Regisserad galenskap

Sprid!

När islamistiska terrorister sätter världen i brand tänker jag på Assasinerna, en extrem shiitisk sekt som verkade under medeltiden. Nizari-ismailiya, som de kallade sig själva, blev framför allt kända för att de skar halsen av västerländska korsfarare. Sekten hade sitt högkvarter i fästningen Alamut i de persiska Elbruzbergen.

Deras förste ledare, Hasan ibn Sabbah belönade sina män – efter ett framgångsrikt uppdrag – med en försmak av Paradiset. De bjöds på hasch och fördes till en lummig oas där undersköna kvinnor väntade. Därav namnet hashshashin (haschbrukare), på engelska och franska förvanskat till assasin, med betydelsen lönnmördare.

Ge människor storhet och odödlighet – och du kan få dem att stjäla, mörda eller lemlästa.

Islamistiska sekter är bara ett av många exempel på regisserad galenskap. Glöm aldrig vårt grannland som drabbades av en kollektiv sinnessjukdom på 30-talet. Fräscha upp minnet med en scen ur Leni Riefenstahl film “Viljans triumf”, hyllningen till nazisternas partidagar i Nurberg. Hitler anländer i ett flygplan, som sakta sänker sig ner mot marken för att slutligen landa, och ut kliver denne märklige man. Hans undersåtar väntar i oändliga rader, de hälsar honom med en unison röst, likt åskmuller.

Det skulle lika gärna kunna ha varit, Zeus, Tor eller Ammon som steg ner till de dödliga. Symboliken är tydlig. Männen och kvinnorna som såg sin ledare stiga ner från himlen var odödliga, just då, just där.

Och undersåtarna satte världen i brand. Somliga fattade inte vad som hänt förrän det var försent. Och många förträngde det hela, som om det aldrig inträffat…

Vi blir bländade av ljuset. Upplyfta.

Vi är ynkliga.

Det är förmodligen väldigt mänskligt. Vi är sociala djur, och en flock har alltid en ledare. Ibland kan vi göra vad som helst, för att under några sekunder få glänsa – glänsa i skenet från den odödlige.