Rojalistisk yra


Det är inte lätt att vara republikan när hela svenska folket hyllar den nygifta prinsessan och den nyblivne prinsen. Vi är ett litet vilset land i kalla nord, och vore kanske ännu mer vilset och avlägset utan detta kungahus med kontakter över hela världen.

Ur ett strikt demokratiskt perspektiv har givetvis kungar, furstar och prinsar ingen plats per definition. Men denna museala, symboliska och politiskt maktlösa monarki är måhända oförarglig, kanske ett gott förenande kitt och stark PR för landet Sverige.

Hur all denna pompa och ståt lyckat överleva i det socialdemokratiska Sverige är för mig en gåta. Få monarkier återstår i världen, de flesta kungaätter är sedan länge avsatta, avrättade eller bortkörda. Och det samma gäller de kungliga traditionerna, herresätena, slotten och palatsen. Blott sagor finns kvar.

Den moderna världen har skapat helt nya förutsättningar. Att adel, borgare, präster och bönder passerat bort till historieböckerna bekräftades idag på ett mycket konkret sätt. Då brudgummen, tillika mannen av folkets far Olle Westling höll ett starkt gripande tal vid bröllopsmiddagen, helt överlägset det mesta som vår kung någonsin presterat. Både vad gäller ton, innehåll, skärpa och nerv. Det samma gäller Daniels tal, som också var mycket rörande. Måhända ett litet tecken på att kungar och prinsar för länge sedan är frånkörda av vanligt folk som byggt sina liv på egna meriter, kunskaper och tillkämpade öden.

I övrigt ett mycket vackert bröllop och ett lyckligt brudpar. Det är bara att önska dem lycka till.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, Viktoria, Daniel, prinsessbröllop


Följ oss
Och få ett meddelande varje gång vi publicerar ett nytt blogginlägg.