjar den troende protestera. Sååå kan man väl inte göra! Det lilla jaaag gör kan väl inte spela så stor roll! Och liknande kväkande läten på temat att firma och kompani “Nånannan & NIMBY consolidated” skall kirra biffen.

    Men serru, säger en annan då, som minns Gröna Vågen – allt som alla gör hela tiden reknas, festårru sörru snubben. Pesis allt!

    Inte för att jag tror att den klimattroende jag pratar med (eller pratar på som min fru beskriver stilen) byter uppfattning, men andra i sällskapet får sig ett gott skratt och en undermedveten tankeställare. Vem vet, kanske det får någon att börja fundera?

    Testa vet. Men vet att en del blir riktig syrak på en, när man tvingar dem att erkänna att de vill rädda klimatet, oh ja halleluja och tvagna i helig koldioxid, men det skall kosta gratis. De kan bli kränkta, minsann, på riktigt.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare
    PS Eftersom demokrati löser allt kanske vi kan rösta om vi ska ha klimatförändring eller inte. Kanske tre linjer i frågan: Nej, nej men inte genast, och nej lite längre bort än de förra. Minns det fulspelet också – där fick sig min tro på demokrati som statsskick en rejäl knäck. DS