Socialdemokratin – en frihetsrörelse?

Saxat från socialdemokraternas webbplats:

Socialdemokratin är en frihetsrörelse. Vår politik handlar ytterst om att möjliggöra för var och en att göra sina egna livsval – att få ett arbete, att kunna bilda familj, att kanske läsa den där utbildningen som man drömt om – att kunna förverkliga sitt livs äventyr.

När man inte har en egen ideologisk kanna att ösa ur gäller det låna från andra. Frihetsrörelse? Knappast. Att under konfiskatoriska former beröva medborgarna över 50% av lönen, och därefter återbetala delar av den när det passar, det kallar jag inte frihet. Ingen kan kalla det frihet. Inte ekonomisk frihet i alla fall.

Kanske är det här någon slags taktik att kapa begreppet frihet? Liberalerna har ju patent på ordet, och då gäller det att attackera och erövra det. Kanske vill man släpa även detta ord i smutsen, som med ordet rättvisa? Ett ord som vänstern har erövrat. Och rättvisa ÄR tydligen att roffa åt sig halva vår inkomst och omfördela den efter behov, politikernas behov. Och nu ska visst ordet frihet också inlemmas i detta haltande lingvistiska system.

Jag tycker att det är bra att vi har ett försäkringssystem som utbetalar arbetslöshetsersättning, föräldraersättning, barnbidrag, sjukersättning etc. Jag anser att dylikt hör hemma i en väl fungerande stat, men jag anser likväl att dessa pengar enbart ska gå till de som verkligen behöver dem. Och det finns inte heller någon särskild anledning till att staten ska sköta denna verksamhet.

Om staten tillhandahåller hela det sociala försäkringssystemet kan vi hamna i ett läge där politikerna KÖPER medborgarnas röster. De lovar helt enkelt mer i bidrag och ersättningar, om du röstar på dem. Och här finns många röster att köpa, och många val att vinna.

Om bidrag och ersättningar enbart utbetalades när det verkligen behövdes, skulle vi kunna sänka skatten rejält. 43% av den totala offentliga budgeten går till socialt skydd, blott 13% till hälso- och sjukvård, som en jämförelse.

Skattesänkningar medför att folk kan spara och lägga undan, vilket innebär att ännu fler klarar sig utan socialförsäkringar. Resultatet vore en omvälvande ekonomisk frihet, och på samma gång trygghet för den som råkar i nöd. Försäkringarna ska alltid finnas där som en skyddsmatta, inte som en kvävande filt.

Lägre skatt innebär också att staten får mindre mandat från medborgarna. Staten kan därmed inte lika lättvindligt finansiera och genomföra integritetskränkande reformer och grundlagskränkande förändringar. En svagare stat ger starkare medborgare.

Det kallar jag FRIHET.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant? Dela artikeln!

Gillar du Avancemang så kanske du gillar den här boken?

För dig som uppskattar science fiction, rymdopera och en och annan filosofisk fundering.

79 kr för e-boken. Mer info, eller köp, klicka här.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Tiotusenkronorsfrågan är snarare varför de hela tiden vill ha kontroll över dig, antingen via skattesedeln eller som nu över internet genom FRA och IPRED. Varför väljer vi dessa företrädare som pennaliserar oss och gör oss till små barn i förhållande till staten istället för tvärtom?
    Enligt mig är svaret att den representativa demokratin har spelat ut sin roll och behöver ersättas med något annat. Så länge vi inte gör det så kommer det komma nya pålagor och nya förbud hela tiden som strider mot vanligt folks förnuft.

    Sedan har (S) ett totalt hjärnsläpp i Sverige idag på grund av den extrema toppstyrningen som gör att allt ska komma från Sveavägen 68 och samtidigt vandrar vi in i ett nätverksamhälle med stark individualitet så de unga känner noll samhörighet med (S). Till och unga frimärksamlare är fler än hela SSU!

  2. Jag blev precis (igår) censurerad på S-info efter att jag kritiserat deras skattesystem, något som blev lite för svårt för en av deras bloggare.

    Det hade INGENTING att göra med ”personangrepp” (som de annars gärna skyller på). Jag använde verkligen ingen otrevlig ton, tvärtom.

    Men jag hade väl underbyggd kritik och kunde backa upp min kritik med empiriska fakta, och då stängde de helt enkelt av mig.

  3. @Ron: Välkommen i klubben. Bor man i en ideologisk igloo så är det lågt i tak 😉

    Annars är S-info som plats rolig att besöka då och då och beskåda alla rallarsvingar som utdelas mellan bloggarna där.

  4. De är väl bara nostalgiska … SAP har ju sina rötter i den liberala delen av vänsterrörelsen, och att kalla det unga SAP för socialliberala var väl inte konstigt på något sätt.

    Det tråkiga är att såväl SAP som M och till och med de mer uttalat liberala FP och C helt har vänt liberalismen ryggen de senaste åren. Sveriges ledande liberala parti idag heter Piratpartiet.

  5. Jag ska låta bli att kritisera det historielösa i att anklaga en rörelse som haft ”frihet” som slagord i drygt hundra år för att försöka ”kapa” begreppet utan istället gå in på några andra frågeställningar.

    Du skriver att ”En svagare stat ger starkare medborgare”. Då undrar jag, har du några belägg för det? Vi kan exempelvis se att den sociala rörligheten är lägre i USA än i Sverige – svenskarna med sin relativt starka stat är alltså mer benägna att klättra uppåt i åtminstone inkomstskikten än amerikanarna med sin relativt sett svagare stat. Är det ett tecken på svaga individer?

    Vill man dra det till sin extrem kan vi titta på södra Italien och se hur maffia och organiserad brottslighet trängt sig på när (den demokratiska) staten blivit för svag. Är det också ett tecken på starka individer?

    Eller kan det vara så att en stark demokratisk stat faktiskt också stärker de individer som bor inom den? Att frihet inte är ett nollsummespel utan att vi ibland kan tjäna allihop på att samhället fungerar?

    Din dröm verkar vara ett samhälle där statliga byråkrater sitter och bedömer vilka som ska ha rätt till ersättning från de offentliga trygghetssystemen. Och där privata byråkrater sitter och bedömer om du ska få teckna privat försäkring, till vilken premie och ifall du i varje enskilt fall har rätt till ersättning. Och detta kallar du frihet? Man tar sig om uttrycket ursäktas för pannan.

    Jag har sett ett antal verkliga exempel i min nära umgängeskrets på hur ”en stark stat” – finansierad av relativt höga skatter – har gjort det möjligt att göra helt fantastiska livsresor för människor som det kapitalistiska klassamhället annars skulle ha dömt till att stanna kvar där de föddes. Mot detta sätter du frustrationen över att få betala några spänn till i skatt. Och du säger dig värna ett ursprungligt liberalt frihetsarv!

    Gamle JS Mill måste vrida sig i sin grav.

  6. Johan Sjölander,

    Som du säkert förstår vill jag inte avskaffa staten och låta maffian ta överhanden. Statens viktigaste uppgifter är och förblir rättssäkerheten. Här kommer svar på dina frågor.

    *

    ”Frihet” används ju som bekant av andra rörelser också, och gjordes långt innan socialdemokratin föddes. Apropå historielöshet.

    Exempel på länder som erbjuder lägre skatt, god trygghet, låg arbetslöshet är t ex Holland, Japan, Australien, Canada etc. USA är ett dåligt exempel, eftersom det är ett imperium som består av 50 stater, därför räcker ett lågt skattetryck för att skapa en stark centralmakt i Washington. Jag är för decentralisering och utökad maktdelning.

    Givetvis innebär inte en mindre statsmakt per automatik större frihet, det är givetvis även en politisk, konstitutionell fråga, men en mindre stat ÄR en viktig ingrediens. På samma sätt som en stor stark stat INTE är en självklar garant för medborgerlig frihet. Här finns som du säkert känner till många avskräckande exempel.

    ”Statliga byråkrater sitter och bedömer vilka som ska ha rätt till ersättning” är verklighet idag, och blir förmodligen svårt att avskaffa om vi vill ha offentlig trygghet.

    En statlig grundförsäkring i kombination med tilläggsförsäkringar från fackföreningar, kooperativ, organisationer samt privata aktörer ger god trygghet, med skillnaden att vi respekterar folks egendom och ekonomi. Samt att politikerna inte kan köpa folks röster genom att erbjuda bidrag.

    Apropå ”fantastiska livsresor” så sker de inte längre i lika stor omfattning i Sverige och Västeuropa utan i länder som Indien, Kina och Brasilien etc. Ännu ett exempel på att avregleringar och mindre statlig inblandning kan skapa enorm social utveckling.

    ”några spänn till i skatt”

    Här slår du huvudet på spiken. Under socialdemokraterna hade Sverige världens högsta totala skattetryck, över 50%. Som småföretagare ser jag hur mycket pengar som faktiskt försvinner bort, och vi pratar om konfiskatoriska nivåer.

    Vad är egentligen ett rättfärdigt skattetryck för en socialdemokrat: 55%, 60%, 65%, 70%, 80%, 90%?

    Finns det något tak? Ska vi överhuvudtaget skilja på det privata och det offentliga? Vad är max? När är du nöjd?

    Kan du svara på den här frågan så blir det lite lättare att diskutera socialförsäkringar, statens roll, klassresor, jämförelser med andra länder etc.

    Det handlar inte om ”några spänn till i skatt”, och det vet du. Den typen av demagogisk argumentation kan du lämna därhän.

  7. Inga belägg för att ”en svagare stat ger starkare människor”. Istället backar du – nu verkar det vara som att en starkare stat kan/kan inte ge svagare människor och en svagare stat kan/kan inte ge starkare människor. Vilket ju är närmast självklarheter, framförallt om vi i begreppet ”stark stat” låter innefatta allting från totalitära diktaturer till välfärdsstater av nordisk modell.

    Och menar du på fullt allvar att det är den ”starka” centralmakten i Washington som gör att så få amerikaner gör klassresor? Det resonemanget får du gärna utveckla (jag menar nämligen att det snarare är den långt gångna markandsliberalismen som är skurken i dramat, om än inte ensam naturligtvis).

    Tycker vidare kanske att du låter lite väl mycket som en muffare efter grundkurs två när du börjar bolla procentsatser på skattekvoten men ok då, jag ska försöka svara på din konkreta fråga där. Problemet är naturligtvis att det är ett fullkomligt uppochnervänt resonemang du för. Utgångspunkten måste istället vara vilken välfärd vi vill ha, se vad den kostar och sedan ta ut precis den skatt som behövs för att finansiera det och inte en krona mer.

    Och för att utifrån det då svara på din fråga: Jag tror att med tanke hur det ser ut med demografi och annat i Sverige just nu att vi kommer att behöva en något högre skattekvot i framtiden för att klara av det vi gör just nu och människors ökade krav på den gemensamma välfärden. Det är åtminstone vad långtidsutredningen pekat på vid ett flertal tillfällen, och jag ser ingen anledning att betvivla att det stämmer.

    Men, vilket är min poäng, en sådan politik – rätt konstruerad – ÖKAR friheten i ett samhälle, om du med frihet menar något mer än en vulgärliberal definition av begreppet där det enda som hindrar människor från att utvecklas är statliga regelverk (och skatter). Det ökar friheten eftersom det möjliggör fler livsval och förhindrar att folk fastnar i fattigdom och utanförskap.

    Sedan kan jag bara fortsätta konstatera – du vill ha ett samhälle med mycket mer byråkrati och något lägre skatt. Jag ser inte det storslagna i detta. Tvärtom tycker jag att det låter ganska hemskt. Och ineffektivt, dessutom.

    Några ord till sist om din internationella utblick. Det är klart att länder som går från närmast feodala u-länder till moderna industrikapitalistiska stater ser en enorm social utveckling. Och det är klart att marknadsekonomi är bättre än sovjetinspirerad kommandoekonomi. (I samma härad kan nämnas att demokrati är bättre än diktatur, vilket blir tragiskt uppebart när vi ser till exempelvis Kina som du nämner.)

    Men det är ju liksom inte det vi diskuterar här. Eller menar du att ofriheten är större i Sverige än i exempelvis Indien eller Kina? Det är i sådana fall ett häpnadsväckande påstående.

    Avslutningsvis: Du gillar inte att staten tar in så mycket av vad du tjänar i skatt. Fine. En helt ok åsikt (jag delar den inte, men respekterar om du känner så).

    Men göm dig då för guds skull inte bakom högtravande frihetsargument som inte håller för empirisk granskning. Säg som det är – det vore bättre om folk pröjsade mer själva så att du slapp vara med och betala för andra. För det verkar vara det det handlar om här.

    Sedan är problemet att den politik du vill ha de facto kommer att minska friheten i samhället. Eftersom fler kommer att bli inlåsta i sin klassposition. Men det kanske är ett pris du är beredd att betala, vad vet jag.

    Det är helt riktigt att ”friheten” som politiskt begrepp och värdeord har använts långt innan liberalismen såg dagens ljus. Redan de gamla grekerna etc etc. Men nu var det faktiskt du som anklagade socialdemokratin för att försöka ”kapa” begreppet från ”liberalerna”. Som om detta vore något moraliskt klandervärt.

    Jag tror att vi kommer att få finna oss i att vissa begrepp är föremål för en ständig ”dragkamp”. Till de hör friheten. Och jag kan hålla med om att liberalerna varit väldigt duktiga på att monopolisera just det begreppet under senaste kanske tio femton åren.

    Men det är mer föremål för någon sorts hegemonsik analys än något annat. Och jag uppfattade inte riktigt att det var det du försökte dig på att åstadkomma…

  8. Johan Sjölander,

    Om vi skalar bort allt lullull så är det skatternas nivåer vi är oense om.

    Jag menar att om skatterna är för höga så hämmar det skattebetalaren, och hon kan inte förverkliga sig, inte göra ”klassresan”.

    Om vi höjer skatterna i oändlighet så kommer vi förr eller senare att komma till en nivå som anses för hög, orättvis, konfiskatorisk – oavsett allt fint som pengarna ska användas till. Skatten blir hämmande.

    Motsatsen är att vi betalar extremt låga skatter, vilket ev. innebär att de fattiga lämnas därhän, och de kan inte förverkliga sig själva.

    Du vill/kan inte ange högsta acceptabla nivåer för skattetrycket enligt s. Det är en viktig fråga för mig, och förmodligen en viktig fråga för alla svenskar som tänker rösta i nästa val.

    Det gäller det att hitta en harmonisk skattenivå, som inte upplevs förtryckande, i kombination med personlig frihet, integritet och välfärd. Här tycker jag Holland, Canada etc (som jag tidigare nämnt) är bra exempel.

    *

    Inga belägg för att “en svagare stat ger starkare människor”.

    Jag gav dig belägg. Läs igen.

    i begreppet “stark stat” låter innefatta allting från totalitära diktaturer till välfärdsstater av nordisk modell.

    Skalan från fritt land till totalitärt åskådliggörs bäst genom en stigande graf. Och jag menar INTE att Sverige befinner sig på samma plats som totalitära diktaturer. Läser du fel avsiktligt?

    Washington
    Det var du som tog upp USA som exempel. Du förväntar dig uppenbarligen att jag ska ta det amerikanska politiska systemet i försvar? Detta land må ha varit en frihetens fackla förr om åren, men är idag framförallt en konservativ stat med repressiva tendenser. Och den omhuldade amerikanska fria marknaden förekommer mest i de vackra talen. Har skrivit en hel del om detta här på bloggen.

    redan de gamla grekerna
    Jag syftade på den liberala traditionen under 1700/1800-talet. Socialdemokratin dök upp senare, skilde sig inte från kommunismen förrän 1914.

  9. Först, om belägg för det där med att en svagare stat ger starkare individer. Du skrev:

    ”Givetvis innebär inte en mindre statsmakt per automatik större frihet, det är givetvis även en politisk, konstitutionell fråga, men en mindre stat ÄR en viktig ingrediens.”

    Och det är inte vad jag kallar belägg. Eller är det någon annan passage i din text jag har missat? Du får gärna utveckla.

    Sedan. Du skriver ”Om vi skalar bort allt lullull så är det skatternas nivåer vi är oense om.” Vilket ju stämmer och vilket ju är lite trist eftersom det innebär att diskussionen om graden av frihet i ett samhälle då reduceras till en fråga om skattesats – vilket jag tycker är tokigt. Men jag förstår att du ser det lite på det sättet.

    Men sedan blir det värre. Du skriver att ”Du vill/kan inte ange högsta acceptabla nivåer för skattetrycket enligt s. Det är en viktig fråga för mig, och förmodligen en viktig fråga för alla svenskar som tänker rösta i nästa val.”

    Och där tror jag vi har olika uppfattning: jag tror folk är mer intresserade av vad som faktiskt kommer att hända med skatterna (och välfärden, och jobben) än vad som är någon sorts teoretisk/moralisk gräns för skattekvoten skulle kunna tänkas vara. Och där tyckte jag att jag var tydlig: jag är för de höjningar av kvoten som behövs för att behålla (och utveckla) välfärden.

    Och återigen: är inte frågan om hur skattepengarna används en rätt väsentlig ingrediens som helt saknas i den här diskussionen? Jag håller med om att skatter kan vara helt galna. De kan vara tokigt konstruerade, orättvisa och gå till fel saker. Sådana skatter är jag mot.

    Men skatter – eller gemensam finansiering – kan också vara frigörande: om pengarna används på rätt sätt. Då kan det vara mycket väl motiverat med en något högre skattekvot.

    Men så resonerar inte du. Istället fortsätter du i samma stil: ”Det gäller det att hitta en harmonisk skattenivå, som inte upplevs förtryckande, i kombination med personlig frihet, integritet och välfärd. Här tycker jag Holland, Canada etc (som jag tidigare nämnt) är bra exempel.” Alltså, utgångspunkter är skattekvoten i sig (och för övrigt undrar jag om du är helt säker på att det inte finns en enda kanadensare eller holländare som upplever sina skatter som ”förtryckande”). Men det är ju – återigen – helt fel ände att börja i.

    Det finns ett otal undersökningar som visar att svenska folket till överväldigande stor majoritet är beredda att betala mer skatt om pengarna går till rätt saker. Det är en sund och riktig inställning.

    Samtidigt finns det naturligtvis inget självändamål med höga skatter. Men människans grad av frihet kan inte reduceras till hur stor del av inkomsten som betalas i skatt. Det är nog i det synsättet vi skiljer oss åt som mest.

    Slutligen, om historieskrivningen. Det är alldeles riktigt att socialdemokratin och socialismen är modernare rörelser än liberalismen. Och liberalismen är modernare än ”de gamla grekerna”. Men alla pratar de om och förhåller sig till friheten som politiskt projekt. Och alla menar de lite olika saker. Varken liberalerna eller socialisterna var först. Eller sist.

    Det vet du såklart om. Men jag tyckte att det inte riktigt framgick av dina väldigt förenklade skrivningar i inlägget ovan.

  10. Det går en mycket viktig gräns vid just 50%.

    Dels är det till och börja med den punkt när man s.a.s. delar lika.

    Och dels vet ni ju säkert vad som händer när en aktieägare har 51% av aktierna i ett företag. Den som har 51% har ett ”controlling interest” i företaget och KOMMER att få igenom sina beslut.

    På samma sätt hävdar jag detta:

    —————————–
    i en stat som tar mer än 50% av (hela) lönesumman i skatt av den individ som utförde 100% av arbetet har staten ”controlling interest” i individen. Individen kan aldrig någonsin komma i majoritetsställning gentemot staten.

    Individen har blivit mer livegen än fri.
    —————————–

    Kontentan av ovanstående fanns med som en del av den kommentar som jag lade upp på S-bloggen ifråga (den som snabbt raderades). Även ett efterföljande kortare inlägg raderades omgående, och om man läser S-bloggaren ifråga idag så ser det ut som om han står oemotsagd.

    Så kan man på diskret sätt tysta en meningsmotståndare. Ta bort inlägg som blir för jobbiga. Även om de är helt fria från ”personangrepp” och även om man följer alla regler.

    Citatet ”en stor majoritet är beredda att betala mer skatt om pengarna går till rätt saker…” visar ju bara att politikerna slösat bort pengarna på ANNAT än de borde gått till.

    Varför har de skattepengar som ni redan fått inte gått till rätt saker?

    Har ni gjort er förtjänta av mer än 50 procent?

    Nej, säger jag.

    Senaste exemplet på skattemisbruk är en massa miljoner uttankade bakvägen ur AMF, till utvalda kompisar, godkänt, underskrivet, lite pinsamt när strålkastaren sattes på denna skatteförskingring men i vanlig ordning blir det INGEN påföljd, självklart inte, fattas bara.

    Som jämförelse kan nämnas Cecilia Stegö som fick avgå efter en obetald TV-licens.

    Stegös förseelse måste ju ha varit MYCKET allvarligare än Lundby-Wedins, Elmehagens, Tunhammars m.fl. sidouttankning av pensionspengar… för Stegö fick ju faktiskt lämna sin post.

    Det beror alltså på vem man är och vilka kompisar man har.

  11. Johan Sjölander,
    Diskussionen om en stark eller svag stat är knappast min uppfinning. Statsmaktens storlek och styrka är en av liberalismens centrala diskussionsämnen. John Stuart Mill börjar med detta i ”Om friheten”, som jag rekommenderar dig att läsa, eller läsa om. Som många andra liberaler föredrar jag en mindre statsmakt, av olika skäl.

    Skriver ett nytt inlägg om det.
    http://www.frilans.tecknare.se/?p=1495

    Vad gäller historieskrivningen så har du alldeles rätt i att grekerna var före liberalerna och sossarna kom efteråt, men vad poängen är det vete gudarna…

    Den liberala tradition som uppstod i samband med upplysningen, och växte fram under 1800-talet är historiskt sett unik, och ska inte sammanblandas med antikens frihetsbegrepp, som är väsensskilt.

    Vad gäller skatterna så är vi oense, och kommer förmodligen att så förbli. Fortfarande är jag intresserad av hur höga skatter du kan tänka dig?

    Som Ron skriver här ovan så är det inte helt lätt att försvara ett totalt skattetryck på över 50%. Då har sammanblandningen av det privata och det offentliga fullbordats.

    Och apropå det ständiga anklagelserna om ”förenkling” så får jag väl ta åt mig. Ja, jag gillar att förenkla för att förtydliga en poäng, och det här är en blogg, inte en avhandling.

  12. Jag förespråkar en nivå på 40 procent platt skatt totalt på samtliga inkomster.

    De medvetet felaktigt benämnda ”arbetsgivaravgifterna” tas bort. Arbetsgivaravgifter, kommunalskatt, landstingsskatt, statlig skatt och värnskatt tas bort och ersätts av en enda skatt:

    ”Inkomstskatt” (40 proc platt, detta är en sänkning till en internationellt konkurrenskraftig nivå som jag tror kommer att dra till sig arbete).

    Denna redovisas självfallet i sin helhet. Det finns en hel del som tror att skatten på arbete i Sverige är ca 30 procent, men detta är en stor falsifikation.

    Politiska partier har dolt halva skattebelastningen och låtsas som om arbetsgivaren ”betalar”, vilket alltså inte är fallet. Det är löntagaren som belastas, och då bör hela skatten redovisas.

  13. Ron,
    Intressant, och du skulle fortfarande kunna kalla dig för sosse, om du ville det. Min far berättade att på Erlanders tid betalade han ca 17% i kommunalskatt, och det fanns ingen moms. Skillnaden var väl att det inte fanns någon arbetslöshet att tala om, och när alla betalar skatt, behöver vi inte betala så mycket per skalle.

    Om vi nu ska fantisera. Jag gillar inte skatt på arbete, utan skulle hellre se en fastighetsskatt på ca 1000 kr/kvm. Fastighetsskatt är mer korrelerat till statens uppgift, att värna din egendom. Skatt på arbete är i grunden hämmande, ty det är ju näringslivet som utgör basen för all rikedom, låt det därför växa fritt.

  14. Jag kan se vissa sympatiska drag i den ”gamla” socialdemokratiska linjen, i synnerhet deras uppenbart ärliga ambition att ta folket ur fattigdomen. Man borde ha stoppat när man lyckats med den ambitionen.

    Och jag är också såpass gammal att jag minns liknande förhållanden. Momsen hette ”oms” när jag var liten och den var på 3 procent nånting vill jag minnas. Den skulle dessutom vara tillfällig, precis som värnskatten (som naturligtvis bara tas ut på arbete).

    Idag har den politiska världen generellt gått alldeles för långt. Något tycks ha hänt runt 1968 och sen dess har det varit tax-and-spend som gäller. Det håller inte.

    Från politiskt håll har man spelat på det faktum att alldeles för många väljare hellre tittar snett på grannens fina bil än att man gör något konstruktivt själv.

    Vips så är politiken där med godispåsarna: ”rösta på oss så ska vi klämma åt de rika…”

    En blandning av lathet och avundsjuka – är det så man ska bygga bärkraftiga länder?

    Bygger man då inte bara ett enda stort gökbo där alla till slut mest sitter och skriker efter mat från värdmamman?

    Medan gökmamma själv är upptagen med att tanka ut miljonbelopp ur pensionsfonderna – utan påföljd, eftersom hon har ”friends in high places”. Lagen betyder inget.

    Dagens socialdemokrater ondgör sig gärna över ”direktörena” och ”de rika” och försöker piska upp avundsjuka gentemot denna ganska lilla grupp. Strategin har ju lyckats hyfsat.

    Men när de fått stöd för sin avundspolitik, vad gör de?

    Klämmer de verkligen åt ”de rika” och/eller ”direktörerna”?

    Nix. De gör upp bakom lyckta dörrar och ger dem skattegräddfil, subventioner och undantag – troligen i utbyte mot att ”de rika/direktörerna” håller tyst i medierna.

    Samtidigt tankas det uppenbarligen ut pensionspengar (!), mångmiljonbelopp och höga socialdemokrater godkänner PRECIS de höga bonusar som de själva stått och kritiserat år efter år på första maj.

    Man kan inte tjäna två herrar.

    Den ena handen försöker allt mer desperat klamra sig fast i ”de rika” medan den andra ger arbetslösa, pensionärer, invandrare och arbetsamma en fullt medveten ekonomisk smäll på käften – genom att taxera deras småinkomster maximalt. De ENDA inkomster de har!!

    Jag menar nog att det ska finnas ett allmänt skyddsnät och att en viss inkomstskatt troligen är nödvändig. Men jag hade gärna sett ett ”opt out”-system ungefär som bilförsäkringen. Trafikförsäkring (skattenivå 1) är obligatorisk, ska man ha extrautrustningen (typ lönekopplad arbetslöshetsförsäkring) så får man gå upp till ”skattenivå 2” eller 3.

    Men ingen är hjälpt av ett skyddsnät som är både påtvingat och så heltäckande att du inte kan gå ett enda steg förrän du har det virat om halsen.

    Och ingen kan skapa nya jobb när man måste ta ut tre- eller fyrdubbla priset bara för att ha råd att täcka in skatter som medvetet lagts på rena ockernivån. Arbetet kommer då bara att utföras i andra länder i stället.

    Tanken med 40 procent platt skatt är en startpunkt för att göra det möjligt för fler att få igång nya verksamheter. Idag måste du vara stenrik och gärna åtnjuta politiska subventioner (dvs skattesänkningar till vissa, inte till alla) för att kunna utveckla företag med kapital som du själv har kontroll över.

    Det borde vara möjligt för fler att bygga upp nya verksamheter och skapa framtidens självbärande jobb. Utan stjälp från en över-avundsjuk socialdemokrati som fullständigt tycks ha glömt bort allt som de en gång trodde på.

  15. Intressant idé med fastighetsskatten.

    Den som inte äger något torde ju bli skattebefriad med en sådan modell.

    En spontan fråga dök dock upp när jag läste detta: vart ska den ta vägen som inte äger någon mark alls?

  16. Ron,
    Tanken är att även den som bor i lägenheter betalar skatt, det handlar om en skatt på boyta.

    När man är ung och bor litet betalar man mindre. När man blir äldre och etablerad och bor större betalar man mer.

  • Ondskans hantlangare 1Ondskans hantlangare
    Kultur- och utbildningsväsendet har länge befolkats av vänstermänniskor, som tagit på sig rollen ...
  • Politikens gränser, och dårarna i båten 2Politikens gränser, och dårarna i båten
    Hur kan ett litet enväldigt furstendöme som Liechtenstein vara friare och framgångsrikare än fina ...
  • Två liberaler 3Två liberaler
    Länge har frihetligt sinnade personer kämpat med begreppet liberalism. Ett ord vars betydelse ...
  • Storföretag kräver censur 4Storföretag kräver censur
    Ett antal stora företag med Unilever och Coca Cola i spetsen kräver censur av sociala medier som ...
  • Det asociala slukhålet 5Det asociala slukhålet
    Jag satt och bläddrade i Instagram igår. Det flödade förbi en massa bilder, en tallrik med röda ...