Skatt på skatt på skatt


Skatt på skatt på skatt 1Coronakrisen är en utmaning för näringslivet. Nedstängda samhällen konsumerar mindre. Företagen och deras anställda drabbas hårdare ju längre krisen pågår. Statens motmedel handlar nästan alltid om att hälla pengar på problemet. Fast först måste ju dessa pengar tas någonstans ifrån. Från dig och mig. Givetvis handlar det om skattepengar.

I Sverige räds inte politikerna att addera skatt på skatt på skatt. Ett exempel är den nya plastpåseskatten där både moms och skatt samverkar. Den s.k bensinskatten består också av punktskatter och moms som läggs ovanpå varandra.

Även våra löner utsätts för flera olika beskattningar, där först arbetsgivaravgiften/sociala avgifter hyvlas av, därefter kommunalskatt och slutligen statlig skatt för de som betalar detta. Sen har vi ett kommunalt utjämningssystem som innebär att din kommunalskatt kan gå till någon annan kommun. Skatterna är sällan öronmärkta till något specifikt ändamål i Sverige.

Systemet är svåröverblickbart. Det är svårt att räkna ut hur mycket vi egentligen betalar i skatt. Och kanske är det meningen?

När medborgarna betraktar de enskilda skatterna och momssatserna så verkar det inte så farligt, men när vi adderar ihop allt, då märker vi att vår ekonomiska frihet är starkt begränsad. Merparten av vår månadslön går till skatteverket via olika kanaler.

Som frihetligt sinnad önskar man ett mer överblickbart skattesystem. Vi vill inte att lagstiftare och politiker lurar medborgarna genom klurig sifferexercis. Vi vill ha ett tydligt och transparent skattesystem; varför inte platt inkomstskatt, och en minskning av moms och punktskatter?

Vi behöver också en författningsdomstol som kontrollerar lagstiftare och politiker. Nya skatter ska inte kunna passera hursomhelst, de måste vara rimliga, tydliga och relevanta för statsmaktens, landstingens och kommunernas verksamhet.

Varje enskild medborgare borde ärligt och nyanserat fundera över skatterna. Varför ska skatterna hela tiden höjas och bli fler? Är stat, landsting och kommun så dyra i drift? Vart ska det sluta? Finns det en övre gräns för hur mycket pengar vi ska betala i skatt? Är vårt skattesystem rimligt?

Ser vi någon tydlig förbättring hos stat, landsting och kommun – efter mångåriga skattehöjningar, och ett av världens totalt högsta skattetryck? Blir det bättre? Eller har skattehöjningarna blivit till ett självändamål?

Det är tydligt att skatt inte längre enbart används till samhällets kärnverksamheter. Vi ser ett enormt slöseri med medborgarnas pengar. Frågan är om inte detta bör betraktas som en form av institutionell korruption?

Låginkomsttagare drabbas som vanligt hårdast av de höga skatterna. En skattelättnad på 1000-2000 kr/månad betyder väldigt mycket för någon med begränsad ekonomi, men kanske inte lika mycket för någon med högre lön.

Detta är egentligen inte en höger- eller vänsterfråga, alla borde kräva att skattepengarna används till rimliga saker, samt att skatterna är överblickbara, och så låga som möjligt. Ett utmärkt recept för att civilsamhället ska blomstra, även i coronatider.


Gillar du Avancemang så kanske du gillar den här boken?

För dig som uppskattar science fiction, rymdopera och en och annan filosofisk fundering.

79 kr för e-boken. Mer info, eller köp, klicka här.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Hej.

    Avgiftsmaffian icke att förglömma. Det är ju noll branscher och branschorganisationer som arbetar för avskaffade avgifter, eller för att man på egen hand skall kunna sköta sitt.

    Sophämtning där jag bor får man betala som lägst först en grundavgift och på den separata avgifter för hushållssopor resp. matavfall. Med moms på avgifterna och moms på slutsumman, förstås. Lägsta avgift för permanentboende är ca 2500:-/år, avrundat.

    På fyra veckor får min fru och jag ihop tre vanliga plastkassar hushållsavfall. Utslaget på ett år alltså 4*12=48 soppåsar. Matavfall är noll eftersom vi komposterar, men vi är ändå tvungna att ha och betala sådant kärl, enligt både lag och kommunala bestämmelser.

    Sopavgiften är en av många parasiter som dränerar ekonomin. Tvåkammarbrunnen är dimensionerad för et betydligt större hushåll och vi hade klarat oss bra om vi själva ringt på tömning vid behov, istället för att som nu tvingas betala får sådan varje år.

    Detsamma gäller kostnaden för vatten. Vi hade klarat oss med egen källa/brunn som matar till varmvattenberedaren och kranarna, men skulle även med sådant installerat vara tvungna att betala avgifter.

    Det hade varit betydligt mer ekonomiskt och miljövänligt här ute i skogen med ett system med containerstationer i anslutning till byarna. Vi bor färre än trettio personer i byn. Med dagens system skall en sopbil, modern och fin med robotarm och olika fack, göra trettio stopp i byn, köra 8 km till grannbyn och göra 2o stopp där, sedan köra 5 km till nästa by för ca 15 stopp, sedan tillbaka 13 kilometer och på det ytterligare 20 km för att göra 300 stopp, och så vidare. Istället för containers och en app, så att man pingar till sophämtningen när nivån i containern nått tömning. Löst räknat på det ihop med en granne som jobbar med logistik/spedition hade det blivit kanske en tömning i kvartalet. Även utplacering av kärl för metall, glas mm hade blivit billigare då driftskostnaden för dessa är närmare noll, särskilt jämfört med en diesellastbils.

    Och eftersom allt bygger på lag beslutad av riksdagen går ordningen inte ens att överklaga, och för att vi nödtvunget skall ha ett och samma system för Stockholm och Sunne, Stôllet eller Gäddede.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare