Rör inte mitt bidrag! – medborgarlön eller tillfälliga ersättningar?

Inom vissa politiska grupperingar – både till vänster och höger – strävar man efter medborgarlön. En lön som utgår från staten till medborgarna utan krav på motprestation. Det finns många olika filosofier kring medborgarlön, vissa menar att den ska betals ut till alla, medan andra vill att den ska vara inkomstprövad, som en slags samanslagning av alla bidrag, en förenkling av samhällsadministrationen.

Förespråkarna menar att ingen ska behöva känna sig utanför. Ingen ska stämplas som arbetslös, socialfall eller sjukling. Alla ska ha rätt till en acceptabel standard och goda livsvillkor oavsett arbetsförmåga, personlig drivkraft eller andra särskiljande egenskaper. Kritikerna hävdar att medborgarna passiviseras; entreprenörsanda och drivkraft tynar bort. Samhället förfaller.

Idén om medborgarlön avfärdas som dyr utopisk dröm av de flesta, trots den bejakas av flera nobelpristagare.

Jag argumenterar för att idén i allra högsta grad är genomförbar, och att den till stora delar implementerats i Sverige. Det som i grund och botten definierar begreppet medborgarlön är avsaknad av (eller låg) motprestation och att lönen är tillräckligt hög för att man ska kunna leva ett normalt liv. Beskrivningen passar in på t ex A-kassan.

A-kassan har få kontrollpunkter, det krävs att vederbörande söker arbete aktivt och att hon med jämna mellanrum skickar iväg ansökningar samt träffar sin handledare. Själva aktiviteten är svår att bedöma, medan antalet ivägskickade ansökningar kan räknas, vägas och bedömas. Missköter man sig kan man förlora A-kassan, en åtgärd som sällan används. Den sökande kan om hon vill formulera sig på ett sådant sätt att arbetsgivaren inte väljer henne. Många människor i Sverige lever i åratal på A-kassa, denna arbetsförsäkring har sedan länge förlorat sitt ursprungliga syfte – att tillfälligt hjälpa människor som saknar jobb. En person som kompletterar med bostadsbidrag, bostadstillägg, barnbidrag och alternerar mellan studiebidrag, sjukpenning, föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning, socialbidrag och A-kassa kan leva i decennier utan att arbeta.

De som som värnar om bidragen menar att medborgarna inte utnyttjar systemet; de hävdar vidare att det omfattande sociala skyddsnätet krävs för att motarbeta fattigdom, klassamhälle och utslagning. Minsta angrepp på välfärsmodellen attackeras hårt och agressivt.

Jag hävdar att den svenska sociala välfärdstrukturen muterat till något som liknar en medborgarlön. Det finns människor framförallt inom glesbygden som aldrig haft en fast anställning. Hela samhällen försörjs med A-kassa etc. SVT:s Rapport gjorde nyligen ett uppmärksammat reportage ”Det är uppenbart att de inte vill ha jobb”, som handlar om arbetslösa som hellre väljer A-kassa än arbete. Jag har själv upplevt fenomenet många gånger, och jag tror inte att folk är illvilliga eller ens särskilt lata – däremot blir de passiviserade av rådande samhällsklimat. För att en långtidsarbetslös ska hitta arbete krävs ofta flytt, vidareutbildning, omskolning eller byte av bransch. Alla dessa krav är påfrestande, viket gör att den långtidsarbetslöse i många fall nöjer sig med A-kassa. Under senare år har det dessutom blivit lättare att sjukpensionera sig. Även detta indikerar att välfärdssystemet alltmer färgas av medborgarlönstanken.

Den som är road av att studera statsbudgeten noterar att ca 197,3 miljarder kr/år går till A-kassa, sjukpenning etc. Det är över 20% av statens totala utgifter. Jämför med hela utbildningsväsendet som kostar 46,6 miljarder/år. Antingen lever vi i världens sjukaste land, eller så överutnyttjas systemen. Döm själva.

Finns det några faror med ett dylikt system, eller är det här ett acceptabelt sätt att försörja medborgarna?

Faran är att de som jobbar tröttnar på att försörja de som inte jobbar. Givetvis krävs det mycket höga skatter för att driva ett dylikt samhälle, och de arbetande ser lönen försvinna iväg. De som jobbar hårt har det måttligt bättre än grannen som inte jobbar. Intresseklyftorna mellan individerna ökar. Vid en specifik brytpunkt kommer de arbetande att kräva reformer, de kommer att rösta bort bidragsivrarna, och kräva en ny politik. Då sitter de långtidsarbetslösa i klistret. Därför kommer idén om medborgarlön inte att fungera i praktiken, inte så länge vi har demokrati.

Det senaste valet är ett exempel på dylikt missnöje. Den nya regeringens politik handlar om att sänka t ex A-kassan så att den inte kan utgöra en permanent försörjningskanal. Sakta men säkert försvinner på detta sätt medborgarlönen, och förvandlas till en tillfällig hjälp. De som nu demonstrerar mot regeringens förslag om skärpta regler kring A-kassan tror inte på fullt allvar att Sverige ska belamras med fattiga uteliggare. Nej, borgarnas små justeringar kommer knappast att driva folk från hus och hem. Däremot försvinner drömmen om medborgarlön. Genom att i högre utsträckning kräva motprestation och införa succesiva sänkningar kommer folk inte att kunna använda det sociala skyddsnätet för långtida försörjning.

Arbetarrörelsen präglas alltmer av utopisk socialism, där värnandet om bidrag och ersättningar ersatt arbetslinjen. Detta märktes tydligt under valrörelsen 2006, där socialdemokraterna saknade konkret arbetsmarknadspolitik. Borgerligheten däremot har anammat arbetslinjen och driver en socialliberal politik med inslag av gammal socialdemokratisk retorik, där plikt, arbete etc lyfts fram. Detta tilltalar många, även inom arbetarrörelsen, vilket förklarar den borgerliga valsegern och Reinfeldts framgångar.

Den stora kontroversen i svensk politik handlar om hur bidrag och ersättningar ska utformas. Ska de vara tidsbegränsade och kräva kontroll och motprestation, eller obegränsade med låg kontroll och låg motprestation? Frågan skär genom blockgränserna, då det finns många inom vänstern som ogillar alltför frikostig bidragspolitik, medan det från borgerligt håll har blivit mer accepterat att bedriva bidragspolitik.

Vänstern måste välja inriktning och tydligt förmedla sin ståndpunkt till väljarna, annars riskerar de att förlora ännu ett val. Medan borgerlighetens utmaning handlar om hur de ska implementera sin politik utan att trampa på alltför många ömma tår.

Andra bloggar om: samhälle, politik, A-kassa, bidrag, medborgarlön, regeringen, socialdemokraterna, intressant.se

Dela gärna artikeln
Subscribe
Notify of
guest

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

10 Comments
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments
Bejcon
13 years ago

Robert – som vanligt ett oerhört bra och väl genomtänkt inlägg! Du slår huvudet rätt på spiken och tar fram intressanta frågeställningar. Vore kul om en meningsmotståndre tog mod till sig och kommenterade detta… 😉

Per Svensson
Per Svensson
13 years ago

Man må säga att du har tänkt till riktigt ordentligt mem mitt råd till dig blir. Skaffa förbövelen ett arbete och sluta med att ställa dessa orimliga krav.
Den som inte arbetar ska heller inte äta, så enkelt är det.

Robert
13 years ago

Till Per Svensson,
Jag har ett arbete. Mitt råd till dig blir – lär dig läsa 😉

T Lindholm
T Lindholm
13 years ago

Den här Borgar Regering är den värsta av dom alla sedan 1970 då jag började jobba, utan tvekan.Dom ger sig t.o.m på studenterna nu.Det verkar som att dom är totalt befriade från den verklighet som råder ute i sammhället,som att släppa ut odreserade hundar i skogen och tro att dom skall kunna spåra och fungera som riktiga jakthundar. Sorgligt säger jag bara! Bah!”det nya arbetare partiet”.Vilket skämt! En Borgar Regering har _aldrig_ varit ett Arbetar vänligt allternativ, det har _alltid_ blivit sämre _varje_ gång dom har varit vid makten. Detta kan jag påstå eftersom jag har sett det med egna… Read more »

Robert
13 years ago

Till T Lindholm,
Borgarna ökade sjukvårdens budget med 4,6 miljarder i höstbudgeten. Apropå att bli sjuk.

Det du skriver har inte så värst mycket med mitt inlägg att göra.

Magnus Persson
13 years ago

Det allra värsta med den ”medborgarlön” som finns idag är att den inte är det för alla. Ett system där man hade ett medborgarbidrag (som det rimligen borde heta istället för medborgarlön) kunde ändå ha vissa förtjänster – precis som du säger mindre administration och krångel. Dock är det ändå så att trots att dagens bidrag kostar så mycket finns ju i grunden att de baserar sig på inkomstbortfallsprincipen. Jag tycker faktiskt att det är rimligt att alla invånare ska garanteras en rimlig levnadsnivå. Fast den nivån ligger långt under maxnivåerna på dagens bidrag. Samtidigt finns det luckor på andra… Read more »

T Lindholm
T Lindholm
13 years ago

När du skriver att: ”Borgerligheten däremot har anammat arbetslinjen och driver en socialliberal politik med inslag av gammal socialdemokratisk retorik, där plikt, arbete etc lyfts fram. Detta tilltalar många, även inom arbetarrörelsen, vilket förklarar den borgerliga valsegern och Reinfeldts framgångar”. Vad är det för ”arbetslinje” du syftar på? Borgarnas val löfte nummer 1. var att öka sysselsättningen,men man kan fråga sig vilken sysselsättning? Och vad Rainfeld hitills har klarat av är att han har lyckats bli Statsminister,det är det enda,han lyckades föra folket bakom ljuset också (om man skall kalla det för framgång). Det råder ingen munterhet bland dom som… Read more »

Robert
13 years ago

Till T Lindholm,
Mitt inlägg handlar om hur bidragen ska utformas. Inte om hur borgarna ska öka sysselsättningen.

Med arbetslinje menar jag t ex moderaternas åtgärder för att stimulera fram fler jobb. Info finns på moderaternas webbplats:

http://www.moderat.se/(S(pjqsica1yofniwzbk2dhqnf3))/politik.aspx?webbid=1&menyid=2&politikid=7

Jag anser inte att statsministern ”fört folk bakom ljuset”, eller att regeringen ägnar sig åt ”spel”. Om du inte förtydligar dig så handlar det bara om grundlösa påståenden.

Vi har förmodligen olika åsikter. Det är ett fritt land, tyck vad du vill. Jag representerar inte något politiskt parti. Du får ta det här med Reinfeldt 😉

cleo
cleo
13 years ago

Jag älskar att arbeta men jag hatar att vara slav under mitt arbete.Jag skulle bli mer kreativ som människa, bli gladare, starkare och företa mig mer, både till gagn för mig själv, min familj och samhället om det fanns en grundläggande trygghet i form av medborgarlön. Den skulle ge näring åt mina ideer, göra så att jag vågar ta klivet ut till att starta eget, vidareutbilda mej eller annat. Dagens system passiviserar, fördummar, förslavar människor och kväver människans inneboende kreativitet i dess linda.Dagens system bygger på rädsla,inte på kärlek. Medborgarlön är et mkt bra förslag, en grundlön som man kompletterar… Read more »

your host
your host
13 years ago

De finns de männsikor som har så lite makt att de tvingas erkänna för sig själva och sin omgivning att de helt saknar omdömme om verkligheten. Man klumpar ihop dessa individer under betäckningen sinnessjuka och låtsas att det är just det, en sjukdom. Likt en olycklig kronisk smärta i ryggen som gör den sjuke ofömögen att försörja sig i vårat samhälle. Men det är ingen sjukdom. Det är en strejk. En oorganiserad form av strejk som den som inte har något fackförbund att sluta sig till själv annordnar. Det finns ingen oranisation som skulle kunna samla alla de spridda statiskta… Read more »