Regionalism och uppdelning – en del i civilisationsbygget

Det finns en rädsla, inte minst hos libertarianer, att en ohejdad regionalism kan sluta i olycka. Det krävs universella principer, lagar och ordning. Och alla ska rätta sig i leden. Detta är ofta ett illa dolt krav även från frihetens allra största förespråkare.

Men vad kan egentligen hindra avknoppning, secession och utträde – i ett libertarianskt samhälle – där statsmakten är liten och avgränsad?

Ska den lilla staten gå in med militär om kommuner och regioner väljer att utropa oberoende eller självständighet?

Läs vidare på Fri debatt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Hur ser du på Skåne? Landskapet har redan egen identitet, är tillräckligt tätbefolkat per km2 och i närheten av annan storstadsregion kring Öresund för att kunna börja redan imorgon om man struntade i nationalmetodologi (liksom nationellt kontrollerad svensk poliskår som kommenderas ut till gränskontroller). Övriga svenska län och landskap har antingen mindre invånarantal än Malmö eller saknar någon egen regional identitet (och jag förutsätter att Mälardalen av olika skäl kommer att förbli stockholmscentrerat). VGR har aldrig lyckats med något vidare regionalt identitetsbygge utan förblir Göteborg mot resten.

  2. Skåne skulle förmodligen kunna fungera som ett land, eller som delstat i en lös federation. Regionen skulle sannolikt blomstra bättre på egen hand. Se på Sicilien, som var ett rikt kungadöme en gång i tiden, nu en sömnig bidragstörstande bakgård till centralmakten i Rom.