Problemet är politikerna

Rick Falkvinge frågar sig varför dagens politiker sågar den personliga integriteten med fotknölarna, och skyller på yttre hot, medan de yttre hoten var mångfalt värre förr om åren, utan att vi blev avlyssnade, registrerade, sorterade och gallrade.

Under det kalla kriget vilade atombombshotet över oss, vi kunde i princip bli utplånade när som helst. Den som växte upp under 60-, 70- och 80-talen minns. Det byggdes skyddsrum överallt, man fick t o m bidrag om man inkluderade skyddsrum i fastigheter. Sverige hade ett av världens största flygvapen, och medelst allmän värnplikt kunde landet mobiliseras relativt snabbt, och vi hade konserver och fryst kött i källaren. Vi var rädda, men vi lärde oss leva med det.

Idag är vi rädda för att några terrorister spränger en buss, eller att koldioxid – som ju i grunden är en nyttig gas för växtriket – ska orsaka global uppvärmning och total katastrof. Samtidigt ser vi “peak oil” framför oss, dvs att oljeproduktionen ska minska, vilket är ett problem i en värld där det svarta guldet används till det mesta från kommunikation, vägbeläggning, plaster, uppvärmning etc. Vi är också rädda för att finansvärlden ska kollapsa pga av att extremt giriga människor flyttar våra pengar alltför snabbt fram och tillbaka.

Alla problem ska tydligen lösas med ökad statlig kontroll, den enskilde individen ska avlyssnas, bloggaren ska registreras, finansvalpen ska avrapporteras, och bankerna ska förstatsligas.

Liknande ingrepp var svårare att genomföra förr om åren, eftersom det var fienden (dvs ryssen) som avlyssnade, registrerade och förstatligade – det var inget vi sysslade med i väst. Vi var ju den fria världen.

Men våra politiker har blivit socialkonservativa, våra debattörer kristna och våra företagsledare klimatnojjiga. Frihet och integritet är en lyx, något som måste undvaras när ångesten ansätter våra ledare om nätterna.

Men den som tror att vi slipper finanskriser i en mer reglerad ekonomi har fel. Den som tror att vi slipper terrorattentat i ett övervakningssamhälle har också fel. Och miljön kommer inte heller att bli friskare genom att politikerna klampar in i näringslivet.

Det handlar snarare om hur vi vill leva: i frihet med risk för kriser, eller under tvång med risk för kriser.

Vår övertro på politiken når oanade höjder. Vi tror att de där uppe kan lösa allt. Men de är tyvärr ganska maktlösa, vi skapar jobben, vi drar in stålarna som de beskattar, vi uppfinner, vi skapar nya lösningar, vi bygger, vi sparar, vi investerar, vi lånar, och vi gör givetvis bort oss ibland. Vi kan inte skapa en perfekt reglerad värld. Folk har försökt förr, och misslyckats, och de kommer att misslyckas igen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. […] Det är dags att våra politiker inser vad som hänt. Att den tekniska kapaciteten sprungit ifrån den politiska medvetenheten. Att demokrati, frihet, integritet och öppenhet är helt avhängigt på ständig vaksamhet. Den politiska makten i fria länder har klarat sig utmärkt under hela den moderna historien utan total kontroll. Bara för att total kontroll nu är möjlig innebär det inte att den är önskvärd. […]

  2. […] och lite lögner, Regeringen satsar 1.500 miljarder mot finanskrisen, trots Ericssons börslyft, Robert, Trottens Betraktelser, SKICK, unt.se – Ledarloggen, Jinges web och fotob…, Alliansfritt […]