Statsmännen som försvann


Oppositionsledaren Göran Persson har försvunnit, han syns inte längre i medierna, han verkar ha lagt politiken på hyllan. Från att ha varit extremt närvarande, och fyllt ut TV-rutan dag efter dag är han nu borta. Ett liknade öde väntar George Bush, som fått mycket hård kritik från en tvärpolitisk kommission som utrett Irakkriget. Efter demokraternas valframgångar blåser det kalla vindar i vita huset. Jag anar även ansatser till en kylig bris i Kreml, där Vladimir Putins hybris på allvar börjar irritera omvärlden.

Alla faller förr eller senare, men vissa faller hårdare än andra.

Göran Perssons eftermäle kommer att klinga i moll. Personer i de egna leden är öppet kritiska mot den avgående partiledaren, men även kritiska mot den förda politiken. Det krävs reformer, menar nu allt fler inom det socialdemokratiska partiet.

Så lät det inte under valrörelsen.

George Bush kommer inte heller att gå till historien som en lysande statsman. Irakkriget har smutsat ner USAs anseende i hela världen. Det är förvisso få som gråter över en fallen diktator som Saddam, men själva annledningen till kriget är djupt ifrågasatt, samt den rådande situationen i Irak, som närmast kan liknas vid ett inbördeskrig. Många debattörer, både amatörer och proffs skyllde på oljan. USA ville kontrollera oljan hette det. Även den som har blott vaga insikter om vad det kostar att skeppa över tiotusentals soldater och utrustning, samt ockupera och försörja ett land borde ha insett att oljan inte var ett lysande argument.

Det handlar om hämnd.

Vedergällning för skymfen den 11 september 2001, en katastrof vars dimensioner icke-amerikaner har svårt att förstå. USA har inte utkämpat krig på sitt kärnterritorium sedan inbördeskriget på 1800-talet. Den 11 september 2001 blev världens enda kvarvarande supermakt tagen på sängen. Det hjälpte inte att de hade världens mäktigaste armé, världens mest sofistikerade vapenarsenal och en underrättelsetjänst vars personal skulle kunna fylla Yankee Stadium.

Några ”kamelryttare” med en idé, som var både vansinnig, djärv och sofistikerad lyckades förändra NYs skyline för all framtid.

2000-talet började dåligt. De frihetliga värdena har pressats tillbaka i förmån för hårdare tag, undantagslagar och fördumning. Kanske behövs det några bakslag för att folk ska förstå? Kanske behöver vi doppa handen i skit för att inse att det stinker?

Jag tror att vinden har vänt. Jag kände det idag.

Många menar att 1800-talet mentalt slutade först efter första världkriget, därefter tog 1900-talet och modernismen vid. Samma sak ser vi idag, 2000-talet har inte börjat på allvar än. Vi lever fortfarande i 1900-talets tidsanda med krigshets, vurm för nationalstaten och kollektivistisk människosyn. Kanske är det över? Det nya seklet kommer förr eller senare att gestalta sig.

Andra bloggar om: samhälle, politik, ledare, krig, USA, Ryssland, intressant.se


Följ oss
Sammanfattning av veckans artiklar till din inbox varje måndag