Skatt är ett trätoämne inom politiken, vissa vill ha högre skatter andra lägre. Det anses röra sig om frihet å ena sidan, och om gemensamt ansvar å andra sidan. En sak som de allra flesta är överens om är att skatten bör gå tillbaka till medborgarna.
Skatt ska användas till polis, försvar, utbildning, vård, infrastruktur osv. Och allt detta kommer medborgarna till nytta. Därutöver finns det en hel palett med olika bidrag och försäkringar, som också delges medborgarna vid arbetslöshet, inkomstbortfall, sjukdom, barnafödande osv.
När en befolkning beskattas högt, så finns det emellertid en ökad risk för svinn, bedrägerier och korruption.
Här handlar det förstås om att skattepengarna inte kommer medborgarna till del, utan hamnar i andras fickor. Det klassiska exempel är försvaret, som ständigt behöver köpa in utrustning till ständigt högre priser. Medborgarna har svårt att kontrollera alla dessa utgifter, och huruvida de är nödvändiga eller ej; det finns förstås en risk att politiker och vapentillverkare går ifrån festen med fulla fickor.
Byggsektorn, med ständiga förseningar och ökande kostnader är också en potentiell källa för svinn och fusk, när statliga eller kommunala aktörer ska bygga med skattebetalarnas pengar. Den under senare år kraftigt ökande asylindustrin är också en källa till bedrägerier och tillgrepp av skattebetalarnas pengar. Många av de asylsökande som anländer är inte riktiga flyktingar, och de kommer under felaktiga premisser, med dålig kontroll av identitet och ursprung. Framförallt boende, mat, kläder etc tillhandahålls av privata aktörer, men betalas av skattebetalarna. Och försörjningen betalas direkt av det offentliga. Här kan man verkligen tala om att skattepengarna inte går tillbaka till medborgarna, och inte ens till att hjälpa andra, då många asylsökande som sagt inte är flyktingar.
Ofta pratas det om att det behövs en bredare diskussion om vad skattepengarna egentligen ska användas till?
Nåja, vi vet ju redan vad skattepengarna ska användas till. Det är ju egentligen solklart. Däremot har vi varit dåliga på att kontrollera och kräva ordentlig redovisning av våra pengar. Kanske har vi till och med struntat i att politikerna fuskat med våra surt förvärvade slantar? Man vill ju inte bråka och vara till besvär.
Slutligen, det finns ju inte någon mening med att ha över 50% i skattetryck, när stora delar av pengarna används felaktigt, eller rent utav hamnar i profitörers fickor. Detta borde verkligen oroa svenskarna.
Samhällsförändringarna och förfallet vi ser idag, är direkt finansierat med medborgarnas skattepengar. Svenskarna har finansierat sin egen misär och undergång, skulle illvilliga tungor säga; och kanske ligger det något i det?
