Slut på överutnyttjande av bidrag

Regeringen vill att förskolor intygar frånvaro i samband med s k VAB-dagar, då endera föräldern är hemma för att passa sjuka barn. Fusket är tydligen utbrett, en femtedel av budgeten på 650 miljoner kr betalas ut felaktigt.

Många ser småfusk med bidrag och ersättningar som en slags skatteåterbäring; vi betalar så mycket i skatt att det gäller att mjölka staten på varenda krona. Det är också lätt att begära pengar för vård av sjukt barn, ett kort telefonsamtal räcker, inga kontroller görs.

I samhälle där ca 43% av de offentliga utgifterna går till socialt skydd (dvs olika bidrag, ersättningar mm) gäller det att hålla koll på pengarna. Antingen sänker man bidragen så att det inte blir lönt att söka i onödan, eller så inför man hårdare kontroller. Dessa två möjligheter står till buds på dagens politiska spelplan. Att sänka bidragen har visat sig vara impopulärt, många reagerade starkt när a-kassan sänktes med några procent för de högst avlönade.

Istället börjar regeringen använda det andra vapnet – kontroll. Och det verkar som om detta inte är lika impopulärt. Svensken gillar ordning och reda, och även om hon själv småfuskar emellanåt, gillar hon inte att grannen gör det. Kontroll känns bättre än sänkningar.

Kanske bör vi istället fråga oss varför medelklassen behöver bidrag? Varför behöver vi söka pengar från Försäkringskassan när vi är hemma en enstaka dag? Pengarna kan säkert användas bättre, t ex till skola, vård, omsorg och rättssäkerhet. Medelsvensson har helt enkelt inte särskilt stor buffert, när skatterna och räkningarna är betalda blir plånboken tunn. Och hon måste söka bidrag för vård av sjukt barn, annars blir det en repa i privatekonomin.

Sänk skatterna, och behovspröva alla bidrag. Bidrag ska gå till de som verkligen behöver pengar. Om Medelsvensson slipper betala över 50% i total skatt så kan hon säga upp sitt förhållande med försäkringskassan. Vi betalar fortfarande högst skatt i hela världen. Varför? Många länder lyckas med konststycket att kombinera låg skatt med hög välfärd, se på Kanada, Japan, Spanien, Holland, Irland, Österrike, Tyskland, UK, Korea, Australien etc etc etc. Varför skulle Sverige vara sämre?

Den här frågan handlar inte om vänster eller höger längre – jag vet att många socialdemokrater håller med mig i min argumentation – det handlar om ekonomi, att hålla i slantarna. Vi kan fortfarande skapa ett solidariskt samhälle även om vi betalar 30% i skatt istället för dagens 50%. Exemplen på detta är många, varenda land i HELA världen har lägre skatt än Sverige, och somliga av dem erbjuder t o m BÄTTRE social trygghet än  Sverige.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, skatt, skatter, VAB, bidrag, försäkringskassan, regeringen

Dela gärna artikeln
Subscribe
Notify of
guest

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

3 Comments
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments
Rasmus Kaj
12 years ago

Instämmer helt! Bidrag ska gå till dem som behöver det, är man ”vanlig jobbare”, dvs anställd med en månadslön troligen över 15 000:- bör man klara att vara hemma en dag om det behövs, antingen genom att klara sig på 700:- mindre den månaden eller genom att kompa timmarna några andra dagar.

Sjukpengar och vabpengar behövs för de som råkar ut för något allvarligt och inte kan jobba på ett par veckor eller flera månader. Att söka sånt när man är hemma en enstaka dag är ett hån mot de som verkligen behöver pengarna!

Cobb
Cobb
12 years ago

Jag tycker att man bör nämna en av de grundläggande tankarna bakom bidragssystemen i Sverige var fördelningpolitiska. Att minska de ekonomiska klyftorna mellan svaga och starka var minst lika viktigt som att faktiskt hjälpa de svaga. Att detta sedan skapar ett antal inlåsningeffeker där arbete inte lönar sig för vissa var något man blundade för. Likadant är det i fallet med Medelsvensson som inte klarar sig utan bidrag. Säkta skatter och färre bidrag bör så vara en god affär för de flesta men många på vänsterkanten ser det som djupt osolidariskt. Vissa måste använda sina pengar till sjukvårdsräkningar medans andra… Read more »

Robert
12 years ago

Cobb,
De fördelningspolitiska tankarna var säkert intressanta fram till 50-60-talet. Men vad händer när man får upp större delen av medborgarna till en skälig levnadsstandard? Har vi nått målet då, eller ska vi fortsätta att fördela i evighet? Pengar som rullar mellan medelklassfamiljerna, medan de som verkligen behöver stöd som vanligt hamnar utanför.