Totalt rökförbud – universella lagar som skapar sprickor istället för enighet

Det är ganska många som applåderar de nya lagarna kring rökning, som är så nära ett totalförbud vi kan komma. Numera får man inte ens blossa utomhus på krogarna.

De som gillar förbudet menar att de störs av cigaretterna som bidrar till passiv rökning, och att det är ett brott mot deras frihet och integritet.

Medan rökarna tycker att det är för jävligt att de inte längre kan ta ett bloss utomhus. Vart är samhället på väg, ska allt förbjudas?

Bägge har rätt, och bägge har fel.

Problemet är universalism. Att något ska gälla alla, hela tiden, utan undantag.

Vi ser redan att krögare som tillhandahåller österländska rökdon kommer att överklaga, de kräver undantag beroende på kultur och tradition. Även de som erbjuder cigarrer och mer intressanta rökverk skulle kunna hävda det samma. Och statsmakten kan mycket väl beveka sig och ge efter. Och därmed skapas ett slags klientsystem, där de som fått undantaget beviljat plötsligt är mer beroende av statens välvilja än de någonsin varit tidigare.

Men varför ska vi ha den här typen av lagar? Varför ska vi ha generellt rökförbud på restauranger och andra privatägda platser?

Hur vore de det om vissa etablissemang marknadsförde sig som rökfria, och lockade till sig den sortens publik. Medan andra riktade sig till rökare, och erbjöd dem en trevlig miljö? Eller en en tredje variant som erbjuder avdelningar för rökare eller ickerökare?

Hur vore det med lite frihet, istället för universalism, och en storlek för alla?