Sista valet till Europaimperiet?

Vi ska vara med i EU, annars har vi ingen chans att påverka. Så lät det förr i tiden, när man skulle sälja in det Europeiska samarbetet. Nu inser vi att knappt två dussin politiker från Sverige i en församling på ca 750 inte har så värst mycket att säga till om.

Fast tillsammans kan vi förändra. Om partigrupper från skilda länder enas så kan vi göra skillnad! Ja, det må så vara. Om nu denna överstatliga demokrati är önskvärd? Vi bör verkligen fundera ett varv till.

EU är ett kristdemokratiskt och socialdemokratiskt projekt. Vänsterliberalt skulle vi kanske kunna säga, för att förenkla etiketterna. Men kan unionen överleva en politisk förändring?

Låt oss för en stund fundera på om nationalister och konservativa skulle ta makten i parlamentet. Skulle den upplyfta och champagneberusade EU-adeln fortsätta att vara lika engagerad i projektet? Eller skulle man istället kämpa emot och förespråka upplösning?

Jag misstänker att EU redan från början var planerad att vara på ett visst sätt, följa en viss utveckling, samt styras av en viss grupp människor. Här finns egentligen inget utrymme för andra värderingar och idéer, än den gängse vänsterliberala värdegrunden. Likväl är manegen välkrattad och allt är förberett för de eventuella mörka krafterna.

Om nationalisterna vinner så kanske samarbetet inte längre benämns union, utan imperium? Och parlamentet blir ett underhus, som blott stämplar ditskickade lagförslag. Och kommissionen byter namn till imperierådet, som givetvis leds av en nyvald stormästare. Ingen större skillnad egentligen, förutom namnen, men det kan bli värre.

Nu inrättas ett gemensamt försvar. Polis och underrättelsetjänst samordnas. De yttre gränserna stängs. Därefter avskaffas de nationella centralbankerna, och finanspolitiken centralstyrs. Gemensam beskattning införs. Marknaden uppvärderar euron, som stärks gentemot andra valutor. Fattiga regioner erbjuds skuldsanering och stöd istället för lån. Folket jublar. Att ett land skulle vilja lämna imperiet är däremot inget man pratar högt om.

Nu är Europa förenat på riktigt.

Gillar du det du läser, stöd gärna bloggen. Klicka här.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Nu är parlamentet redan ett underhus som inte kan lägga egna förslag utan enbart stämpla de som kommer från juntan. Gränserna stängs först när de behöver vara stängda som ett hot mot populationen; enda utvägen är underkastelse. Läs ryska författare.

  2. Din sista mening leder tankarna till slutet av “1984”. Kan inte tänka mig att det är en slump.