Tappat räkningen på (s)kandalerna?

När jag startade den här bloggen ville jag skriva om politik och samhälle i allmänhet, gärna med historiska och kulturella vinklingar. Idag har min blogg utvecklats till en veritabel propagandakanal mot socialdemokraterna. Varför? Jag har egentligen inte något emot socialdemokrati som fenomen; hade jag bott i England skulle jag förmodligen röstat på Labour. Blair står närmare Reinfeldt än Persson på den politiska kartan, trots att de svenska sossarna beundrar labour-ledaren djupt och innerligt. Hade jag bott i USA skulle jag röstat på demokraterna. I Sverige är jag ett ”högerspöke”, fast jag varken är konservativ eller nyliberal.

Vårt land skakas varje månad av socialdemokratiska skandaler. Skandalerna handlar allt som oftast om personer i eliten som missköter sitt arbete, fifflar med skattepengar, beter sig illa och agerar dåliga förebilder för folket.

Kanske är det därför jag känner mig tvingad att skriva om socialdemokraterna gång på gång? I min värld är makthavarna ödmjuka, kloka och ansvarsfulla – oavsett vilket parti de tillhör. Önsketänkande? Kanske. I min värld bjuder man inte hemliga sällskap på överdådiga lyxmiddagar för skattepengar, missköter sitt arbete, fuskar, använder regeringsplanet för trivialiteter, svinar på krogen, ljuger, beter sig illa, föraktar medborgarna etc.

Jag ska bättra mig, jag ska börja skriva om annat. Valrörelsen har knappt börjat, och jag är redan trött på hela spektaklet. Kanske bör jag skilja politiken från politikerna? Ty det jag reagerar på är mänsklig dumhet och tillkortakommanden; att det förekommer oftast hos regeringspartiet kanske bara är en slump? Eliten inom s är inte regeringsdugliga, oavsett var de står politiskt.

Intressant? Dela artikeln!

Gillar du Avancemang så kanske du gillar den här boken?

För dig som uppskattar science fiction, rymdopera och en och annan filosofisk fundering.

79 kr för e-boken. Mer info, eller köp, klicka här.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Robert; en teori som du kanske skulle pröva är att orsaken till att det skrivs så mycket om socialdemokratiska skandaler är att det finns en uttalad politisk/medial strategi att lyfta fram just sådana. Jämför exempelvis mediabevakningen när SSU medledmsfuskade (ej acceptabelt och resulterade i omfattande konsekveneser i form av åtgärder och avgångar) och när muf alldeles nyligen gjorde samma sak (heller inte acceptabelt, men gick närmast obemärkt förbi i media och har mig veterligen inte resulterat i några konsekvenser av vikt.)

    Stefan Attefall heter en kristdemokratisk riksdagsledamot som leder en arbetsgrupp med det uttalade syftet att gräva fram skit om socialdemokraterna. Min personliga tolkning av det är att högerallisnen inte tror sig kunan vinna valet på politiken. Och det förstår jag att du inte håller med om. Men nog finns det anledning att fundera lite över varför media rapporterar som de gör? Och ja, varför du gör detsamma?

  2. Sjölander, du är naiv; tror du inte sossarna har en likadan ”arbetsgrupp”, som gräver fram skit om borgarna. Att alla skandaler skulle vara planterade av elaka borgare känns extremt konspiratoriskt. Månlandningen ägde inte rum den heller, eller hur? Lägg ner de partipolitiska mothuggen, jag är varken moderat, folkpartist el dyl. Skylla på media duger inte heller; journalister kommer väl i alla färger, flest röda om jag inte minns fel?

    Till KAS:
    ”Tappat räkningen” är ett talesätt. Var du inte med på svenskalektionerna? Förresten är du någon slags polis som rycker ut så fort man skriver något kritiskt om sossarna?

  3. Johan.. det är så enkelt att socialdemokraterna har makten. Man skriver om de som har makten. Om borgerligheten hade makten, och ägnade sig åt lika många skandaler och fragranta uppvisningar av maktmissbruk och vansinnigt missutnyttjande av skattemedel så skulle det skrivas lika mycket om dem.
    Men sanningen är att socialdemokraterna sitter på makten, och att de gång på gång kraftigt missbrukar sitt mandat.

  4. Tyvärr så fans det ju några i värje klass som hade svårigheter med räkning men de flesta kunde ju klara av att komma över 100.

    Bloggaren KAS som tycket att huvudräkning var kul.

  5. Robert,

    Jag har själv tänkt som du många gånger. I England hade jag röstat Labour och därmed klassats som ”vänster” av någon schattering. I USA hade jag förmodligen röstat på Demokraterna och därmed klassats som ”Liberal” i den amerikanska betydelsen, dvs. socialdemokrat eller ”värre”. Men i Sverige uppfattas jag också som ett högerspöke, precis som du. Anledningen till detta är som sagt den maktkorrumperade socialdemokratin som haft makten i snart sju decennier. Hur nyttigt kan det vara att stödja en sådan makt? Och vad händer med ett parti som så länge äger makten? Svaret är ju att partiet börjar genonsyra samhälle, fackföreningenar, skola men också mentaliteten på det stora hela. Jag avskyr nyliberalism och moralkonservatism. Men jag har också tröttnat på sossarnas totala brist på ansvar och vilja till förändring. Jag ligger väl egentligen närmare en klassiskt socialdemokratisk syn på välfärden och ogillar starkt de borgerligas hysteriska angrepp på sjuk- och arbetslöshetsersättningen. Men det behövs ett maktskifte. Problemet är att borgarblocket för mig har 0 intressanta partier. Det gäller väl att rösta på det minst onda av flera ”onda” ting. Så jag antar att jag röstar högerut på något sätt. Eller blankt för första gången. När valet står mellan socialdemokratisk maktkorrumption och nyliberal välfärdsslakt. Vilket val har man?

  6. Efter helgens bloggläsande börjar jag lyssna på en ny linje. Som helt saknar grund, men som förklarar de märkliga turerna kring annandagen:

    Om du bortser från irrelevanta kärleksaffärer och ser till “affärens” helt centrala del.
    1. Danielsson säger att han var på jobbet annandagen.
    Du vill kolla det och märker att denne mans arbetstider är statshemligheter. Samtidigt rykten om att han inte var där. En centralt placerad socialdemokrat, förre styrelsemedlemmen och Handelsordföranden, planterar ryktet i SvT att Danielsson jobbat hemifrån. Så kanske var han trots allt inte på jobbet.
    2. Danielsson ringer till Dahlgren inte bara en gång utan tre.
    Du vill kolla hur det förhåller sig och märker att Danielssons telefonsamtal också är rikshemligheter. Danielsson är också på något sätt öppen för tanken att Dahlgren inte mottagit några samtal men står fast vid att han ringt dem.
    3………………..Danielsson ringer inte Göran Persson!!!!!!!!!!!!
    Av den enkla anledningen att han inte varit på jobbet och inte ringt Dahlgren och inte har något att säga och det är jul, röd dag och trevligt i största allmänhet.

    Då finns det anledning att förstöra samtalslistor och inpasseringar. För nu är det mycket på spel. För skulle den teorin hålla är Göran Persson inte bara slut som statsminister. Han är en svensk Nixon. Och vem vill inte göra allt (!!!!!!) för att undvika det.

    Mera om detta på:
    http://sanningensegrar.blogspot.com/2006/05/danielssons-och-perssons-hemlighet.html