Jag läste Johan Ingerös roliga jämförelse med dagens samhälle och det samhälle som Olof Palme propagerade för på sin tid. Jämförelsen är tragikomisk, få människor skulle vilja ha den tiden tillbaka, med näringsförbud inom utbildning, telekom, vård, radio, tv, samt enorma skatter och löntagarfonder vars syfte var att socialisera näringslivet.
Tyvärr blev det inte bättre av det korta borgerliga intermezzot på 70-talet. Den tidens borgerlighet känns lika passé som Palme och hans kollegor. Kanske var det inte förrän på slutet av 80-talet som man upptäckte valfrihet och individualism? Och började respektera den lilla människans önskan istället för kollektivets.
Hursomhelst, medan jag delar ut kängor till vänster och höger, kan jag inte låta bli att läsa kommentarsfältet till Ingerös artikel. Hit dras tydligen landets politiska virrpannor som flugor till en komocka. Eftersom Ingerö är nyliberal behöver man tydligen inte ens bemöta hans argument. Vi får också reda på att socialismen byggde landet.
Medan man skrattar lite behärskat åt dessa dumheter inser man att det finns riktiga människor bakom varje kommentar, och att de har en världsbild och en förståelsehorisont. Uppenbarligen gillar de inte dagens friare samhälle, utan längtar tillbaka till det mörka 70- och 80-talet när politikerna agerade maktfullkomliga småpåvar.
På den tiden gjordes landets ekonomi upp via inofficiella samtal mellan Palme och Volvos Gyllenhammar. Gick det trögt för verkstadsföretagen utomlands så devalverade man kronan. Trots detta försvann halva Sveriges näringsliv utomlands tillsammans med lika många arbetstillfällen. Om Palme ogillade någon artikel i landets tidningar ringde han och skällde ut vederbörande. Och då har jag inte ens nämnt Geijeraffären, Boforsaffären eller Harvardaffären, där landets politiker ömsom träffar tonårsprostituerade och ömsom agerar vapenmånglare i Indien, samt lyckas få in sina söner på världens bästa universitet (som märkligt nog inte ligger i ett socialistisk land).
Nej, jag saknar inte Olof Palme, och inte Torbjörn Fälldin heller.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, Palme, 70-talet
