Skymning över Ukraina – tankar om konfliktens ursprung och vart kriget är på väg


Skymning över Ukraina - tankar om konfliktens ursprung och vart kriget är på väg 1Många av oss undrar varför kriget drar ut på tiden, både de som ställer sig på Ukrainas eller Rysslands sida. Vi ser en utdragen konflikt utan större territoriella vinster, mellan delvis likvärdiga arméer, där ryssarna i och för sig har det demografiska och ekonomiska övertaget, då de är ett större land. Och ju längre kriget fortsätter, desto större chans att Putins mannar går segrande ur striden. Jag gör här en ansats till sammanfattning av konflikten, och vart vi eventuellt är på väg.

Oprovocerad attack?

Hur kommer det sig att det fattiga och korrupta landet Ukraina har en så välutrustad armé, med sinnrika försvarsverk över hela östfronten?

Ja, det är märkligt. Det borde ju ha varit en promenadseger för ryssarna, vilket de också trodde, då de initialt gick in med en förhållandevis liten trupp, mest för skrämma ukrainarna till förhandlingsbordet. Men den taktiken fungerade inte, utan ryssarna mobiliserade och skickade slutligen en reguljär armé, för att assistera legosoldaterna i Wagnergruppen, Tjetjenerna samt Donbassmilisen. Dessa tre grupperingar utgör fortfarande kärnan av stridskrafterna, medan den reguljära armén oftast placeras bakom. Det här liknar inte den ryska armén från Sovjettiden, utan påminner mer om tsarens brokiga trupper under det ryska imperiets dagar. Kanske kan det vara en hint om vart vi är på väg?

Åter till mina funderingar, hur kan då bananrepubliken Ukraina ha ett så vältränat och välutrustat försvar?

Det är en fråga som sällan tas upp av de traditionella medierna. Saken är den att USA och Nato tränat ukrainarna under många år och försett dem med vapen, samt hjälpt dem att bygga försvarsställningarna i öst. Det ukrainska stridsmaskineriet byggdes inte över en natt.

Detta rimmar ju illa med att ryssarna anföll helt oprovocerat. Och det är den här bilden som sprids i media, att Putin startade konflikten utan någon som helst anledning, att ukrainarna är rena som snö. Trots att Nato har tränat och beväpnat Ukraina förmodligen sedan 2014? Åtta år innan kriget bröt ut.

Ok, men ukrainarna behövde ju försvara sig efter den ryska annekteringen av Krim. Ryssarna utgjorde ett direkt hot. Vad skulle de göra?

Var euromaidan i själva verket en statskupp?

Ryssarna menar att den folkvalde ukrainske presidenten Viktor Yanukovych avsattes via en statskupp 2014, uppmuntrat av Washington, händelsen som i väst kallas för Euromaidan och mestadels beskrivs som en fredlig folklig resning. Annekteringen av den rysktalande och militärstrategiska Krimhalvön var Ryssarnas svar på kuppen. Efter omvälvningen har ukrainska politiker bytt hållning och blivit USA-vänliga. Dessutom har ukrainarna fört en väldigt aggressiv linje i öst, och bombat utbrytarrepublikernas civilbefolkning sedan dess, med +10,000 döda civila.

Krigsutbrottet 2022 kom inte som en överraskning och var inte oprovocerat, oavsett vem som startade oroligheterna 2014. De flesta inser att det ligger åtskilliga hundar begravna här.

Av någon anledning är det viktigt att bevara bilden av ett oskyldigt Ukraina som attackeras oprovocerat, så angeläget att ryska medier som säger annat censureras i väst. Notera att inte ens sovjettidningen Pravda censurerades under det kalla kriget. Pluralism och debatt är tydligen inte på modet längre.

Förhandlingar om språk och kommunalt självstyre i öst

Det ukrainska ledarskapet hade kunnat sätta sig vid förhandlingsbordet, och låtit östra Ukraina behålla sitt språk samt utökat självstyre, då hade man inte behövt offra hundratusentals unga män, och nationen Ukraina hade förmodligen varit intakt. Det fanns redan två avtal, kallade Minsk 1 och Minsk 2, man hade kunnat fortsätta i den riktningen. Men så ville inte ödet; måhända fanns det krafter i Washington som ville nyttja Ukraina som ställföreträdare för sina stormaktsambitioner i regionen?

Att isolera och låsa in Ryssland

Amerikanska neokonservativa tankesmedjor har länge talat om att begränsa och låsa in Ryssland, och de skulle inte misstycka om landet och dess resurser delades upp i mindre och mer lätthanterliga bitar. Givetvis har ryssarna analyserat dessa tankespår, och hur de påverkat den amerikanska utrikespolitiken i stort. Och de noterar att Natoländerna och dess baser blir allt fler längs gränserna. Den amerikanska expansionen blir till slut ett reellt hot, och kriget i Ukraina ses som en avgörande faktor av ryssarna; kriget blir existentiellt, det måste vinnas för att den ryska nationen ska fortsätta att existera.

Kriget var initialt inte lika existentiellt för ukrainarna, som sagt, de hade kunnat skriva ett regionalt avtal med östra delen av landet. Det finns många länder där man talar olika språk/dialekter och har kommunalt självstyre. Ukraina är dessutom en ung nation, och vissa gränsdragningar genomfördes måhända utan verklig eftertanke, vilket förr eller senare kan få realpolitiska konsekvenser.

Notera att multietniska nationer alltid dras med dylika potentiella slitningar, med risk för polarisering och splittring, men det behöver inte leda till krig, eller världskrig.

Eldade USA på konflikten?

USA och Nato kan givetvis utmålas som bovarna i dramat. De har sporrat en regional fejd, som skulle kunnat avhandlas vid skrivbordet, och eskalerat den till en storkonflikt, där numera många västländer är delaktiga som vapenleverantörer och finansiärer. Enorma belopp av skattebetalarnas pengar har plöjts ner i kriget. Senaste utvecklingen handlar om att ryssarna brutit försvarslinjen vid Bakhmut, och Nato hotar med att skicka stridsflygplan av äldre modell, F-16. Tidigare har den ukrainska armén försetts med amerikanska Patriot-robotar.

Ukrainarna är emellertid inte tränade att flyga dessa plan, det kommer att ta lång tid att utbilda dem. Och förövrigt så har ryssarna redan slagit ut det ukrainska flygvapnet, vid krigets inledning. Förmodligen kommer ryskt luftvärn och jaktflyg att hålla stånd mot de nya planen, som dessutom inte kommer att vara på plats förrän om några år. Då kanske kriget redan är slut? Om planen ens kommer fram till fronten. Ryssarna har ju under senare tid använt överljudsrobotar för att spränga stora vapendepåer, innan vapnen ens kommit fram till stridslinjen.

Kanske offrar amerikanerna de gamla vapensystemen med flit, så att deras allierade ska köpa nytt, till nytta och gagn för den inhemska vapenindustrin? Vem vet? Logiken i det här kriget är inte helt solklar. Och kanske ändras prioriteringarna under resans gång?

Går allt enligt USA:s plan?

Amerikanerna trodde förmodligen att den överlägsna och Natotränade ukrainska armén skulle ta ryssarna med storm. Och att förlusten skulle sätta Putin i en svag politisk position, där han slutligen tvingades avgå, och en mer USA-vänlig president tog över.

Det finns en del problem med det här resonemanget, dels har man nervärderat den ryska militären och dess vapensystem, som är långt mer kapabla än man trodde. Ryssarna anammade relativt snabbt en strategi som inte koncentrerar sig på markerövringar, utan istället genom ihärdigt artilleriregn minimerar den ukrainska krigsmakten, utan att själv behöva offra lika många män. Amerikanerna är en flyg- och sjömakt, de är förmodligen usla rådgivare vad gäller den här typen av långsamma utmattningskrig på öppet fält.

Och dels har man gjort felaktiga bedömningar av Putins ledarskap; han är uppenbarligen en ganska försiktig politiker med ryska mått mätt i alla fall. Det sitter värre hökar och väntar i kulisserna. Om Putin skulle avgå så är sannolikheten stor att vi skulle få en mer aggressiv president, som förmodligen skulle inleda fullskaligt bombardemang av Ukraina och dess civilbefolkning, något som vi hittills sett lite av.

Kriget är mestadels koncentrerat till de östra delarna, vilket också talar mot att det skulle röra sig om en fullskalig invasion, som ofta förmedlas av media. Det förklarar inte heller flyktingströmmarna till Europa, eftersom krig inte råder i hela landet; Ukrainarna kan ta hand om sina egna landsmän. Rykten säger att blott 20-25 miljoner ukrainare finns kvar i landet av en gång 36 miljoner. Det här är frågor vi kommer att återkomma till efter kriget. Hur kom det sig att landet avfolkades så snabbt?

Bilden av det underutvecklade Ryssland

Bilden av Ryssland som en fullskalig diktatur, med försupna soldater och rostiga industrier och usla vapensystem är delvis falsk. Visserligen är Ryssland en auktoritär stat, absolut, men det pågår ett högljutt offentligt samtal, och många politiker tycker som sagt att Putin är alldeles för snäll och försiktig, bland annat hans gamle vapendragare Medvedev. Putin är emellertid väldigt populär bland folket, hans siffror lär överstiga Bidens med råge, oavsett vad vi tycker om saken.

Och vad gäller vapenindustrin så har ju ryssarna storskalig tung industri, som garanterar massproduktion av både enklare och mer sofistikerade system. Amerikanerna glömde att de hade att göra med en kärnvapenmakt, som både har rymdprogram, samt egentillverkning av allt från stridsflyg till brödrostar, samt råvaror och livsmedelsproduktion i överflöd. Som det ser ut nu kommer ryssarna att vinna kriget.

En värld med flera stormakter

Vad västvärlden i förlängningen kommer att lära sig är att deras demokratiska system inte per automatik ger dem moralisk rätt att lägga sig i andra länders affärer. Även om vi har att göra med diktatorer, halvdemokratier eller blandsystem. Det kostar helt enkelt för mycket att utmana en annan stormakt. Hur landet styrs är inte relevant i själva konflikt-resonemanget. Ett antal stormakter skulle på det här sättet kunna uppnå en slags terrorbalans, gärna med skrivna regler och överenskommelser, likt Wienkongressen efter Napoleonkrigen. Den unipolära eran, där USA är ensam supermakt är över; det var ett kort 1990-talsfenomen.

Vi lever i en multipolär värld med tre-fyra stormakter, USA/Europa, Kina och Ryssland, samt med Indien, Brasilien, Iran m.fl på ansökningslistan. Och alla de här imperierna dras med demokratiska underskott, på skilda sätt och vis, inklusive EU:s byråkratfabrik i Bryssel. Än så länge är USA och Europa allierade, men vi har en geografisk närhet till Ryssland och förr eller senare kommer vi att tvingas att reparera vänskapsbanden, dels för energiförsörjning och handel, och dels för den säkerhetspolitiska situationen. Vi måste uppnå fred och stabila gränser, och det kommer att kräva uppoffringar från bägge parter. Och snart har vi en ny president i Washington, vilket kan leda till att USA driver en mer inåtvänd politik.

När banden till storebror på andra sidan Atlanten försvinner blir Europa en egen stormakt. En ganska vilsen och oenig stormakt, men ändå. Med starka industrier och humankapital, så har vi åtminstone förutsättningarna att bli den mest framstående stormakten av dem alla. Och jag tror att Ryssland eventuellt ingår i den här Europeiska alliansen. Ryska råvaror, livsmedel och tung industri i kombination med Europeisk vetenskap och sofistikerad tillverkningsindustri är ju förstås en kombination som varken USA eller Kina skulle uppskatta.


Follow! / Följ oss!