Revisionismens baksidor

Låt oss anta – någon gång i en inte alltför avlägsen framtid – att sverigedemokraterna tar makten, och det skapas ett samhällsklimat där det inte längre är politiskt korrekt att avbilda afrikaner och araber i exempelvis barnböcker.

Bokförlagen känner sig benägna att även revidera gamla upplagor, och man ber en av Sveriges mest folkkära tecknare att ”måla om” eller avlägsna några icke önskvärda karaktärer ur sina barnböcker.

Tecknaren sätter sig på tvären, går till en av landets största tidningar, och gråter ut.

Det bryter ut en hätsk debatt där somliga stödjer tecknaren, medan andra tycker att böckerna borde revideras utifrån den rådande tidsandan. Slutresultatet blir antingen indragna upplagor, eller reviderade teckningar.

Kanske ska vi fråga oss själva hur detta skräckscenario skiljer sig från det som händer idag, där tecknaren Jan Lööf ställs inför samma ultimatum – att antingen revidera några karaktärer eller ställa in upplagan? Av till synes helt andra skäl – fast med samma slutresultat. Inga svarta eller araber i böckerna.

Intressant? Dela artikeln!

Gillar du Avancemang så kanske du gillar den här boken?

För dig som uppskattar science fiction, rymdopera och en och annan filosofisk fundering.

79 kr för e-boken. Mer info, eller köp, klicka här.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Jag tyckte skämtbilden var bra och tydlig där några religiösa spränger en som de säger otidsenlig budda på ena halvan och en ”religiös” bibliotekarie vill bränna en Tintin för att den är otidsenlig, på andra halvan.

    Jag har själv upplevt hur bibliotekarier inte vill låna ut barnböcker för att de är otidsenliga utan istället rekommenderar andra ”modernare ”.

    I metropolen kungälv tyckte de dessutom härom året det var tråkigt att litteraturpriset gick till en vit manlig europé -klockren rasism skulle jag vilja kalla det. Men de har fått behålla sina arbeten.