Hyperkänslighet eller maktbegär?

När man umgås med hyperkänsliga människor så vet man aldrig när någon kommer att bli upprörd eller kränkt. Och när de progressiva pådrivande grupperna i samhället blir kränkta av det mesta, då följer till slut censur och nedstängningar. Nu tar BBC bort ett avsnitt av komediserien Fawly Towers med John Cleese. Även storfilmen Borta med   →

Konservativ konstpaus

Strömningarna i Europa går åt det konservativa hållet. Vanligt folk är trötta på att alla ska värnas, utom de själva, med någon annans pengar. De vill stoppa miljardrullningen till paragraffabriken i Bryssel. De vill kliva ur det progressiva bollhavet. Dessutom har det nuvarande ledarskapet en svans av extremister efter sig. Med etablissemangets tysta medgivande startar   →

Den tysta revolutionen

Tänk om de västeuropeiska politikerna var mer som de i Polen eller Ungern? Om det satt monarkister som Janusz Korwin-Mikke i det tyska parlamentet eller i det franska? Är det helt otänkbart? Många skulle peka på fascismens återkomst och förfasas rejält. Det skulle börja koka i de sociala medierna och vi skulle få upplopp på   →

Protesterna mot det goda samhället

I Europa har vi varit förskonade från slaveri under lång tid, förutom i det Ottomanska imperiet, där det fanns slaveri ända fram till 1920-talet. Turkarna hade en tradition att dels köpa slavar från Afrika, och dels gripa européer längst Medelhavskusterna, framförallt runt Balkan, och sälja dem som slavar inom den muslimska världen. Det europeiska kristna   →

Den gröna tidsandan

Har ni tänkt på att under de senaste åren så har det blivit viktigare vilken ton man har, än vad som egentligen sägs? Känslor och tankar värderas allt oftare högre än fakta och statistik. Det är också viktigt vem som säger vad, en medelålders vit man är inte lika intressant som en ung svart kvinna,   →

Städer i brand

Det är totalt förkastligt att en polisman trycker sitt knä mot en misstänkt persons hals tills denne dör. Oavsett om den misstänkte är svart eller vit. Dylikt beteende underminerar statsmaktens förtroende och dess nyttjande av våldsmonopolet. Om vi medborgare börjar misstänka polisen, och inte tror att de kan skydda oss och skipa rättvisa, då kanske   →

De rika, de goda och de fula – klasskampens nya ansikten

Den nya klasskampen står mellan rika globalister, deras godhjärtade följare och den stora fula massan. Givetvis är det en förenkling, men det finns mycket som pekar på en ny uppdelning mellan olika klasser av människor, som inte enbart består av skillnader i inkomst, utan även i attityd och kultur. När Hillary Clinton kallar Trumps väljare   →

Sitter Trump säkert?

I höst är det presidentval i USA. På republikanernas sida har vi nuvarande presidenten Donald Trump, och på demokraternas sida, Joe Biden, som var vicepresident under Obama. Bägge är seniora medborgare, med en hel del erfarenhet bakom sig, Trump från näringslivet, och Biden från politikens värld, framförallt som senator från Delaware. Bidens kampanj har stött   →

Förvirrad Stockholmsnatt

Det blir en fullständigt medieexplosion när en av landets kändisar ertappas med en prostituerad. Tangentborden snattrar så det ryker i slott och koja. Alla har en åsikt. Och krav på strängare lagstiftning vädras från politiskt håll. Om vi tar det från början. Vad har kändisen gjort för fel egentligen? Otrohet är en personlig skandal, men   →

Skatt på skatt på skatt

Coronakrisen är en utmaning för näringslivet. Nedstängda samhällen konsumerar mindre. Företagen och deras anställda drabbas hårdare ju längre krisen pågår. Statens motmedel handlar nästan alltid om att hälla pengar på problemet. Fast först måste ju dessa pengar tas någonstans ifrån. Från dig och mig. Givetvis handlar det om skattepengar. I Sverige räds inte politikerna att   →

Tysk lag gäller över EU-lag

Den tyska konstitutionsdomstolen beslutade häromdagen om nationellt självbestämmande gällande när europeisk lag åsidosätter lokal lag. Udden var riktad mot den Europeiska Centralbanken som planerar stimulanspaket i Coronavirusets spår. Tyskarna vill sköta sin ekonomi själva, vilket de gör rätt i. Bryssel har ju ingen historia av lyckade krisåtgärder bakom sig. Det mesta EU-byråkraterna petat i under   →

Dödstalen trollas bort, ungefär som arbetslösheten

Alla vet att myndigheterna inte pratar sanning vad gäller arbetslösheten, många jobbsökande döljs i diverse arbetsmarknadsåtgärder och andra omskrivningar. Och istället för ”arbete” pratar man hellre om ”sysselsättning”. Och medborgarna känner till det här. Det är en slags medgiven och noterad lögn. En del av det mediala och politiska spelet, där statistiken ska göras lite   →