SVT, AMS, regeringen och den drömmande vänstern

Lars Adaktussons angrepp på SVT i ”DN – Debatt” sköt av masten på den statliga TV-skutan. Själv har jag under hösten funderat på hur det kommer sig att kanalens nyhetsprogram dagligen kritiserar den nya regeringens politik – oftast utan att borgerliga sympatisörer eller borgerliga politiker tillåts motkommentarer? Adaktussons påstående om att SVT har trovärdighetsproblem är förmodligen årtiondets underdrift.

Formen för den statliga televisionen har blivit museal. Samtidigt har museet på gärdet väldigt mycket makt; SVT kan mycket väl bidra till ett mediedrev som resulterar i att en kulturminister slänger in handduken. Är det en dödssynd att inte betala TV-räkningen? Ja, absolut, särskilt om det är en kritisk minister som gjort sig skyldig till dådet. En minister som förmodligen skulle ha reformerat SVT. Visst är det praktiskt när man kan pricka soldaten innan hon ens fått på sig uniformen? Det är bra att SVT granskar makten, men vem granskar SVT?

Samtidigt syns rök från AMS-skeppet, någon har bordat det och vänt på skutan! Stramare regler kommer att introduceras, de arbetslösa måste söka underkvalificerade arbeten från dag ett, antalet a-kassedagar reduceras etc etc. Vänstern rasar; läs detta inlägg, notera även kommentarerna.

Jag har själv haft röd mössa på mig en gång för länge sedan; jag har själv stått och gapat över hur giriga borgarbrackorna är. Men jag har ändrat mig. Det är vänstern som är girig, girig efter andras pengar. De agiterar utan någon som helst notis om att snart hälften av våra offentliga utgifter (statliga, kommunala, landstingets) går till sk socialt skydd. En stor del av pengarna går till just a-kassan. Är det ett tecken på solidaritet att två tredjedelar av medborgarna försörjer den återstående tredjedelen? Vi som arbetar har barn att försörja, räkningar att betala – hur mycket har vi egentligen kvar varje månad? Sverige är en hyffsat rik industrination; vi behöver inte ha det såhär, det finns utrymme för alla på arbetsmarknaden. En av lösningarna handlar om fler låglönejobb inom servicesektorn, som vänstern kritiserar hårt – men vad är alternativet? Att ännu fler går på a-kassa? Om några år landar nästa lågkonjunktur samtidigt som antalet pensionärer ökar – då måste de som arbetar försörja ännu fler. Ekvationen kommer inte att gå ihop. Skräckscenariot handlar om ännu högre skatter, ökad statsskuld, företagsflykt, utvandring.

Ingen regering kommer att låta det att gå så långt. Därför har alliansen tagit på sig det smutsiga uppdraget att agera elaka vargen, efter att sossarna bjudit alla på saft och bullar under många år. Givetvis skulle s ha fått göra samma sak förr eller senare; det är kanske tur för arbetarrörelsen att borgarna fått skitjobbet på halsen. Nu kan s komma tillbaka till makten efter några år och agera de utsattas välgörare. Samtidigt kan vänstern samt dess ytterligheter skrika sig hesa, nu har de fått en riktig fiende, en ”nyliberal egoistisk” regering, som blott värnar de rika på de fattigas bekostnad.

Jag rekommenderar folk att hålla sig hemma den förste maj i år; det kommer inte att bli en vacker syn. Inom vänstern finns det en tradition att ignorera fakta i form utav statsskulder, makroekonomi etc – allt det där är fiendens språk, allt det där kan reformeras, allt det där kan vändas på ända – så fort arbetarna tar makten. Sanningen är den att Marx vision om kommunismen, det klasslösa samhället, förmodligen inte ens kommer i närheten av det allmänna välstånd som de västliga liberala demokratierna skapat. Inte ens i det klasslösa samhället hade friska människor tillåtits att leva på andra. Vårt arbete skapar vårt välstånd, inte andras arbete. Självklart ska vi hjälpa arbetslösa, fattiga, sjuka etc – men vi kan inte stillatigande se på när denna grupp växer sig bortom alla proportioner. Vi måste fråga oss, varför? Svaret på frågan är varken vackert eller tilltalande; åtgärderna eller lösningarna är inte heller vackra, vare sig de är av socialistisk, liberal eller konservativ natur. Realpolitik är skitgöra; fantasier är vackra, och många av oss håller sig till det vackra. Det är enklast så.

Pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: samhälle, politik, ams, svt, regeringen, vänstern, alliansen, arbetslöshet, media

Dela gärna artikeln
Subscribe
Notify of
guest

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

4 Comments
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments
Björn
13 years ago

Jag tror ju att när lönebeskedet kommer den 25-27 så kommer mycket av den fackliga kritiken att falla platt till jorden. Då kommer man att få se svart på vitt vad politiken innebär – mycket mera kvar i plånboken när skatten är dragen.

Problemet är väl snarare att regeringen inte har kontrat med detta, utan har lämnat problemformuleringsinitiativet helt och hållet till Wanja Lundby-Wedin & co. Man har inte tagit tjuren vid hornen, arrangerat en presskonferens, och sagt: Så här blir det.

Robert
13 years ago

Den svenska borgerligheten har aldrig varit driftiga pedagoger. De är så övertygade om sin egen förträfflighet att de inte anstränger sig att förklara. Alliansen vann framförallt valet pga av att socialdemokraterna förvandlats till förvaltare utan idéer. Ska alliansregeringen sitta kvar i mer än en mandatperiod kommer det att krävas mer än luddig politiker-jargong. Vi kan knappast förvänta oss att folk efter 70-års socialdemokratiskt styre ska förstå (social)liberala värderingar.

Björn
13 years ago

Ja, jag tror också det är ett kommunikationsproblem ute och går. Som någon skrev, och nu refererar jag helt från minnet här: ”Regeringen har duktiga spinndoktorer, men de har semester lite för ofta”.

Knute
13 years ago

Du skulle till och med uppnå verkligt välstånd i stället för att att leva med illusionen att samhället alltid tar hand om dig, en lättsinnig attityd som gör att du till slut hamnar hos kronofogden. Välfärd är inte samma sak som välstånd. Välfärd är socialdemokratiskt nyspråk för höga skatter och bidrag.
http://everykindapeople.blogspot.com/