SAAB och undergången


Igår intervjuades Christian von ­Koenigsegg på SVT:s program Debatt, med anledning av att han dragit sig ur SAAB-affären. Det avslutades med att intervjuaren upprepade gånger frågade Koenigsegg huruvida han skulle tala inför fabriksarbetarna (?).

Lite klassisk socialdemokratisk retorik från det på pappret åsiktsneutrala SVT. Det är väl knappast en eventuell köpare som ska hålla hoppfulla tal, utan ägarna, i det här fallet GM. Koenigsegg har ju hoppat av köpet, där den segdragna försäljningsprocessen angavs som skäl. Nu pratas det om eventuell nedläggning av biltillverkaren som i princip aldrig gått med vinst.

Lars Ohly (v) menar att det är ett misslyckande från regeringens sida, vad nu regeringen har att göra med ett amerikanskt företags väl och ve? Statlig inblandning i näringslivet brukar oftast sluta med fiasko, något som vänstern mer än gärna förtränger. Och det är inte rätt att skattebetalarna ska försörja ett företag på dekis. Det finns ingen logik i detta; skattepengar ska gå till gemensamma åtaganden som vård, skola etc. Vänstern är annars mycket noga med att peka på felaktigheter med t.ex bonusar och slöseri i andra sammanhang. Konsekvensens ledstjärna brukar lysa ytterst svagt i dessa sammanhang.

SAAB hade sin chans i slutet på 70- och början på 80-talet, med rallyframgångar och turbomotorer. De hade under denna tid en bra produkt. Notera att under samma period var t.ex Audi inte en särskilt bra bil, även BMW hade rykte om sig att dra stora verkstadskostnader. För att inte tala om Renault, Peugeot, Fiat mm. Nu har alla dessa märken gått om det svenska innovativa undret, som tyvärr förvandlats till en ganska medioker bil. Där teknisk briljans och framåtanda mest syns i reklamfilmerna, och knappast omsätts i praktiken. SAAB borde egentligen tävla med Subaru, Audi och ev Citroën om nya tekniska lösningar, men de befinner sig inte längre i samma division. Och kan man inte hålla vad man lovar så sviker köparna, och går till en annan bilhall istället.

Vad gäller jobben i Trollhättan och västra Sverige så borde man kunna omstrukturera, även om det just nu känns mörkt. En modern bilfabrik kan tillverka andra bilar och andra komponenter. Den enes död är den andres bröd, brukar man säga. Om SAAB försvinner som varumärke kommer givetvis Volvo att sälja fler bilar i Sverige. Nackdelen är väl det svenska företagsklimatet, med höga skatter, och avståndet till kärnmarknaderna. Tyvärr står inte biltillverkarna i led och knackar på dörren, för att ta över SAAB:s lokaler, inte än i alla fall.

Problemet är kanske inte SAAB, utan vår syn på näringslivet. Länge har många av oss betraktat våra industrier som mjölkkor, var främsta uppgift är att producera arbetstillfällen och skattemedel – när det primära åtagandet alltid är att producera konkurrenskraftiga produkter – då löser sig resten också.  Så länge denna syn råder så kommer Sverige inte att förbli ett framgångsland. De stora fördelarna – att vi tog oss ur andra världskriget med intakta industrier – är sedan länge förbi. Nu måste Sveriges företag stå på egna ben, inga särskilda fördelar finns i detta kalla avlägsna land, förutom eventuell innovationskraft och goda idéer.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om SAAB, Koenigsegg, näringsliv, arbete, jobb, arbetslöshet


Följ oss
Sammanfattning av veckans artiklar till din inbox varje måndag