Politikerna vill inte att vi ska köra bil

Det går dåligt för bilindustrin; en hel bransch befinner sig i fara, där tusentals anställda kanske får se sig om efter ett nytt jobb. Vi får ofta höra att många biltillverkare satsat på fel typ utav bilar, motorer, drivmedel etc. Samtidigt är det inte lätt att förutsäga framtiden, det som är rätt och riktigt idag omkullkastas ofta imorgon, och att vända en hel industri tar tid och kostar enorma belopp.

Nu funderar flera länders regeringar på att pumpa in pengar i denna krisbransch, och på så sätt artificiellt upprätthålla verksamheten, med risk att fördärva konkurrens, pris och efterfrågan, som driver näringslivet framåt.

Men var står våra politiker egentligen? Har de ansvar och skyldigheter, som sträcker sig bortom den giriga kortsiktiga kvartalspolitiska skatteekonomin?

Vi lever i ett land med mycket hög skatt på drivmedel, därtill tillkommer höga parkeringsavgifter i storstäderna. Ett parkeringsgarage kostar fr 800 Kr/mån och uppåt, alternativt boendeparkering på gatan, som också är dyrt. Sen har vi trängselavgifter, fordonskatt, samt 25% moms på alla nya bilar. Notera att på senare år har kraven på körtkortsutbildning ökat, vilket givetvis medfört högre kostnader för den enskilde. Vägnät och infrastruktur uppdateras långsamt, särskilt i Stockholm, där Essingeleden/E4 fungerar som en utsatt och vek förbindelselänk för hela regionen.

Allt detta sammantaget bidrar ju knappast till att vi ser fram emot att köpa och köra en bil. Kostnaderna blir enorma för en vanlig arbetar- eller medelklassfamilj. Det är dessutom krångligt med alla parkeringsavgifter och brist på p-platser, samt köerna in och ut från stan.

Politikerna vill inte att vi ska köra bil. Bilisterna straffas med höga skattesatser på alla områden, både vad gäller inköp, drift, parkering, vägnät, utbildning etc. Och om medborgarna inte finner det lönsamt att åka bil, kommer de inte heller att köpa bilar i samma utsträckning som förut. Det är faktiskt en anledning till att fordonsbranschen är så utsatt för konjunktursvängningar och kreditkriser.

Bilismen har fått skulden för mycket, både vad gäller utsläpp, trafikproblem, stadsmiljöproblem etc. Samtidigt är det en stor frihet att kunna åka vart man vill – när man vill. En frihet som stryps allt mer, med stora konsekvenser för bilisterna, fordonsindustrin, och alla de tusentals arbetare som dagligen sliter i fabrikerna. Är någon förvånad?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant? Dela artikeln!

Gillar du Avancemang så kanske du gillar den här boken?

För dig som uppskattar science fiction, rymdopera och en och annan filosofisk fundering.

79 kr för e-boken. Mer info, eller köp, klicka här.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Parkeringsavgifter handlar (i de flesta fall) inte om straffbeskattning utan om att bilisterna får betala (en del av) vad de kostar att parkera. Brist på p-platser beror ofta på för låga parkeringsavgifter. Utbud och efterfrågan du vet.

    Innan man konstaterar att bilisterna är straffbeskattade så måste man också räkna in vad staten och kommunerna lägger ner på att bygga och underhålla bilvägar, vägmärken och övrig infrastruktur.

  2. M Ståldal
    Alla de enskilda posterna har säkert sitt berättigande ur någon synvinkel, men SAMMANTAGET skapar de ett stort hinder.

    Själv har jag ingen bil, och inga planer på att skaffa en heller. Och enligt alla konstens regler, sett ut ett socialt/demografiskt perspektiv, så tillhör jag målgruppen till 100% – men tyvärr. Och jag är långt ifrån ensam.