I dessa tider av avlyssning och övervakning bör man fråga sig varför FRA inte avslöjade bombmannen i Stockholm? FRA ska i och för sig inte spana på svenskar, men genom informationsutbyte med liknande organisationer utomlands kringgår man detta galant.
Ingen larmade om den förmodat ensamma gärningsman som tog sin bil upp från södra Sverige och försökte sig på en självmordsattack i huvudstaden. Något gick emellertid snett, om det berodde på bristande kunskaper eller krånglande utrustning vet vi ej, men bomben utlöstes i förtid och vi undgick en katastrof.
Är massavlyssning effektivt för att avslöja den här typen utav dåd? Jag ser flera problem. För det första så känner ju de flesta till att vi är avlyssnade, och då låter man bli att utbyta känslig information via data, telefoni etc. Eller så använder man ett förtäckt språk, t.ex det är dags att köpa en blomma till farmor nu, vilket kan betyda att det är dags att sätta planen i verket, men ingen underrättelsetjänst i världen kan bekräfta det till 100%, eftersom det likaväl kan handla om ett oskyldigt inköp av blommor.
Risken finns att kriminella helt slutar att kommunicera med elektroniska hjälpmedel och endast använder kontanta medel vid inköp. Då blir det ännu svårare att spåra och avslöja dem.
Ett annat problem uppstår om vi har med ensamma gärningsmän att göra, de behöver ju inte kommunicera med någon, eftersom de utför dådet själva. Därför lämnar de få eller inga elektroniska spår efter sig. Dessutom finns det ganska många s.k ensamma galningar som har udda intressen och en märklig föreställningsvärld, men få av dem kommer att genomföra några brott. Vi kan knappast bura in alla med avvikande åsikter eller labilt psyke.
Och även om en tjänsteman på FRA skulle spåra en dylik förövare så är chansen stor att informationen sorteras bort, felprioriteras eller inte hamnar hos rätt myndighet el.dyl. Mängden information ökar ständigt ju fler som ringer, sms:ar, mailar, bloggar, twittrar, använder facebook etc. Det är förmodligen mycket svårt att hitta den rätta nålen i den gigantiska höstacken.
Om FRA istället riktar in sina sökverktyg på misstänkta grupper eller individer ökar förmodligen sannolikheten att avslöja kriminella planer. Men vad är det då som skiljer denna typ av spaning från traditionell avlyssning? Varför ska då alla medborgares kommunikation processas?
Risken finns alltid att oskyldiga medborgare misstänkliggörs, förhörs, häktas eller hamnar i fängelse. Det som för vissa är jargong, ironi, eller skämt kan uppfattas som något helt annat hos den som avlyssnar.
Massavlyssning kan liknas vid en enorm kanon, som när den träffar rätt orsakar fienden stor skada. Men pjäsen är otymplig, tung och närmast omöjlig att rikta in. Och när skottet missar så riskerar salvan alltid att träffa oskyldiga. Frågan är om vi har nytta av ett dylikt vapen?
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, övervakning, avlyssning, integritet, FRA, bombmannen
