Sossarna har också varit ”nyliberaler”.

Mina föräldrar flyttade till Sverige i slutet av 60-talet. Inom blott fyra år hade de skaffat sig en nybyggd villa, ny bil och en ordnad medeklasstillvaro. De hade ingen förmögenhet, de var vanliga arbetare. Vår familj var lyckligt lottad, vi red på efterdyningarna av de sk rekordåren, Sveriges fantastiska högkonjunktur som varade mellan 1945 och 1968.

Snart drabbades landet av två oljekriser, kris i näringslivet; företagen flyttade sin tillverkning till andra länder, många gick omkull. Massarbetslösheten och samhällskrisen blev permanent, och skatterna gick i taket för att samhället skulle kunna försörja alla arbetslösa. Och där befinner vi oss än idag.

I slutet av 60-talet betalade mina föräldrar ca 20% i skatt, ändå ståtade Sverige med vård och omsorg i världsklass, det samma gällde för utbildning och rättsväsende. Vi hade då som nu omfattande sociala skyddsnät och en en samhällelig grunddtrygghet. Begrepp som ”moms, vårdköer, lärarlösa lektioner, obemmande polisstationer” existerade ej.

Det jag beskriver nu är ett samhälle som dagens socialdemokrater kallar ”nyliberalt”.

Motkraven var något hårdare för de som levde på a-kassa eller andra former utav bidrag, men det var tillika ett socialdemokratiskt samhälle – knappast nyliberalt. ”N-ordet” används numera som ett skällsord för alla politiska förslag som inte kläcks av vänstern. Många av dessa politiska idéer var förenliga med de socialdemokratiska värderingarna på 60-talet, och borde vara det än idag.

Jag kommer förmodligen aldrig att kunna köpa en stor nybyggd villa samt skaffa en ny bil, som min far gjorde, trots att jag är akademiker och har en hyffsad lön. Vår standard har sänkts, 70-talets massarbetslöshet består, vår valuta blir allt sämre i förhållande till grannländernas. Högkonjunkturerna i slutet av 80- och 90-talen förmådde inte lyfta oss ur krisen, vi föll tillbaka gång på gång. Nu befinner vi oss åter i en högkonjunktur, och vi hoppas att det äntligen ska vända.

Hemligheten bakom ett rikt och tryggt samhälle handlar om att alla arbetar. Att stimulera till arbete och företagande är det bästa sättet att öka skatteintäkterna. Desto fler som arbetar och betalar skatt, istället för leva på a-kassa, desto mer pengar flyter in statskassan, och desto färre pengar behöver betalas ut. Då är inte en skattesats på 20% omöjlig, med bibehållen standard på vård, omsorg, skola etc. Och denna dröm är knappast ”nyliberal”, den är inte ens borgerlig – utan i allra högsta grad en socialdemokratisk dröm. Något att fundera på för alla er som sover tungt och drömlöst därute.


Intressant.se. Andra bloggar om: samhälle, politik, skatt, välfärd, nyliberal, socialdemokraterna

Dela gärna artikeln
Subscribe
Notify of
guest

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

5 Comments
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments
false messiah
13 years ago

Skillnaden mellan (s) på 60-talet och dagens nyliberaler är både målsättning och metod. Socialdemokraterna ville utvidga det sociala skyddsnätet, så målsättningen för socialdemokraterna på 60-talet var nog väldigt lik situationen idag (med undantag för de områden där marknadstänkandet kommit in, tex friskolor). Och när det gäller metod så såg socialdemokraterna skatter och omfördelningspolitik som sina främsta verktyg, medan nyliberaler vill låta individen betala. Så att säga att socialdemokraterna varit nyliberaler är tveksamt. (Och ditt argument går också att vända: Sverige på 60-talet brukar framhållas som idealsamhället. Det var en tid med statskontrollerad TV, statliga monopol på många områden och mindre… Read more »

Robert
13 years ago

Ord och inga visor…
Eftersom ordet nyliberal oftast används grovt felaktigt av vänstern – så tänkte jag göra detsamma – tänk så fel det blev.

Ron G
Ron G
13 years ago

Lägg dig inte för trycket Robert. Jag ser samma sak som du. Mina föräldrar lyckades med samma sak. Min generation gör på ett annat sätt eftersom den gamla 60-talsmodellen slutade fungera för länge sedan. Den kommer inte tillbaka heller. Jag tror inte att det var någon idealtillvaro. Den 23 år långa perioden mellan 1945 och 1968 var troligen ett undantag. 23 år är bara en blinkning. Det är lika länge som från 2007 och tillbaka till 1984. Inte särskilt länge alltså. TVn var statskontrollerad, men en viktig skillnad gentemot idag är också den här: hur mycket tittade man egentligen på… Read more »

Robert
13 years ago

Lägger mig knappast för trycket, och TV:n har jag slängt ut för länge sedan.

Jag reagerar på att dagens sossar kallar gammal sossepolitik för nyliberal. Inget av det som alliansen gör nu – förutom utförsäljningen av statliga bolag – strider mot den gamla sosseskolan. Vi får inte heller glömma att det faktiskt fanns privata apotek ända in på 60-talet. ”Ny-socialdemokratin” är en icke-ideologi, utan rötter och utan framtidsvisioner – blott aversioner.

Patrick
Patrick
12 years ago

Vård har blivit dyrare, det mesta har blivit dyrare och konkurrensen är hård internationellt.

Men ja, det är mycket sant som du säger, fast du överdriver nog aningens. Lägre skatter, I’m all for it.