Sossarna har också varit ”nyliberaler”.

Mina föräldrar flyttade till Sverige i slutet av 60-talet. Inom blott fyra år hade de skaffat sig en nybyggd villa, ny bil och en ordnad medeklasstillvaro. De hade ingen förmögenhet, de var vanliga arbetare. Vår familj var lyckligt lottad, vi red på efterdyningarna av de sk rekordåren, Sveriges fantastiska högkonjunktur som varade mellan 1945 och 1968.

Snart drabbades landet av två oljekriser, kris i näringslivet; företagen flyttade sin tillverkning till andra länder, många gick omkull. Massarbetslösheten och samhällskrisen blev permanent, och skatterna gick i taket för att samhället skulle kunna försörja alla arbetslösa. Och där befinner vi oss än idag.

I slutet av 60-talet betalade mina föräldrar ca 20% i skatt, ändå ståtade Sverige med vård och omsorg i världsklass, det samma gällde för utbildning och rättsväsende. Vi hade då som nu omfattande sociala skyddsnät och en en samhällelig grunddtrygghet. Begrepp som ”moms, vårdköer, lärarlösa lektioner, obemmande polisstationer” existerade ej.

Det jag beskriver nu är ett samhälle som dagens socialdemokrater kallar ”nyliberalt”.

Motkraven var något hårdare för de som levde på a-kassa eller andra former utav bidrag, men det var tillika ett socialdemokratiskt samhälle – knappast nyliberalt. ”N-ordet” används numera som ett skällsord för alla politiska förslag som inte kläcks av vänstern. Många av dessa politiska idéer var förenliga med de socialdemokratiska värderingarna på 60-talet, och borde vara det än idag.

Jag kommer förmodligen aldrig att kunna köpa en stor nybyggd villa samt skaffa en ny bil, som min far gjorde, trots att jag är akademiker och har en hyffsad lön. Vår standard har sänkts, 70-talets massarbetslöshet består, vår valuta blir allt sämre i förhållande till grannländernas. Högkonjunkturerna i slutet av 80- och 90-talen förmådde inte lyfta oss ur krisen, vi föll tillbaka gång på gång. Nu befinner vi oss åter i en högkonjunktur, och vi hoppas att det äntligen ska vända.

Hemligheten bakom ett rikt och tryggt samhälle handlar om att alla arbetar. Att stimulera till arbete och företagande är det bästa sättet att öka skatteintäkterna. Desto fler som arbetar och betalar skatt, istället för leva på a-kassa, desto mer pengar flyter in statskassan, och desto färre pengar behöver betalas ut. Då är inte en skattesats på 20% omöjlig, med bibehållen standard på vård, omsorg, skola etc. Och denna dröm är knappast ”nyliberal”, den är inte ens borgerlig – utan i allra högsta grad en socialdemokratisk dröm. Något att fundera på för alla er som sover tungt och drömlöst därute.


Intressant.se. Andra bloggar om: samhälle, politik, skatt, välfärd, nyliberal, socialdemokraterna