Fenomenet börjar måhända mattas av, men även fortsättningsvis vill vissa individer bli kallade för specifika pronomen, ofta kopplade till en specifik könsuppfattning. I Sverige används ibland begreppet hen, och i den engelsktalande delen av världen nyttjas bland annat She/They, He/They etc. Att bli kallad för något felaktigt anses illvilligt och väcker upprörda känslor.
Jag kommer osökt att tänka på gammaldags titlar, där överheten ville bli kallade Friherrinnan, Ers Höghet, Ers kungliga höghet etc etc. Det var också ett krångligt system, och det gällde att hålla tungan rätt i mun och inte säga fel. Den som inte hängde med i titulaturen ansågs bonnig, obegåvad och blev socialt utesluten, kanske fick han också ett rapp av käppen. Likheterna är slående.
Förutom pronomeneländet så finns där även en byråkratisk version av det hela. Kommuner och företag känner sig numera tvingade att bli certifierade. Det kan handla om gendercertifiering, klimatcertifiering, rättvisemärkningar, miljö- och ekologiska märkningar osv. Alla dessa stämplar och godkännanden kostar förstås pengar, och ibland måste personalen till och med genomgå tester och utbildningar.
Förfarandet kan jämföras med medeltidens gillen och skråväsende, där olika sammanslutningar styrde och ställde på arbetsmarknaden. De beslutade om vilka som skulle få jobba inom ett yrke, och de bestämde var, när och hur, samt hur slutprodukten skulle se ut. Funktionen övertrumfar dagens fackföreningar, och syftar till att kontrollera marknader och produktion.
Även stora företag känner sig manade att skaffa alla de rätta stämplarna och uppföra sig korrekt, samt investera på rätt sätt i andra godkända företag. När de anställer nya medarbetare så är det viktigt att vara inkluderande, vilket innebär att man istället för meriter tittar på kön, läggning och etniska markörer. Gillena vill förstås få in sina medlemmar i alla de stora och mäktiga företagen, så att de kan styras i ännu högre utsträckning.
Aktivisterna har egentligen ingen drivkraft att få företagen att bli bättre eller tjäna mer pengar, det handlar mest om att fördärva och roffa åt sig så mycket som möjligt, och sedan lämna bolagen därhän blödande och utplundrade.
Den moderna aristokratin går sedan vidare till nästa företag eller organisation och sprider sitt gift. Det ursprungliga syftet handlade om att förbättra världen och göra folk medvetna om klimatkriser, könsmaktsordningar, läggningar, samt strukturella och etniska orättfärdigheter. Numera är det mest big business. En pseudokapitalistisk rättviserörelse som sprids likt ett virus, och får allt att vissna. Den livnär sig på andras pengar och kreativitet, ty den kan inte skapa något själv, blott smutsa ned och förgöra.
*
Bilden genrerad med Imagine Turbo
