Skyldig tills du själv bevisat motsatsen

Sprid!

Skyldig tills du själv bevisat motsatsen 1De flesta västerländska rättssystem motsätter sig omvänd bevisbörda, dvs att den åtalade ska bevisa att hon är oskyldig. Istället är det upp till åklagaren att bevisa att brott begåtts och huruvida svaranden är skyldig. Man är oskyldig till motsatsen bevisats.

Det kan tyckas vara en obetydlig och meningslös princip, men så är det inte. Utan den här grundregeln så kan man anklaga vem som helst, vitt och brett, och hon blir skyldig att friskriva sig, annars väntar ett straff.

Den som har lite fantasi kan lätt föreställa sig hur urartat ett sånt samhälle skulle bli. Frågan är om man ens skulle kunna bygga en civilisation på en sådan rättslig grund?

Men nu har det alltså hänt, vi har redan introducerat omvänd bevisbörda i det svenska rättsväsendet. Det handlar om diskrimineringslagen.

Bevisbörda
3 §   Om den som anser sig ha blivit diskriminerad eller utsatt för repressalier visar omständigheter som ger anledning att anta att han eller hon har blivit diskriminerad eller utsatt för repressalier, är det svaranden som ska visa att diskriminering eller repressalier inte har förekommit.

Det låter som en övernitisk dagisfröken skrivit detta; och hur i hela friden ska lagen tillämpas? Du kan alltså bli anklagad av någon för diskriminering, du själv måste förklara varför det inte stämmer, och om du inte har en förklaring så blir du straffad. Det lämnar fältet öppet för falska eller påhittade anklagelser, och kan användas som hot, utpressning eller vedergällning mot en enskild person.

Just diskriminering och hets mot folkgrupp har fått lagstiftarna att hitta de märkligaste formuleringar. Begrunda texten nedan:

16 kap. 8 § Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp.

I praktiken så kan man alltså inte kritisera religioner eller nationaliteter, utan att riskera att dömas för brott. Texten är också vagt utformad, vad menas egentligen med missaktning, eller annan sådan grupp av personer samt trosbekännelse? Den här bägge lagarna skulle i förlängningen kunna användas väldigt brett mot olika former av samhällskritik, särskilt i kombination med varandra.

Just när man inser hur illa det är, så inser man att det är ännu värre; och det som aldrig skulle få hända, upprepar sig ännu en gång.