Politiken är vår tids religion

Röda fanor i tusental. Vladimir Uljanov håller tal, vi känner honom bättre som Lenin. Folket jublar, soldaterna marscherar och himlen är koboltblå. Snart börjar massmorden, snart ska stora delar av den ryska befolkningen deporteras, torteras och mördas i kommunismens namn.

Marx vetenskapliga socialism resulterade i fanatism. Människor som inte tolererar massmord borde inte heller tolerera socialism. Ändå låter vi oss luras år efter år. Che Guevara-T-shirtar, palestinaschalar, militärjackor, protestsånger, solidaritetsrörelser, sönderslagna skyltfönster – allt det där är religion.

Marx vill att du ska ta över din arbetsplats, om chefen motsätter sig ska du i värsta fall dräpa honom. Det är Marxismens kärna, glöm allt det andra.

Byt ut klass mot ras, och kapitalister mot judar så får du en annan obehaglig ideologi, nationalsocialismen, även kallad nazismen i folkmun. Närmare presentation behövs knappast.

Miljörörelsen bygger också sin ideologi på ett religiöst fundament. De gröna missionerar om alternativa energikällor, när vi vet att det krävs ca 6000 vindkraftverk för att ersätta EN kärnkraftsreaktor. Det är fullkomligt orealistiskt att försörja dagens samhälle med vind-, sol-, vågkraft, fliseldning o dyl.

Dessutom ÖKAR energiförbrukningen ständigt. Jordens befolkning uppgår idag till ca 6,5 miljarder människor. På 70-talet, när jag var barn, uppgick befolkningen till blott 4,5 miljarder. Alla dessa människor producerar skräp: förpackningar, burkar, blöjor, skrot etc. De förbrukar även vatten och el, plus att deras bilar släpper ut avgaser.

Allt tal om att avveckla kärnkraften och stoppa bilismen är orealistiskt – tyvärr. Det är framtidens vetenskapsmän och forskare som (eventuellt) kommer att rädda oss från undergången, inte miljörörelsen.

Och sist men inte minst, nyliberalerna, dessa snabba, starka, drivna människor som vill privatisera allt och närmast avveckla staten. En utopi för entreprenörer och kraftfulla individer, men vad händer med de långsamma, svaga och lata? Eller de som inte är intresserade av arbetsliv och karriär? Visserligen tycker även jag att arbete är en del av samhällsmaskineriet, men alla håller inte med mig. Och därmed sjunker även nyliberalismen ner i utopiernas varma men ack så djupa hav.

Jag målar med breda penseldrag. Det finns inga partier idag som är helt utopiska till sin natur, men de bär på ideologiska slaggprodukter, som många kallar visoner. Den riktiga politiken, som får länder att växa och frodas utan extrema åtgärder, är en ganska trist sysselsättning. Det handlar om att pussla, putsa, förhandla och modifiera. Här kommer de snälla och tråkiga ”mittenpartierna” till sin rätt. De kohandlar med höger och vänster, ser till att det parlamentariska arbetet flyter på. Men de är alltför färglösa för att någonsin kunna samla röster och bilda egen majoritet.

Folk VILL ha omöjliga mål, utopier och storslagna visoner. Vi vill tro, precis som i kyrkan. Amen.

Intressant? Dela artikeln!

Gillar du Avancemang så kanske du gillar den här boken?

För dig som uppskattar science fiction, rymdopera och en och annan filosofisk fundering.

79 kr för e-boken. Mer info, eller köp, klicka här.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Även om du har vissa poänger tycker jag nog ändå du inte är helt rättvis mot liberalerna. Mitt kanske starkaste skäl att vara just liberal ligger i att jag _inte_ tar på mig rollen som pådyvlare av ideologi eller levnadssätt. Friheten för alla att välja och hitta sin egen plats och form för sitt liv. Jag ser snarare liberalismen som ett sätt att anamma en ”brusande” _förändring_ och utveckling. Inte ett ”vara egen företagare är det enda rätta”. I (inte bara min?) liberala ”utopi” får alla människor , och grupperingar av människor, leva som de önskar. Vill du ha en ”stark stat” kan du skapa en sådan _inom_ ramarna för liberalismen! /Karl

  2. Liberalism och nyliberalism skiljer sig mycket åt. Nyliberalerna närmar sig anarkisterna då de närmast vill avveckla statens funktioner (Författaren Robert Nozick skriver om detta). Nyliberalismen är en slags avart, en utopisk liberalism – och det är detta jag försöker dra till sin spets.

    I övrigt håller jag med dig liberalismen är idéorienterad, den hjälper inte en speciell sorts klasser eller grupper.

  3. Jo, det har jag märkt, det är därför jag besöker din blogg 🙂

    Min poäng ovan (kanske blev luddigt) är ju att jag inte tycker liberalismen är endast _en_ ideologi. Den kan ”bära” allas våra personliga ideologier. På så vis ansåg jag inte din jämförelse vara helt relevant.
    Eller?
    /Karl

  4. ok, verkar som jag får läsa på mer om olika definitioner! Tycker det annars var ett intressant ämne som jag personligen snuddat vid tidigare (därav mitt inledande inlägg).
    /Karl