Tankenöt för politiskt intresserade

I dalen bortom bergen finns det fyra byar. Invånarna försöjer sig mestadels genom jordbruk. Byarna skiljer sig åt på en rad olika sätt, det enda de har gemensamt är klimatet, som gäckar invånarna med torka vartannat år.

I den västra byn disponerar bönderna sin skörd fritt, och det är upp till var och en att upprätta lager som ska räcka när det blir torka. En gång varje månad samlas byborna till rådslag, där tvister löses och gemensamma aktiviteter planeras. Vid slutet av mötet väljs alltid en ordförande för nästa rådslag, till denne kommer de övriga byborna med sina ärenden, tvister eller förslag, som sedan tas upp vid nästföljande möte. Ordningsvakter väljs om det behövs. Alla omröstningar sker genom handuppräckning. Slutligen samlas pengar in på frivillig basis till sjukstugan och till de fattiga.

Ibland händer det att någon bonde inte lyckats bygga upp ett tillräckligt stort lager av mat för att klara torkan. Då hjälps man åt för att hjälpa den drabbade familjen. Något som också vållar problem är att rådslagen ibland kan ta väldigt lång tid i anspråk, samt att det ibland snålas med donationer till sjukstugan och till de fattiga.

I den södra byn måste alla bönder lämna ifrån sig ett tionde till byrådet, dessa grödor används för att upprätta lager som ska räcka när torkan kommer, samt finansiera sjukstugan, hjälpa de fattiga, försörja två konstaplar som upprätthåller ordningen och samlar in tiondet, plus rådets utgifter. Ett nytt byråd väljs varje år genom handuppräckning, rådets uppgift är att förvalta tiondet, lösa tvister och sköta gemensamma aktiviteter.

I den här byn finns det inte så många problem, förutom att bönderna i enstaka fall fuskar med tiondet. Någon gång har det hänt att de gemensmamma lagren med nöd och näppe räckt över torkan, då har alla tvingats att snåla.

I den norra byn måste bönderna lämna ifrån sig hälften av sina grödor. En lagman styr byn, löser tvister, sköter gemensamma ärenden och ansvarar för att bygga upp lager som ska räcka över torkan. Han ansvarar också för sjukstugan och fördelar pengar till fattiga. En ny lagman väljs vart femte år, han disponerar ett större hus och har tio konstaplar till sitt förfogande, dels för att driva in böndernas grödor och dels för att upprätthålla ordningen.

Här fuskas det rejält med överlämningen av grödorna, de tio konstaplarna har fullt upp med att kontrollera och väga grödor, samt att hålla ordning ifall någon känner sig illa behandlad. Även här har det hänt att lagren med nöd och näppe räckt över torkan, vilket har lett till att alla tvingats att dra åt svångremmen. Det har hänt att enstaka bönder flyttat till antingen den södra eller västra byn.

I den östra byn lämnas allt man odlat till byhövdingen, som i sin tur återfördelar grödorna så att alla bönder erhåller lika mycket, samt bygger upp ett lager för försörjning under torkan. Han löser tvister, sköter gemensamma ärenden, driver sjukstugan, hjälper fattiga. Byhövdingen har tjugo vakter till sitt förfogande, som driver in grödor, fördelar grödor och upprätthåller ordningen. Byhövdingen behåller i regel sitt ämbete tills han dör eller blir för gammal, en ny byövding väljs av vakterna, blott de själva är valbara. För att bli en vakt måste man vara lojal, stark och dela de övriga vakternas åsikter och värderingar.

I denna by knorrar de arbetssamma bönderna, eftersom de får lika mycket grödor som de latare bönderna. Nästan alla bönder försöker gömma undan lite grödor när vakterna kommer. Det uppstår ofta tvister, men ingen vågar i egentlig mening utmana vakterna eller hövdingen. När torkan kommer räcker lagren med nöd och näppe för att försörja bönderna. Byhövdingen och vakterna behöver däremot inte snåla. Det händer att bönder tar sitt pick och pack och flyttar till någon av de andra byarna, vilket tvingat byhövdingen att införa reseförbud.

Vilken by skulle du vilja bo i?