Röda måsar skränar högt och falskt

Som väntat så skränar de röda måsarna högt i riksdagen, i medierna och på bloggarna. Alliansens politik är orättvis påstås det, den gynnar de redan rika och sparkar på de som redan ligger. Klassklyftorna kommer att öka, den svenska modellen rämnar, ”nyliberalismen” har fått fotfäste i landet, allt kommer att gå åt helvete.

Tyvärr kommer den sakliga kritiken i skymundan, liksom det faktum att de röda bidragit med massarbetslöshet och ett ökat utanförskap under tolv långa år. Hur kommer det sig att de skränar så högt? De har ju bevisligen misskött sig, misslyckats med sitt uppdrag och tappat i trovärdighet. Väljarna ville inte ha dem.

Avskaffandet av förmögenhetsskatten, höjningen av a-kasseavgiften, sänkningen av fastighetsskatten och inkomstskatten – allt bidrar enligt de röda till ökade klyftor i samhället.

Att lågavlönade Olle får behålla 200 kr mer av sin lön medan högavlönade Nisse får behålla 1000 kr mer anses djupt orättvist. Märkligt kan tyckas, eftersom bägge faktiskt får mer i plånboken. Att Olle pluggat 2 år på gymnasium, medan Nisse pluggat 5 år på KTH schabblas mer än gärna bort i debatten. Är det detta som är ”klasskampen” – att somliga väljer att ta studielån och utbilda sig medan andra inte gör det?

Ersättningen till arbetslösa har i vissa fall sänkts, vilket också anses orättfärdigt; att alliansens arbetsmarknadssatsningar ökar de arbetslösas chans till nya jobb spelar tydligen ingen roll. Många anser annars att själva poängen med a-kassa och arbetsförmedling är just att slussas vidare till nästa jobb så snabbt som möjligt. Om det nya jobbet är bra eller dåligt spelar mindre roll, det är lättare att fortsätta söka drömjobbet som anställd än som långtidsarbetslös ams-kurspendlare.

Vänstern har tillika stirrat sig blind på att avskaffandet av förmögenhetsskatten gynnar de rika. Att de förmögna får möjlighet att pumpa in sina pengar i svenska företag istället för bankkonton på Cayman Islands spelar ingen roll för de röda. Nej, de förstår inte ekonomi, än mindre begriper de sig på företagande och mänskligt beteende. Låt pengar och välutbildade människor lämna landet istället, och låt de allra rikaste slippa förmögenhetsskatt. Detta var socialdemokraternas devis – märkligt kan tyckas, framförallt ur ett vänsterperspektiv.

Det pratas mycket om att räntan kommer att stiga – trist för alla oss som har lån, men också positivt för alla oss som försöker spara pengar på banken. Att överbelåna sig har aldrig varit smart, men många har ansett sig tvingade, eftersom de inte har några sparade medel. Sverige har som bekant världens högsta skattetryck, kanske är det detta faktum som mest bidragit till överbelåningen?

Så fort någon får behålla MER av skatten än någon annan skriker vänstern högt. Att högavlönade får MER a-kassa, föräldrapenning, sjukpenning eller pension anses däremot inte orättvist. Detta system har vänstern initierat, och uppenbarligen är de nöjda. Syftet är givetvis att vinna röster från medelklassen. Med vänsterglasögonen på borde situationen vara den omvända, de rika får inga eller lägre bidrag och ersättningar – men nej, så är det uppenbarligen inte. Att vara logisk och följa den berömda röda tråden är inget som tilltalar de röda. ALLT som alliansen gör är fel, oavsett syfte – ALLT som de röda föreslår är rätt, trots att de gjort fel i tolv långa år. Och tro inte på de röda måsarnas snack om ökade satsningar på vård, omsorg och skola – skattepengarna har under tolv långa år gått till andra ting.

De röda vädrar morgonluft, alliansen dras med usla opinionssiffror, och en ny mås leder flocken. Allt ska förändras, allt ska bli bra igen. Göran är borta nu, han finns bara på TV. Men hur ska man vinna val genom att lova höjda skatter i syfte att återställa allt som det var förut? Ska de rödgröna köpa tillbaka de utsålda statliga bolagen, höja fastighetsskatten, höja inkomstskatten, återinföra förmögenhetsskatten, avskaffa avdragsgilla hushållstjänster – och försätta tusentals människor i arbetslöshet?

Ska de likväl avskaffa nystartsjobben som gett tusentals långtidsarbetslösa en chans att komma in på arbetsmarknaden? Ska man förstatliga de egenstyrda sjukhusen, så att politiker och byråkrater åter ska bestämma hur många röntgenapparater som ska köpas in – istället för läkarna själva? Ska de ta bort betygen och ordningsreglerna i skolan, så att skolbränder, vandalism och misslyckade studier blir vardagsmat igen? Ska de kicka tusentals nyanställda poliser som löser många av våra vardagsbrott och bidrar med trygghet på lördagsnatten?

Det blir ett spännade val 2010. Tills dess kommer de inrikespolitiska kommentarerna att bli glesare på min blogg. Oppositionen fäller krokben på sig själv, de behöver inte min hjälp, och snart har Mona tappat kvittona eller överbelastat kontokortet igen. Vem orkar engagera sig? Just nu är jag extremt trött på ankdammspolitik och klasskampsretorik.

Intressant.se. Andra bloggar om: samhälle, politik, oppositionen, socialdemokraterna, vänstern