Undergången och tillvarons meningslöshet

Undergången och tillvarons meningslöshet 1
Apokalypsens fyra ryttare, av Albrecht Dürer (1497–1498).

Först och främst vill jag etablera tanken på att människan är en praktiskt handlande varelse, vi har inte utvecklats särskilt mycket sedan vi var jägare och samlare. Med detta sagt så vill jag också prisa människosläktet för dess fantastiska medvetande, och förmågan till abstrakt tänkande och förmågan att dra upp planer inför framtiden.

Detta bidrar till att vi människor ofta kan skönja de stora skeendena i världen, men det är sällan vi kan göra något praktiskt åt dessa globala händelser, och detta i sin tur skapar en känsla av maktlöshet och oro.

Individer kan inte ensamma stoppa krig, klimatförändringar, farsoter osv. Det krävs större samordning mellan människor och nationer, och även då kan det vara svårt att ändra sakernas gång. Men detta hindrar inte gemene man från att oroa sig, älta och ibland närmast gå in i depressioner rörande tillståndet i världen. Ett exempel är klimatet, men det finns andra orosmoment som också väcker stort obehag och stress.

Sett ur ett psykologiskt perspektiv är det inte meningsfullt att oroa sig över saker man inte kan påverka. Det vet vi. Fast även med denna vetskap kan det ibland vara svårt för många att låta bli att älta det som händer omkring oss. Kanske handlar det om motsättningar emellan våra abstrakta och praktiska förmågor, i kombination med ett överinformerat samhälle som formligen spyr ut nyheter.

Vi befinner oss därutöver i en kulturell epok som ofta beskrivs som introvert. Vi planerar inte längre några månfärder och vi strävar inte efter nya större vetenskapliga innovationer, istället så monterar vi ner den befintliga infrastrukturen. Merparten av dagens innovationer är digitala och handlar om dataapplikationer, sociala medier, underhållning osv. De syftar till kommunikation, arbete eller förströelse via en skärm, utan att vi behöver träffa folk på riktigt eller ägna oss åt verkliga aktiviteter. Därav begreppet introvert.

Det handlar alltså om en sinnesstämning eller ett tankesätt som delvis hämmar vår utveckling. Istället för att verkligen lösa energiproblemen så bygger vi vindsnurror och solpaneler, som egentligen är kompletterande energikällor och inte särskilt effektiva. Vi blir också tillsagda att spara på de resurser vi har. Framtiden utmålas ofta som dyster, vi måste agera för att rädda jorden från en klimatkris. Men ingen av de påstådda aktionerna är särskilt effektiva, och den annalkande krisen är också väldigt fluffig. Koldioxidteorin och den globala uppvärmningen är egentligen inget annat än teorier, och det finns väldigt mycket annat som påverkar klimatet som vi inte har någon makt över. Vi hamnar i ett läge av evig kris, och ständiga åtgärder som aldrig hjälper.

Vår epok är starkt influerad av eskatologi och gnosticism. Eskatologi är teorierna om undergången. Och gnosticism är enkelt förklarat en lära som menar att tillvaron är ond eller förfelad, det finns en strid mellan gott och ont, genom att inhämta viss kunskap kan man bli upplyst och upptagen i det goda.

Marxismen kan beskrivas som en ideologi med eskatologiska och gnostiska undertoner. Även här lever vi i en förfelad värld, dominerad av onda kapitalister, endast genom att göra uppror mot dessa kan man skapa ett nytt samhälle och en ny människa, och då når vi historiens slut.

Miljörörelsen har också mycket av detta i sig, då det är en undergångsideologi, men genom att människan sopsorterar och betalar skatt på sugrör så kan hon uppnå frälsning, och eventuellt kan undergången hejdas. Det finns en ondska i världen, som utgörs av rasister och intoleranta nedsmutsare. De är för evigt förtappade. Människosynen är undermålig; naturen fungerar egentligen bättre utan människan, och vi är alldeles för många.

Det finns gnostiska-eskatologiska element i många ideologier runt omkring oss. Även IS-terroristerna var en undergångskult där mycket tid ägnades åt domedagen, vilket annars är ovanligt inom islam. Även hos buddhismens västerländska former kan man hitta budskapet om tillvarons meningslöshet, samt metoder om hur man uppnår ett högre medvetande, och ett sätt att komma ur ekorrhjulet, vilket verkar tilltala åtskilliga skrivbordsbyråkrater. Många av dagens tankespår handlar om en kamp som ska ändra världen, och leda in oss på en ny bana, oavsett om det handlar om kvinnorörelsen, sexuell orientering, etniska frågor osv.

Många tycker att de här åskådningarna är helt normala och inte alls konstiga. Men det var inte länge sedan vi levde i en epok då framtiden framstod som fantastisk, och vår strävan handlade inte om att komma över jordelivet utan om att ständigt förbättra det. Våra framsteg var också konkreta och mätbara. Vi såg ljust på framtiden utan att oroa oss över att tillvaron skulle ta slut. Världen var i grunden god. Det förekom inte en kamp mellan det yttersta onda och goda, utan mellan giriga och småaktiga människor. Konflikter kunde lösas. Den enda vägen var framåt.

Det eskatologisk-gnostiska inslaget kan betraktas som ett slags virus, en förorening som förpestar och fördärvar vår tillvaro. Utan att dra på alltför höga växlar så kan vi ju lösa energiproblemen idag, även problemen med föroreningar, krig, konflikter osv. Men viruset ogillar ny teknik och verkliga lösningar. Forskning neutraliseras med akademiska tabun och mängder av regleringar. Det är ju inte lätt att bygga ett lågradioaktivt och säkert kärnkraftverk, när det i princip inte tillåts, och forskningen i vissa länder till och med bannats. Likaså med miljöförstörelse och nedsmutsning, som ofta skylls på rovdrift utfört av enskilda företag, trots att det är de folkvalda som stiftar lagarna som företagen måste följa. När det verkligen gäller lyser regleringarna ofta med sin frånvaro. De flesta jordbrukare använder de gifter som är tillåtna och finns i affärerna, likaså vad gäller konstgödsel och andra tillsatser. Viruset har sett till att vi silar mygg och släpper igenom elefanter.

Min tes pekar snarare på en mentalitet, än om enstaka fel begångna utan mening eller sammanhang. Lagar som främjar viss teknik kan vara enormt snåriga, medan andra lösningar släpps igenom utan större granskning. Här ropar många konsipiration eller sammansvärjning! Och jag tänker inte ta ställning till det. Begreppet betyder inte längre något. Men vi vet att många enskilda aktörer påverkat utvecklingen inom vitt skilda fält. Oljeproducenter har sponsrat miljö- och antikärnkraftsrörelsen. Liberala miljonärer har sponsrat liberala åklagare osv. Och det var BP som lanserade begreppet ”your carbon footprint”, något som många tycker är märkligt eftersom de är ett oljebolag. Men det var ett smart drag för att flytta ansvaret från dem själva till den enskilde. Det är ditt fel. Det är ditt fossila avtryck.

Sammanfattningsvis så menar jag att en epoks kultur inte styrs av konspiratörer eller en generalplan. Det handlar om många olika händelser, vissa medvetna andra omedvetna, som bidragit till en organisk utveckling. Kärnkraftsmotståndet passade vissa aktörer, de beslutade sig för att sponsra aktivisterna. Andra idéer uppmuntrades av ytterligare parter. Och allt blandas och korsbefruktas till oigenkännlighet.

Däremot så tror jag att det här tankeviruset – oavsett hur det uppkommit – kan vara ytterst besvärligt att bli av med, även om det tidigare också passat olika syften och intressen. Det har tagit överhanden. Det går inte att kontrollera längre. Och om det vill sig illa kan viruset leda in oss i en ännu mörkare tid. Unika levande varelser som ifrågasätter sin egen tillvaro och ständigt kontemplerar undergången har inga ljusa utsikter.

Få nya artiklar direkt i mailen!

Loading