Piratpartiet gillar inte läkemedelspatent

Piratpartiet ifrågasätter upphovsrätt och patent, vilket kan ha sina poänger inom kultur-,  nöjes- och mjukvaruindustrin. Men de är även emot läkemedelspatent, vilket ger frågan större proportioner, det kommer plötsligt att handla om liv eller död.

Det är mödosamt att forska fram nya läkemedel, det tar tid och kräver stora resurser både vad gäller utrustning, utbildning, kapital etc. Patentet ger läkemedelsbolaget ensamrätt under en tid och möjlighet att tjäna tillbaka sina satsade pengar, utan att någon kopierar och dumpar priserna.

Patentet är alltså ett sätt att finansiera verksamheten, så att vi får våra mediciner och kan leva en mer dräglig tillvaro, utan krämpor, smärtor – eller bli botade från dödliga sjukdomar, sviterna av olyckor etc.

Invändningarna mot läkemedelspatent handlar om att sjuka i fattiga länder inte har råd med mediciner. Att forskningen snedvrids, det är mer lönsamt att forska kring välfärdssjukdomar än t ex malaria. Kostnaderna för mediciner ökar dessutom hela tiden, och belastar sjukvården allt mer.

Mellan raderna utmålas läkemedelsföretagen som giriga eller rent av onda, enligt klassiskt vänstermanér, där alla storföretag konspirerar mot den lilla svaga människan. När det i själva verket är så att vår levnadsstandard är starkt beroende av dessa företag, utan dem hade våra liv varit ganska eländiga. Det var inte länge sedan folk dog av lindriga infektioner och andra åkommor som idag lätt botas med diverse läkemedel.

Läkemedelsbolagen har visat stor effektivitet under det senaste seklet, snart är det bara en handfull sjukdomar som vi inte får bukt med, utvecklingen har varit närmast fantastisk. Något som farfarsfar knappt kunnat drömma om. Mediciner och vård är inte en självklar rättighet, det är närmast att betrakta som en gåva, en ynnest, frukterna av ett fritt samhälle där tanken och människan kan frodas och utvecklas.

Piratpartiet vill avskaffa läkemedelspatenten, och flytta över ansvaret för forskningen på staten; de vill att staten ska betala notan, så att läkemedlen blir billigare för alla. Tanken är god, såsom ofta är fallet när politiker vill förbättra, men konsekvenserna är inte lika tilltalande.

Jag ser framför mig en grupp politiker, eller en myndighet, som varje år ska besluta om hur x antal miljarder i forskningsanlag ska fördelas. Politikerna ska bestämma vad som är viktigt, vad som ska prioriteras, och framförallt hur stor summa som ska fördelas. Vad är det för experter som ska sitta i denna panel? Att de inte kommer att vara experter är givet, eftersom de då skulle jobba inom läkemedelsindustrin eller vården. Vi ser framför oss en politisk jury, som drivs av maktbegär, egenintresse, mutor och det kortsiktiga dagspolitiska läget.

Man kan fråga sig vilka företag som vill bedriva sin verksamhet under dessa premisser? Är inte risken stor att läkemedelsforskningen istället avstannar, fastnar i det byråkratiska kvarnarna, som så ofta är fallet när staten blandar sig i? Att ta en egen risk (starta ett nytt forskningsprojekt) handlar framförallt om att hushålla med pengarna, och att planera verksamheten rationellt, något som försvinner när staten öppnar sina kassakistor.

Piratpartiet menar att det ändå är staten som betalar notan indirekt, då många länder har statlig vård och sjukhusen köper in läkemedelsföretagens produkter. Nej, det inte skrivet i sten att all vård ska vara statlig, en privat vårdsektor kan vara lika effektiv om inte bättre, i kombination med en statlig grundförsäkring.

Är det inte snarare så att den privata amerikanska vården agerar motor åt den övriga världens offentliga vård? Nästan alla nya idéer härstammar därifrån; vår vård hade inte kunnat existera utan den privata vården i USA, som hela tiden tar täten både vad gäller kvalitet, metodik, implementering av forskning/nya mediciner etc etc. Vi kopierar, vi åker snålskjuts.

Nåväl, grundargumentet kvarstår, vi lever i ett system där vård och medicin inte är tillgängligt för alla, framförallt inte för människor i eftersatta utvecklingsländer.

Vore det då inte bättre att stödja dessa länders medicininköp? Eller investera i U-länder så att fattigdomen på sikt utrotas? Är inte det bättre än att rasera, ett kanske inte helt perfekt, men fungerande system?

Nej, Piratpartiet drivs av att avskaffa och minimera patent och upphovsrättslagar på alla områden, oavsett konsekvenser. Och just denna fråga visar deras svaghet, och får dem att framstå som oseriösa, eller t o m som ett skämtparti.

Om Piratpartiet skulle strama upp sina idéer och tankar kring upphovsrätt och patent inom alla områden skulle de kunna bli ett alternativ i nästa val. Om de tog fram ett genomtänkt och rationellt förslag gällande läkemedelspatentet skulle de få min respekt. Men som läget är nu är det svårt att ta dem på allvar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant? Dela artikeln!

Gillar du Avancemang så kanske du gillar den här boken?

För dig som uppskattar science fiction, rymdopera och en och annan filosofisk fundering.

79 kr för e-boken. Mer info, eller köp, klicka här.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Men läkemedelspatent *är* ju precis sådan klåfingerpolitik du inte vill ha!

    Patent innebär att en eller flera stater ger ett företag ensamrätt på en produktion. Om man låter marknadskrafterna styra själva så kommer företag att försöka luska ut varandras hemligheter, men de kommer också att försöka hålla sina egna hemligheter.

    Patent är inte ett sätt att belöna forskning, patent är ett sätt att belöna publikation. Patent ger dig ensamrätt på något mot att du låter någon utanför ditt företag känna till hemligheten (antingen bara patentverket eller hela allmänheten).

    Det sker inte mer forskning tack vare patent, möjligen är forskningen bättre samordnad tack vare patent.

    Frågan är hur lång tid det är rimligt att ett patent gäller. Om det är för kort tid kommer företagen att hemlighålla sina resultat i stället för att söka patent för dem (och om företaget skulle försvinna så riskerar resultatet att också försvinna). Om det är för lång tid så har vi i stället den sjuka situation vi är i idag, att man inte får använda resultat som man lätt funderar ut själv bara för att någon annan har funderat ut dem förut.

    När nya resultat blir allmänt tillängliga så höjs ribban för vad som ”inses lätt”. Därför måste gamla patent expirera.

  2. Jag är inte helt okritisk till patent, vad jag motsätter mig är Piratpartiets lösning med statlig finansiering av forskning. De borde kunna vaska fram ett bättre förslag.

    Stödjer du Piratpartiets förslag?

    Vad vi har är ett system som trots att fungerar, och dominerar marknaden, om detta ska reformeras måste man göra det försiktigt och extremt genomtänkt, eftersom det handlar om så viktiga saker som hälsa, liv och död.

  3. Vi har statliga forskningsanslag idag, och jag tycker inte vi ska ta bort dem, snarare höja dem.

    Men det har ingenting med patentfrågan att göra.

    Om vi tar bort möjligheten att ha patent på sina uppfinningar så kommer företagen inte att forska, de kommer att (försöka) hemlighålla sina forsningsresultat. Då är vi tillbaks i en värld med konkurens som gäller innovation och förmåga att tillgodose behov, i stället för konkurens om vem som först kan lämna in en patentansökan.

    Notera att frågan för mig gäller patent i allmänhet, läkemedelspatent och mjukvarupatent är bara två exempel som tydliggör olika delar av problemet.

    Med det sagt är jag inte helt säker på att jag stödjer Piratpartiets förslag (jag har inte läst det). Att avskaffa patenträtten är komplicerat, både rent juridiskt och praktiskt, och jag är inte helt säker på att det vore önskvärt.

    Vad som är helt klart är att det är bra att debattera patenträtten, och att på många områden gäller patent betydligt längre än de borde. Eftersom ingen annan än Piratpartiet tar upp frågan så stödjer jag Piratpartiet.

  4. Bra poänger Robert. Jag hoppas att du länkar hit från Christian Engströms blogginlägg i frågan eller liknande, då han välkomnade en debatt där förslaget utsätts för kritik, på det att man åtminstone får till stånd lite debatt kring frågan.

    Vad gäller själva patentfrågan rynkade jag på näsan av samma anledning som du verkar göra, nämligen för att man vill blanda in staten i det hela. Argumentet att staten redan är inblandad är inte giltigt om man i sig tycker det är dåligt till att börja med. Men jag kan av samma principiella skäl som jag motsätter mig sådan involvering av staten inte heller tycka att patent är en särskilt bra lösning heller. Jag har dock inga klockrena förslag på lösningar, annat än att jag tror på en fri, oreglerad marknad där alla som vill in slåss på samma villkor. Jag är övertygad om att det går att tjäna pengar utan patent och upphovsrätt (det senare fallet påvisas ju dagligen med all önskvärd tydlighet).

    Ang. Piratpartiet så är jag medlem och kommer förmodligen att rösta på dem i nästa val (om inget bättre alternativ dyker upp). De avsäger sig en specific höger-vänster-tillhörighet vilket naturligtvis krånglar till det, men i ett land som Sverige där alla riksdagspartier i princip består av en enda klibbig sosse/socialliberal/greenpeacegrön/kristkonservativ/statsfeministisk sörja som inte avviker nämnvärt från varandra i de viktigaste frågorna (för mig), där gör inte piratpartiets oklara tillhörighet särskilt mycket. De står dock principfast för den personliga integriteten och minimerandet av statens inblandning i våra privata förehavanden, något som med ljusets hastighet håller på att monteras ner mitt framför ögonen på oss. När inget annat parti ändå är i närheten av mina ideal i sin helhet, gör jag bäst i att stödja det enda parti som håller med mig i ett av de viktigaste spörsmålen av alla.

  5. R Kaj,
    Statliga forskningsanslag och patentfrågan har med varandra att göra i den här kontexten. Läs piratpartiets förslag.

    Jag har märkt att det är ganska svårt att prata om patent/upphovsrätt i ”allmänhet” eftersom det kostar en spottstyver att spela in musik eller skapa datorprogram i en källare, men det kräver enorma summor (tid, utrustning, lokaler, personal, utbildning etc etc) att ta fram läkemedel. Och det går inte att hålla läkemedel hemliga.

    Jag försvarar själva idén med läkemedelspatent tills ett bättre alternativ dyker upp.

  6. Robert utan att debatera sakfrågan men just skilnaden i ansträngning mellan skapa ny musik och nya läkemedel, kan kanske vara varför vi har både upphovsrätt och patent ? de är ju lite olika 🙂

    Det som kanske borde tittas på är olika skydd utifrån rent ut sagt hur svårt det är att skapa nytt och hur snabbt omvärlden rör sig. Problemet är att vi då får ett dynamiskt system och de är alltid svårare att balansera

  7. Christoffer,
    För att göra det ännu mer komplicerat så är det stor skillnad även mellan patent och patent, för t ex läkemedel eller mjukvara. Själva idén om att skydda ett alster genom ensamrätt – oavsett art – är emellertid densamma.

  8. Patent på läkemedel är definitivt ett dilemma. Det används i många fall relativt oetiskt och taktiskt bl a när det gäller att bevaka sina marknadsandelar i övergångsperioden då patentet är på väg att gå ut. Frågan är extremt komplex och man kan vända och vrida på det i all oändlighet, eftersom jag arbetar med läkemedel har jag också gjort det det till leda.

    En sak som jag tycker är viktigt men som också gör det hela luddigare är att det borde vara bättre möjligheter att ge olika långa patenttider. T ex kan det möjligtvis vara kortare tid för sådana preparat som har extremt stora patientpopulationer i västvärlden medan det motsatt kan vara mycket långa tider för preparat mer inriktat på den fattiga världen.

    Ett annat undantag är antibiotika, drivkraften att ta fram nya preparat är väldigt låg i och med att man helst ska använda så lite av produkten som möjligt, svårt att tillfredsställa aktieägarna i det läget! Behovet är dock skriande, större än vad allmänhet och media i själva verket förstår! Här skulle man kunna ha mycket långa patenttider för att göra det något sånär lönsamt.