Tintin och rasismen

Nu rensas seriehjälten Tintin från Kulturhusets barnbibliotek i Stockholm, med anledning av att man anser att böckerna ger en kolonial stereotyp bild av världen.  Kulturhusets ansvarige uttalar sig:

– Afrikaner är lite dumma, araber sitter på flygande mattor och turkar röker vattenpipor, säger han till dagens Nyheter.

Frågan är om utrensningen är så värst genomtänkt. Tintin har ju några år på nacken, och tecknaren Hergé speglar sin tid, vilket kan vara oerhört värdefullt att läsa för både barn och vuxna.

Afrikaner var ju lite dumma, från vårt perspektiv, eftersom det fanns få skolor och analfabetismen var vitt utbredd. Och visst satt araber på vackra mattor, och den flygande mattan härrör från den fantastiska orientaliska sagoskatten Tusen och en Natt. Och visst rökte turkar vattenpipa, det gör man än i dag både i Turkiet och i andra muslimska länder.

Är det så att man skäms över sina stereotyper? Och anser dem vara rasistiska? Sen när blev karikatyr, satir och humor så laddat och farligt?

Medan man i väst har lärt sig att leva med sina nidbilder, Engelsmannen är korrekt och hämmad med stel överläpp. Svensken är en inåtvänd, jämlik ingenjör men släpper loss och dansar med en lampskärm på huvudet om han blir bjuden på brännvin.

Och så fortsätter det, det finns lustigheter om alla folk, själv skulle jag vara den fiolspelande ungraren som sitter och käkar paprika hela dagen lång och drar obegripliga anekdoter på ett obegripligt språk.

I den västerländska kulturen har vi integrerat de här nidbilderna i vår kultur, vi kan göra narr av oss själva och skratta åt våra märkliga egenheter. Varför blev Änglagård och Solsidan sådana succéer, jo, man driver med den egna nidbilden av svensken i olika sammanhang. Och vi tycker att det är kul. Kanske är britterna bäst på genren, där Monty Python-gängets karikatyrer av stela engelsmän når sin absoluta höjdpunkt.

Även i Astrid Lindgrens Pippi Långstrump-böcker finns det förenklade beskrivningar av färgade människor och hjältinnans pappa var ju negerkung. Att slänga ut den svenska sagoskatten från biblioteken blir det nog däremot inte tal om.

Tintin är en kosmopolit, och han träffar folk från hela världen, och de görs till karikatyrer. Vi tänker kanske inte på att den odräglige operadivan Castafiore faktiskt är en karikatyr av en italienare, eller att skurken Rastapopolous är grek etc etc. Det handlar inte bara om svarta och muslimer. Och de flesta karikatyrer och roliga gubbar är ju givetvis från Tintins hemland, Belgien.

Själv åminner jag mig boken ”Tintin i Tibet” där Tintin reser ända till Himalaya och där han närapå förlorar livhanken för att rädda sin asiatiska vän Chang. Trots sina koloniala karikatyrer har Tintin en värme och humor som i många fall är tidlös. Och jag tycker att det är fegt, obildat och historie-förfalskande att slänga ut den stora skatt som Tintin ändå är, från ett av landets största barnbibliotek.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Intressant? Dela artikeln!

Gillar du Avancemang så kanske du gillar den här boken?

För dig som uppskattar science fiction, rymdopera och en och annan filosofisk fundering.

79 kr för e-boken. Mer info, eller köp, klicka här.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Jag hade hoppats att bokbålens tid var förbi. Men jag hade fel. Vi måste sluta med att importera nazistmetoder, ty när samhällsdebatten styrs av bokbålsmentalitet då har demokratin snart förlorat.
    SD kunde knappast få en bättre valarbetare än denna bokbålsivrare, men han är kanske influerad av metoderna i landet han emigrerat från.

  2. Flygande mattor och vattenpipor är ju inte så vanligt förekommande i Tintin, vilket skvallrar om att personen i fråga inte ens läst böckerna.
    Rasistdebatten härstammar från ”Tintin i Kongo”, ett tidigt album som tecknaren Hergé bett om ursäkt för, han baserade sin berättelse på hörsägen och hade ingen större kännedom om Afrika.