SKENDEMOKRATI – inte bara i Ryssland


Dmitrij Medvedev vann som väntat överlägset det Ryska presidentvalet. Efter att Putin tagit honom under sina armar var segern klar. Även om Putin och hans efterträdare är populära, och många därför röstade på dem, pratas det om bristande demokrati. Det finns i princip ingen opposition, oliktänkare mobbas effektivt bort från offentligheten av de putinkontrollerade medierna; och på gator och torg styr Putins ungdomsbrigader, Nashi, vilka ibland illvilligt kallas för Putin-jugend.

Avståndet mellan medborgarna och makten är stor, och politikerna fjärmar sig gärna ännu mer, ty de vet vad som är bäst för oss – och givetvis är det av ondo att vika av från den utstakade vägen. Det här synen är inte bara vanlig i Ryssland utan förekommer även i Sverige och många andra länder.

Den etablerade makten försvårar medvetet eller omedvetet den engagerade medborgarens möjligheter att påverka. När avståndet mellan den stora massan och överheten blir tillräckligt stor kan man börja prata om aristokrati. Här är det inte ens meningen att folkets röst ska höras, ty makten vilar i de utvaldas händer – valda av ödet, Gud eller Mammon – men inte av medborgarna.

Denna organiska samhällsyn breder ut sig allt mer. Genom att öka avståndet mellan folket och makten har statskonservativa politiker skapat aristokratiska klubbar. Om vi medborgare kunde välja våra lokala representanter (direktdemokrati) skulle få av dagens riksdags- eller regeringsmedlemmar få sitta kvar.

De aristokratiska klubbarna (partierna) väljer indirekt åt oss, de nominerar oftast själva sina kandidater, och låter blott folket välja VILKEN aristokratisk klubb som ska ha makten under de nästkommande fyra åren. Det är ingen demokrati, det ÄR aristokrati. 4%-spärrar, slutna partinomineringar, slutna omröstningar, ungdomsförbundsbroilers, färdigtryckta vallistor gör att vi blott kan välja bland aristokraterna. Småpartier och oberoende kandidater har inte en chans.

Flera av dessa demokratiska hinder anses ha tillkommit av välvilja, för att förhindra extremister och galningar att komma till makten, men samma spärrar hindrar även goda idéer och dess bärare. Att varna för faror och hot är ett väl beprövat knep i dessa sammanhang. Som vi vet kan yttre hot ta oss ända till Kabul och Bagdad.

Inte nog med att avståndet till makten växer, våra politiker och statstjänstemän friskriver sig allt mer från ansvar. I Sverige har t ex Justietieombudsmannens roll förminskats och urvattnats; förr om åren var det inte ovanligt att ett 20-tal tjänstemän per år åtalades och fälldes för fel begångna i tjänsten. Numera slipper de undan med ett krystat mediadrev, pudel och en ambassadörpost. Budskapet till medborgarna är att makten och dess män är friskrivna från skuld.

All makt utgår från folket, heter det så vackert – men hur stor makt har folket egentligen när det varken kan välja, åtala eller avsätta?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, demokrati, konservatism, putin, JO


Subscribe
Notify of
guest

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

6 Comments
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments
David
David
12 years ago

Håller fullständigt med, skulle all makt utgå från folket skulle nog politiken för alkohol, tobak, bensin, kollektivtrafik och miljö se avsevärt annorlunda ut – på gott och ont.

Lextor
Lextor
12 years ago

Om man vidareutvecklar detta resonemang kan man undra om vi överhuvudtaget ska ha politiker. Har inte dessa överlevt sig själva. I dessa tider när både innevånare och företag kräver långsiktiga beslut, kan man undra om ett styressätt där olika ideologier ska styra, istället för väl avvägda beslut, verkligen är det bästa.

Robert
12 years ago

Lextor,
Eller är det kanske frånvaron av ideologi (och framförallt ryggrad) som skapat dagens politiska klimat?

Rasmus Kaj
Rasmus Kaj
12 years ago

Tänkvart, som ofta från dig, Robert! En liten miss i ditt ordbruk: Skulle vi välja lokala representanter på ett mer direkt sätt än idag skulle det fortfarande vara en representativ demokrati. I en direkt demokrati behövs inga representanter, där väljer medborgarna direkt i de frågor som ska avgöras. Ett ”direktrepresentativt” system där folk grupperas geografiskt och varje område väljer en representant skulle säkert ha många både för- och nackdelar jämfört med dagens system. En fördel skulle kunna vara minskad segregation genom att folk som vill komma in i riksdagen skulle flytta till områden där det inte bor så många som… Read more »

Robert
12 years ago

Rasmus Kaj, Jo, jag var lite snabb där, skrev direktdemokrati, men menade personval. Huruvida representanterna ska röstas fram lokalt eller nationellt är en ganska omfattande fråga – ska man göra alla till lags krävs två kammare, som ju många länder har. Har inga problem med dagens system ifall medborgarna verkligen fick välja riksdagsmännen/kvinnorna, samt omröstningar för partiordförande etc. Det är framförallt partiernas interna maktspel (nomineringar) jag reagerar mot samt 4%-spärren. Jag är dessutom öppen för oberoende kandidater. Jag är inte någon större vän av tvångs-aggregerade åsikter, partipolitik och partipiskor. Gillar den amerikanska varianten, där t ex libertarianen Ron Paul och… Read more »