Moderaterna gör ett utspel gällande invandringspolitiken. Här föreslås satsningar på arbetskraftsinvandring, vilket jag tycker är bra. Jobb, försörjning, arbetskamrater och ansvar är det bästa sättet att etablera sig i ett nytt land. Systemet är också självreglerande, under dåliga tider blir Sverige inte attraktivt, medan högkonjunkturer lockar till sig folk från när och fjärran.
Samtidigt lanserar moderat-utredningen idén om att svenskt medborgarskap ska kunna återtas, och att flyktingar ska få mindre bidrag om de bosätter sig i överetablerade kommuner.
För mig är medborgarskapet heligt, och ska inte kunna annulleras. Om en tjänsteman tagit ett felaktigt beslut och givit medborgarskap på felaktiga grunder så får han stå sitt kast. Kanske är det snarare tjänstemannens hantering av ärendena som bör ses över?
Vad gäller förslaget om olika bidragsnivåer beroende på val av ort, så vill jag först klargöra att bidrag inte är mitt favoritämne, det ska bara ges i nödfall och inte som en slags rutinåtgärd. Och givetvis kan staten i dessa fall inte kräva att bidragstagaren håller sig i en specifikt utvald kommun. Den här typen utav kommunarrest utgör snarare ett hinder än en möjlighet, och förslaget stinker lite unken brunskjorta.
Det pratas hela tiden om att invandrarna ska gå olika kurser, och genomgå en obligatorisk, individuell introduktion etc. Och jag vet inte vad allt detta ska tjäna till? Kommer invandrarna att bli mer ”svenska” efter dessa utbildningar? Finns det en poäng i att försvenska folk som kommer hit? Varför skulle de vilja bli som oss?
Jag ifrågasätter mer och mer hela tanken med integration. Låt folk vara som de är, med vilken rätt lägger vi oss i deras liv? På det privata planet måste vi alla få bli lämnade i fred. Vi ser det alltför tydligt i ett omvänt förhållande; de utlandssvenskar jag känner kastar inte bort sina traditioner och sedvänjor, utan håller starkt fast vid dem. Med tiden utvecklas en slags kulturmix, men de kapitulerar aldrig fullt ut. På samma sätt fungerar människorna som flyttar till detta land.
Det man däremot kan vara tydlig med är att i Sverige gäller svensk lag, och att merparten av befolkningen följer vissa sedvänjor. Men detta är alltför uppenbart, och behöver knappast bakas in i speciella kurser; det är snarare en uppgift för civilsamhället än för klåfingriga politiker.
Ring på hos din granne, bjud henne på fika, och berätta om dig och ditt land!
Inte så många som vågar..? Nej, just det; det är vår feghet som bidrar till att ALLT numera ligger på statens bord, så att vi slipper ta något ansvar alls. Praktiskt. Och fullkomligt katastrofalt.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, integration, migration, invandring, invandrare, flyktingar
