Stockholm – en ful stad!

Stockholm – vid mälarens mynning, omgiven av tusentals kobbar och skär – anses vara en synnerligen vacker stad, framförallt av stockholmarna själva. Men hur ligger det till med den saken egentligen? Att naturen och omgivningen är fantastisk, åtminstone på sommaren, håller nog många med om – men själva staden, som sådan? Svårt sargad av 50-60-talets rivningshysteri, som raderade ut ca 42 kvarter i de centralare delarna, återstår en blandarkitektur som påminner om de bombade och återuppbyggda städerna i Tyskland, ömsom gammalt ömsom nytt. En otydlig och splittrad stadsbild, som ännu inte hunnit få ett fullvärdigt ansikte. Förutom de få självklara arkitektoniska paradnumren är det mesta tämligen blodfattigt; 1800-talspalatsen är inte riktigt så stora och pampiga som på kontinenten, och de nya moderna glaskomplexen är blott slarviga skisser av förebilderna.

Vad gäller vägar och kommunikationer så envisas våra stadsarkitekter med att låta trafiken passera GENOM staden. In via Gullmarsplan, Södertunneln, Centralbron, Sveavägen och ut vid Norrtull; strukturen påminner om en gammal byväg som passerar mitt genom samhället. Även E4:an/Essingeleden med sina sex filer passerar GENOM innerstaden, som om Stockholm blott vore en bensinmack eller ett motell, som man betraktar i backspegeln. Att bygga vägar runt staden verkar svårt att genomföra med hänvisningar till vatten och ö-strukturen, som om Stockholm vore den enda staden i världen med dessa förutsättningar. Kanske har vi glömt bort hur man bygger broar och tunnlar?

I Stockholm finns inga vanliga restauranger, däremot finns det gott om små trånga krogar som serverar en blandning av medelhavs- och thai-inspirerad mat till överpriser. Kaféerna serverar jättelika glas med kaffevälling samt gigantiska kanelbullar och muffins. Vad gäller butiker så finns det minst en H&M, Indiska, Dressman och Åhléns i varje kvarter, ifall man skulle ha missat dem tidigare under shoppingrundan. På kvällen ska alla in på samma nöjesetablissemang runt kvarteren vid Stureplan, ibland blir det så överhettat att folk går hem och hämtar puffran för att hämnas de oförätter man lidit vid kontakten med de ack så arroganta dörrvakterna. Blir nattfolket hungrigt på vägen hem hänvisas de till hamburgerbarer eller korvmojjar eftersom restaurangerna stänger sina kök kl 23.00.

När snön kommer tar alla stockholmare på sig svarta kläder, eller täckjackor fodrade med fjädrar från kanadagäss. Det är nu som staden är som fulast, allt döljs i ett grått töcken, snömodd på gatorna, ständigt passerande bleka ansikten, tomma blickar. Alla jobbar extra mycket under vinterhalvåret, förutom då man är hemma och passar sjuka barn, vilket är ganska ofta, eftersom barn på dagis alltid är sjuka. Restaurangerna öppnar sina uteserveringar så fort det blir plusgrader, där kan man sitta och dricka kall stor stark (pripps blå på fat), garderad med filt och infravärme. Och på sommaren då staden vid mälarens mynning trots allt är ganska vacker, inte minst pga av naturen, ja, då åker stockholmarna till ökentorra semesterghetton runt medelhavet. Då äger turiserna och lantisarna staden, detta blir vi varse när folk i alltför stora shorts står mitt på vägar och trottoarer och glor ut i tomma intet.
Visst är Stockholm underbart?!

Andra bloggar om: , , ,

Intressant.se

Intressant? Dela artikeln!

Gillar du Avancemang så kanske du gillar den här boken?

För dig som uppskattar science fiction, rymdopera och en och annan filosofisk fundering.

79 kr för e-boken. Mer info, eller köp, klicka här.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Jag tyckte också så där, ända tills jag träffade min svärmor och hon berättade hur husen som revs egentligen var – både på Söder och i Klarakvarteren. Så numera är jag inte så säker på om det var fel att riva dem – däremot har jag ju precis som du synpunkter på vad de byggde istället.

    Både på Söder och i Klara var kåkarna slitna, föråldrade. På söder rev man ju i stort sett den gamla slummen som fanns där tills 1920-30-talet och som hängt kvar, och i Klara rev man det gamla hor- och knarkarkvartområdet som hade varit ökänt nästan sedan Bellmans dagar. Områden där standarden inbegrep utedass på gården, och brandfarliga elektrifieringar.

  2. Tyvärr rev de mer än de slitna kåkarna; 42 kvarter innefattar ju en hel del. Har du hört talas om strindberghuset, palatsen utmed hamngatan och vasagatan? Det finns en hel del illustrerade böcker i ämnet om du är intresserad, med det är dyster läsning, jag rekommenderar dem inte ifall du vill hålla humöret på topp.

  3. Förmodligen rev de mycket fint med skräphusen. Min svärmor är en övertygad Stockholmian med rötter på söder, och hon har massor av böcker om det här. Hon är också en outtömlig källa för stockholmiana. Att lyssna på henne är som att för första gången läsa Fogelströms Stad-böcker.

    Det är väl kanske just den aspekten, släkten, som kommer till uttryck i hennes iver angående rivningarna. Hon föddes på söder, hennes mor växte upp i vita bergen, och hennes mor jobbade på en stearinfabrik på söder, osv.

    Eftersom jag är en lantis som flyttat in så har jag förlitat mig på hennes berättelser, som är nog så spännande. 🙂

  4. Min flickväns släkt ägde ett hus i kvarteren ovanför NK. Det var ett fint stort stenhus, och långt ifrån det enda fina hus som revs i rivningshysterin. De som ägde hus i dessa kvarter gavs såvitt jag förstått inget val. Det skulle rivas och byggas nytt, de som bodde där fick finna sig i att få sina hus uppköpta för en billig summa och se sig om efter annat boende.
    Förresten.. de gamla knarkarkvarteren i Klara?
    Det är fortfarande knarkarkvarter, jag har flera gånger sett öppen knarkförsäljning i de kvarteren mitt på blanka dagen.
    Vilket inte är så konstigt, inte en kotte vill hänga i dessa uselt planerade gråa kvarter…
    Hela de gamla rivningsområdena i city och klara skulle egentligen behöva rivas igen och göras om från grunden, för det är ett bedrövligt område.

  5. Stockholms förlorade stadskärna skall omfattas av en återskapandeplan. Det ursprunglaga gatunätet skall återskapas liksom arkitekturen. Andra alternativ är inget annat än ett perverterat svek mot staden Stockholm.