Pinsamma och permanenta reträttpositioner inom politiken


Pinsamma och permanenta reträttpositioner inom politiken 1De flesta av oss är medvetna om den förflyttning som miljörörelsen gjort, från begreppen, växthuseffekt, global uppvärmning till klimatförändringar. I takt med att Al Gores förutsägningar inte uppfylls blir det svårare att prata om uppvärmning, istället används begreppet förändringar, och det är ju en säkrare ståndpunkt då klimatet alltid förändras om vi tittar på historiska och geologiska data.

Jag kallar fenomenet för reträttposition, det symboliseras av att politikerna driver en linje, men av olika skäl måste ändra sig eller stanna av. Den socialistiska acceptansen för kungahuset är också ett dylikt fenomen, eller deras reträtt vad gäller marknadskrafterna och blandekonomin.

Hur ser det då ut hos högerpartierna? För den borgerligt sinnade väljaren är detta område kanske mer intressant. Och även här hittar vi flera reträttpositioner.

Friskolor och halvprivata vårdinrättningar är kanske det bästa exemplet. Istället för att driva linjen om helprivata skolor och sjukhus så har man fastnat i ett läge där driften är privat, men kostnaden skickas till skattebetalarna. Detta skapar i slutänden ett klientsystem där delar av näringslivet är beroende av skattepengar och politikernas gunst.

Vården skulle mycket väl kunna finansieras av försäkringar, och då skulle staten enbart behöva ta hand om de utförsäkrade och utsatta grupperna. Sjukhusen skulle dessutom kunna bidra till stora samhällsvinster då man även kunde ta emot utländska patienter för specialistvård.

Skolans finansiering är svårare att lösa då den är dyr och tämligen ineffektiv. Att lägga ut hela kostnaden på föräldrarna skulle upplevas som en tung belastning och kanske inte så effektivt. Det tar ju egentligen inte nio år för ett barn att lära sig att läsa, skriva och räkna algebra. Mycket av skolans egentliga verksamhet är barnpassning. Och vi skulle få en tung debatt om inlärning, effektivitet och nyttan med hela det nuvarande skolsystemet. Detta skulle givetvis vara väldigt nyttigt för samhället, men det är inget parti som vågar att peta i det ormboet.

Bostadsrättsföreningar är ytterligare ett exempel. Vi äger egentligen inte vårt boende utan blott medlemskapet i en förening. Och föreningen kan ta kollektiva lån som slutligen hamnar på ditt ekonomiska ansvar. På senare år har det tillkommit s.k ägarlägenheter där man de facto äger bostaden, men det verkar mest vara riktat till utländska och förmögna personer. Borgerliga partier borde driva tanken om verkligt ägande mycket hårdare.

Andra reträttpositioner är skattesystemet, istället för att sänka skatterna så har även högern börjat peta i detaljer. Det så kallade jobbskatteavdraget är en sådan lösning. Man får helt enkelt dra av från sina egna pengar som man betalar in till statskassan. Högern har accepterat vänsterns tanke om att alla våra pengar egentligen är statens, och vi får behålla en liten del som en slags veckopeng. Och ibland är staten schysst som låter oss behålla lite mer.

Det finns mer att skriva om detta, men jag vill hålla det kort. Så, när vi pratar om vänsterns reträtter så ska vi nog vara klara över att högern offrat så mycket mer, i form av politiska idéer och reformer.

Borgarna har i princip accepterat den socialistiska världsbilden, och där står vi nu. Det bidrar ju inte direkt till någon klarhet den dag det blir riksdagsval. Vilka man än väljer så bidrar vi till samma världsbild, även om somliga alternativ givetvis är sju resor värre och accelererar förfallet.


Följ oss
Sammanfattning av veckans artiklar till din inbox varje måndag