Peak oil kontra klimathotet

Vi lever i en värld med begränsade naturresurser, och en ständigt växande befolkning. Finns det en plats för människan på detta klot om 100, 200 eller 300 år? Eller har vi uttömt alla reserver, smutsat ner och överbefolkat vår värld? I tider av kris vädras det allsköns skräckpropaganda, men på något sätt lyckas mänskligheten alltid ta sig vidare.

Oljereserverna varar inte för evigt. 1970 nådde USA taket, och därefter produceras det allt mindre olja i landet. Och samma utveckling spås för resten av världen, fenomenet kallas peak oil. Oljan blir allt dyrare att utvinna, och mer komplexa tekniker krävs därtill. Priset kommer förmodligen att gå upp, om vi inte hittar alternativa energikällor.

Dyrare olja kommer att problematisera långväga transporter och handel, och det blir ett uppsving för inhemsk produktion, teknik och jordbruk. Petrokemiska plaster kommer att ersättas av naturmaterial, trä, skinn, tyger, sten, keramiska material etc. Kärnkraft, vatten, sol och vindkraft får mer utrymme. Den långväga turistnäringen får sig en törn, vi kommer att semestra mer i våra närområden.

Samma utveckling spås för alla andra råvaror, järnmalm, aluminium, koppar etc. Skillnaden är att oljan utvinns och förbränns, medan metaller kan återvinnas; vi kommer därför med all sannolikhet att gå in i en fas där återvinning och återanvändning blir allt viktigare, vilket är sunt när man betraktar 60-70-talets slit och slängsamhälle.

Jag gjorde ett besök på en sophantringsanläggning för en tid sedan, och blev positivt överraskad eftersom inget numera slängs, allt återvinns eller mals ner till flis till värmevärken; en betydande del av Stockholms värme kommer från nermalda sopor.

Hur går peak oil-teorin ihop med växthuseffekten, teorin att våra utsläpp av koldioxid skapar en global uppvärmning och rubbar jordens klimat? Borde inte dessa två fenomen ta ut varandra? Minskad oljeutvinning kommer att bidra till minskade fossila utsläpp, med resultatet att den förmodade växthuseffekten avtar.

Vi kan givetvis propagera för att oljereserverna fortfarande är så stora att de räcker för att fördärva klimatbalansen, men det är sällan samma personer som driver de två olika teorierna, eftersom de i grund och botten underminerar varandra.

Det finns t o m de som hävdar att vi nått taket för oljepriset, och att alternativa energikällor, omställningar etc istället kommer att driva ner efterfrågan. Vilket skulle påskynda avvecklingen ännu mer, eftersom det blir allt dyrare att utvinna olja från dagens magra reserver. Om denna teori håller är det blott en tidsfråga innan utvinning av t ex oljesand blir olönsamt.

Jag tror att peak oil-teorin sakta men säkert kommer att förändra klimatdebatten. Växthus-förepråkarna kan inte accelerera sin skräckpropaganda och säga att klimatförändringarna är redan här, och att vi inte kan göra något åt saken – för då kommer vi att strunta i att leva miljövänligt.

När oljeproduktionen sedan går ner år efter år kommer debatten att avstanna, och vi kommer att bli fullt upptagna med att lösa problemen som uppstår i en värld med mindre olja. Miljövännerna kommer i detta läge att hitta nya angreppspunkter och fokusera på andra miljöfaror.

Omställningen från oljesamhället till ett annat samhälle kommer givetvis att ta tid och förmodligen bli mödosamt, men samtidigt skapar förändringar nya utmaningar och möjligheter, vilket kan leda till nya näringsgrenar och nya arbetstillfällen. Världen förändras, och vi med den.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, peak oil, klimat, miljö, växthuseffekten