Statsministern gillar inte näringslivets lönebonusar

Statsministern och de övriga statsråden har givetvis all rätt i världen att uttala sig i frågan; vad man gillar och ogillar varierar från person till person, och kan lätt bilda ämnen för en hel kvälls diskussion. Men när halva näringslivet står på knä utanför Rosenbad och ber om allmosor blir det extra tyngd i Reinfeldts uttalande.

Vi pratar om ett näringsliv som blir mer och mer beroende av staten, företagare som kallt räknar med att staten ska gå in som finansiär när vinden blåser kallt. Staten plågar å andra sidan näringslivet inte bara med skatt, moms och avgifter utan även med regleringar, pålagor och byråkrati. Och nu vill entreprenörerna ha tillbaka sina pengar! Och politikerna vill att pengarna ska användas till rätt ändamål. Logiskt måhända? Kanske hade det bästa alternativet varit att staten lämnat näringslivet ifred från första början?

En total sammanblandning av stat och näringsliv brukar antingen resultera i sovjetisk apati eller i korporativt vanstyre som i t ex fascismens Italien, eller jämför med dagens Ryssland, där politruker och oligarker oinskränkt delar på kakan.

Våra politiker vet att sammanblandningen är fel, men viljan att göra något är större än allting annat. Att försöka få liv i blödande drakar kostar mer än att försörja deras anställda med a-kassa under en lång tid framöver. Staten kan inte skapa jobb, det kan bara vi, du och jag. Och det har sedan urminnes tider varit vårt ansvar att försörja oss, skaffa mat, ordna tak över huvudet etc. Visst, kan staten agera försäkringsbolag kortsiktigt, och hjälpa oss i tider av nöd, men den kan aldrig garantera vårt långsiktiga välbefinnande.

SAABs ägare GM borde vara ett graverande exempel på ett alltigenom blödande företag, de gick back med 30,9 miljarder dollar 2008, och 38,7 miljarder 2007, och 2 miljarder 2006.  Den amerikanska staten har stöttat företaget under många år. GM har dessutom kritiserats för att bekämpa järnvägstrafik, motarbeta elbilar, samt under årens lopp anklagats för korruption och vanstyre. Deras bilar anses tillika bygga på föråldrad teknik om vi jämför med europeiska eller japanska dito.

Är det dylika företag våra folkvalda ska stötta, med våra skattepengar?

Konsumenterna har ju redan röstat med plånboken. Vi VILL uppenbarligen inte ha dessa bolag och deras produkter. Ändå fortsätter det, förlusterna tar uppenbarligen aldrig ut sin rätt; och jag är ganska säker på att vi kommer att ha stora lata statsunderstöda företag även om 10, 20 eller 30 år.

Många hävdar att kapitalismen och den fria marknaden står för girighet och ondska. Men jag är ganska säker på att om vi verkligen haft en fri marknad så hade dylika företag inte haft en chans. Ondskan dväljs bland de som hjälper elaka drakar att överleva.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, krisen, finanskrisen, bilindustrin, statligt stöd, stöd